Hoppsan!

Ett tekniskt fel har uppstått. Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa Expressen i ett bättre anpassat format?

Du kan alltid välja vilket format sidan ska visas i, i sajtens sidfot.

Hon förtjänar att få ett genombrott

Ia Genberg är författare.
Foto: Sara Mac Key
Annina Rabe.
Foto: PRIVAT

I Ia Genberg nya roman blir feberdvalans minnesarbete ett porträtt av livet. 

Annina Rabe tycker mycket om den konsekventa och melankoliska ”Detaljerna”.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. De senaste veckorna har jag ägnat åt att röja i min källare, återbesökt fragment av mitt förflutna med högst blandade känslor. Det är svårt att tänka sig en bok som passar bättre in i just den sinnesstämningen än Ia Genbergs roman ”Detaljerna”, hennes fjärde bok i ordningen. En medelålders kvinna ligger nedbäddad med hög feber; ett visst virus nämns i första meningen, men det är egentligen inte intressant. Det här är inte en bok som handlar om nutiden, utan om det som har varit. 

I feberdvalan visar sig några personer som på ett eller annat sätt har varit betydelsefulla i hennes liv, men som inte längre är en del av det. Varje person får sitt eget fristående avsnitt: ”Detaljerna” är en roman, men bär prägel av novellsamling. Precis som ett liv, tänker jag – det består av många disparata delar med – förhoppningsvis – några genomgående och sammanhållande punkter. 

I denna huvudpersons liv är det väninnan Sally, som återfinns som en konstant genom alla bokens berättelser. Jag kommer på mig själv att bli glad över att Sally finns. Annars handlar ”Detaljerna” huvudsakligen om relationer som avbrutits. Kärleksrelationer som på ett eller annat sätt tagit slut, vänskap som har upphört tvärt, och anhöriga som har dött. 

Detta är en bok där alla nyanser och skevheter lämnas synliga.

Vi förs tillbaka till såriga och stormiga ungdomsår. Det tidiga sambolivet med flickvännen Johanna, på många sätt ett rus med kärlek och litteratur, men också med en social skillnad som driver in en allt större kil i relationen. Johanna kan hastigt slå om, från värme till en ointaglig iskyla som försätter henne i ett självklart överläge. Nästan omärkligt glider så berättelsen om Johanna över till huvudpersonens självtvivel när det gäller det egna skrivandet. Kanske har Johanna med det att göra, kanske inte. Det är snyggt och subtilt, här skrivs ingenting på näsan. 

Nästa avsnitt handlar om en sårig och kaotisk vänskap, så omvälvande och fylld av drama som bara en vänskap kan vara som utspelar sig omväxlande på universitetet, i skitiga andrahandsettor och i stadens nattliv. Niki är en ganska outhärdlig kompis; grandios och självdestruktiv på samma gång, svekfull och dramatisk. Huvudpersonen vet att vänskapen är dömd att ta slut, så som alla Nikis andra vänskaper har tagit slut. Ändå förmår hon inte själv att bryta utan hänger sig kvar, till det bittra och orättvisa slutet.

Avsnittet om Niki är i mitt tycke bokens starkaste, trots att det kanske är den relationen som haft minst betydelse i huvudpersonens liv. Det är sällan vänskapens maktspel och irrfärder beskrivs så här skarpt och detaljerat i litteraturen. Ia Genberg har en förmåga att verkligen dröja sig kvar i de där stunderna som först med tidens belysning framstår i sin fulla betydelse. Och ibland i sin fulla absurditet. 

Jag tycker väldigt mycket om den här boken och hoppas att den kommer att innebära det genombrott som Ia Genberg så väl förtjänar.

De resterande två berättelserna handlar dels om en flyktig kärlek som får långtgående konsekvenser, och dels om huvudpersonens mamma. Det om kärlekshistorien är svagare, kongenialt nog också aningen flyktigt till sin karaktär. Medan det om mamman är ett vemodigt porträtt av en person som aldrig riktigt bottnat i något, kanske som konsekvens av ett övergrepp hon utsatts för som liten. Att det är en dotter som helt subjektivt berättar saknar förstås inte heller betydelse, men återigen lämnas det åt läsaren att fundera över. Detta är en bok där alla nyanser och skevheter lämnas synliga.

”Vi lever så många liv, mindre liv med människor som kommer och går, vänner som försvinner, barn som växer upp, och jag förstår aldrig vilket av mina liv som är själva ramen”, skriver huvudpersonen någonstans. Hela boken är ett försök att närma sig ramen för ett liv via alla detaljerna, både de viktiga och de mindre viktiga. 

Ia Genberg gör det lågmält och med en tunn hinna av melankoli som ibland bryts av med humor, även om den är mer dämpad här än i hennes tidigare böcker. Att beskriva sådant som gått förlorat är ett återkommande tema hos henne, men hon har aldrig gjort det så intelligent och konsekvent som här. Jag tycker väldigt mycket om den här boken och hoppas att den kommer att innebära det genombrott som Ia Genberg så väl förtjänar.  


ROMAN

IA GENBERG

Detaljerna

Weyler, 152 s.


Annina Rabe är kritiker och medarbetare på Expressens kultursida. 



”Jag vet ingenting osexigare än avund”

KULTURKRIGET. Daniel Sjölin möter Horace Engdahl i ”Kulturkriget” för att prata om den värsta dödssynden. ”För mig är avunden en råtta”, säger Horace Engdahl.