Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Hon förklarar kärlekens paradox med kvantfysik

Helena Granström. Foto: VIKTOR GÅRDSÄTER / WEYLER
Sven Anders Johansson.

Förklarar Helena Granström kvantfysikens teorier om många parallella världar, med hjälp av kärleksrelationer – eller tvärtom?

Sven Anders Johansson finner en genuint originell roman om en kvinna omgiven av starka och svaga män. 

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. ”Den som känns vid att den älskar någon blir svag, men den som visar sig svag är inte möjlig att älska.” Så formuleras kärlekens paradox i Helena Granströms nya roman ”Betydelsen av kärlek”. Så hur kan kärleksrelationer fungera? Vad betyder det att älska? Och vad innebär det egentligen att vara svag, eller stark?

I händelsernas centrum står en kvinnlig författare, förvillande lik Granström själv. Runt henne finns ett antal män, alla tecknade som typer snarare än individer: Småbarnspappan, Den Svage, Den Starke, Konstnären och Mannen. I bakgrunden finns också en främmande kvinna som, genom en serie obesvarade brev till huvudpersonen, driver romanens frågor, oro och vilja att veta.

Att problematisera tvåsamheten och den romantiska kärleken i romanens form har varit ganska populärt under det senaste decenniet: Lena Andersson, Geir Gulliksen, Ebba Witt-Brattström, Aase Berg – listan kan göras lång.

Det är en kittlande teori, som på ett uppenbart vis öppnar sig mot fiktionen och romangenren.

Det originella med Granströms bidrag är att hon närmar sig ämnet via kvantmekaniken i allmänhet, och den så kallade ”många världar-teorin” i synnerhet. Enligt denna teori finns det, om jag förstår saken rätt, inte bara en värld där jag har en särbo och två barn, utan också en parallell värld där jag gifte mig med avståndsförälskelsen från högstadiet, en tredje där jag har konverterat till katolicismen och lever som munk, en fjärde där jag ligger i koma efter en olycka, och så vidare och så vidare.

Det är en kittlande teori, som på ett uppenbart vis öppnar sig mot fiktionen och romangenren. Samtidigt ser ”Betydelsen av kärlek” i långa stycken mer ut som en lärd essä än en fabulerande roman. De essäistiska partierna handlar bland annat om Hugh Everett, många världar-teorins fader, och hans stökiga liv. Även Stephen Hawking, Niels Bohr och svensken Max Tegmark refereras utförligt.

Allt detta är tecknat levande och initierat, men det hindrar inte att det kan vara ganska svårt att förbinda fysikdiskussionerna med de delar som beskriver huvudpersonens relationer till de olika männen. Hur mycket har kvantfysiken i realiteten att bidra med i sammanhanget? Är inte litteraturhistorien – Sapfo, Platon, Proust, Jelinek … – full av mer subtila insikter om kärlek, om styrka och svaghet? Annorlunda formulerat: går inte Granström över ån efter vatten?

Kanske är detta kärlekens betydelse: den håller oss samman, inte bara två och två, utan också varje enskilt subjekt.

Men något uppstår kanske ändå när kvantmekaniken ympas in i romangenren på Granströms vis, mindre på ett filosofiskt plan än på ett slags mikronivå. Till exempel i replikskiftena, som inte automatiskt kuggar i varandra som i dålig teater, utan liksom hackar, stammar:

 

DEN STARKE: Vad är det du skriver på nu igen

JAG: Det är

JAG: Verkligheten

DEN STARKE: Verkligheten?

DEN STARKE: Jaså, finns den fortfarande?

DEN STARKE: Jaha, och hur går det då?

 

Vid passager som dessa slås jag av att många världar-teorin kanske trots allt äger en vardagsmässig giltighet. För är det inte just så här: vi säger sällan bara en sak. Utan flera, samtidigt. Verkligheten är alltid mångfaldig.

I förlängningen är det som om ”Betydelsen av kärlek” kommer åt något tidstypiskt: en svårighet att bestämma sig. Att älska. Att som individ hålla ihop från ena dagen till nästa. Att veta vilken värld man egentligen lever i. Och ja, att veta vem man är.

Kanske är detta kärlekens betydelse: den håller oss samman, inte bara två och två, utan också varje enskilt subjekt. Det är i alla fall så jag till sist förstår bokens lite underliga titel. Vi måste vara svaga för att bli starka. Om det är en omväg att nå dit via kvantmekaniken kan diskuteras, men det är ändå en bedrift att nå dit.

ROMAN / ESSÄ

HELENA GRANSTRÖM

Betydelsen av kärlek

Weyler, 194 s.

Av Sven Anders Johansson

Helena Granström är medarbetare på Expressens kulturredaktion. Därför recenseras ”Betydelsen av kärlek” av Sven Anders Johansson, kritiker på Aftonbladet och professor i litteraturvetenskap.