Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Hon grubblar – vem var grabben i graven bredvid?

Foto: Håkan Lindgren / Natur & Kultur
Foto: OLLE SPORRONG

Miljöförstöring, gudar och forngravar samsas i Maria Küchens nya bok.

Valerie Kyeyune Backström både tjusas och tröttnar på ”Jord och gudar”.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. ”Jord och gudar” har en lunkande takt. Eller ska den snarare beskrivas som filosofisk? Den följer ett till synes dramatiskt händelseförlopp. En forngrav hittas vid berättarens hus! Under fyra dagar får vi sedan följa berättaren, och den frilagda graven. Maria Küchen fortsätter nämligen sina essäistiska resor med en berättelse om jord. 

Om jord, gudar och bröd? Brödet intar nämligen en nästan lika väsentlig del, men så är det ju förbunden med jorden, liksom vi människor, liksom allt. Brödet leder in en på klosterordning, likväl som hur svampar omringar oss alla, vetenskap jämte historia, jordlager för jordlager blottläggs. Tidsaspekten förklarar både gudar och liv, och sammanförs fint med skelettfyndet. Samtidigt ryms också fiktion: vi får följa tre människor genom olika tider med några hundra år emellan – munken broder Bröd, X som gravfyndet kallas och Sigrid, en välbeställd dam.

Det hela rör sig alltså om en essä, med inslag av gestaltning, i detta kontemplativa lugn. På något sätt känns det somrigt. En bok skriven i, och för, den där sinnesstämningen där tankarna får flyga förbi, som moln på himlen; än en filosof där, än en poesirad där. Frågor om människans väsen och miljöförstöring får samsas med brödbak och tvättstugor. Denna lätthet är förstås en konstruktion, inbakat i texten rör sig gedigen research. Ändå blir den sällan betungande, om än inte alltid medryckande.

Den korta tidsrymden frestar ju om en tajt, fartfylld text, men tji fick man. Och trots hemsökelser, överraskningar, änglar och spöken, fortsätter denna loja takt. Kanske måste det vara så, eftersom dessa dagar är en konstruktion, det här är en bok som vill upplösa tiden.

Det är stundtals gripande, oftast intressant, ändå har jag svårt att hålla fokus.

Ibland glimtar verklig sorg till. Berättaren tycks ha förlorat en närstående, och det verkar vara denna sorg som föranlett detta tillstånd, där hon fantiserar om mumiegrabben i graven bredvid, där hela hennes liv tycks upptas av dessa djupa grubblerier om jorden, döden och livet, tiden som konstruktion – ja egentligen hela mänskligheten och planetens problem.

Det är stundtals gripande, oftast intressant, ändå har jag svårt att hålla fokus utan att tankarna vandrar. Det där omslutande jag till en början njöt av, gör mig snart rastlös. Är det för att boken väjer för något, smärtpunkten? Är det för att alla dessa utläggningar antyds vara en föreskrift för att slippa prata, skriva om annat? Men dessa utläggningar är ju boken! Kanske är det jag som saknar rätt lugn. Kanske kräver denna bok en hängmatta, en betald semester: dagar att låta tankar och text flyta förbi som molnstrimmor. Eller rätt och slätt, ett hus på Österlen.


SAKPROSA

MARIA KÜCHEN

Jord och gudar

Natur & Kultur, 289 s.


Valerie Kyeyune Backström är kritiker och vik. redaktör på Expressens kultursida.



Lyssna på ”Två män i en podd”

https://embed.radioplay.io?id=83771&country_iso=se

En sökande podd från Expressen Kultur – om manlighet, kärlek och ensamhet. Med radiostjärnan Eric Schüldt och Daniel Sjölin, författare och tv-profil.