Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Hon bygger vidare på våldet och övergreppen

Guzal Jachina. Foto: ERSATZ
Ulf Olsson. Foto: BJÖRN DALIN / STOCKHOLMS UNIVERSITET
”Zulejcha öppnar ögonen”.

I ”Zulejcha öppnar ögonen” handlar om Stalins fördrivning av de muslimska tatarerna.

Ulf Olsson läser en märkvärdig rysk debutroman om motstånd.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

LITTERATUR | RECENSION. Det finns omöjliga ord: ”avkulakisering”? Om denna språkliga omöjlighet, men bistra historiska verklighet, har Guzel Jachina skrivit en märkvärdig roman: ”Zulejcha öppnar ögonen”. 

Det handlar om en roman som med sina dryga 500 sidor och sin språkglädje kvalar in i den ryska litteraturens traditioner. Jachina kombinerar traditionell folklivsskildring med lika traditionell realism – och en dos av modernare perspektivförskjutningar. Summan blir en egentligen mycket romantisk roman.

”Zulejcha öppnar ögonen” handlar om ett av 1900-talets stora brott: förvisningen av hela folkgrupper i det postrevolutionära Sovjetunionen, till det som under Stalin-eran blev till Gulagarkipelagen. Vi har varit i dessa sibiriska förvisningsorter förut, vi har sett systemet blottlagt av Solzjenitsyn och andra. Men Jachina fogar nya bitar till denna våldets och övergreppens historia i vad som faktiskt är hennes debut.

Sovjetstaten

Här är det tatariska bönder, av muslimsk tro, som sveps med i vågen av arresteringar och förvisningar. Jachina bildsätter noggrant det strävsamma bondelivet och låter de tatariska orden sjunga i texten. Hennes hjältinna – och hon är verkligen en hjältinna! – är Zulejcha, som 15 år gammal gifts bort med en 30 år äldre man. Hon är påfrestande tafatt, utan röst – men hon kommer att växa med umbärandena, hon föder sin döde makes son, hon talar med sina andar, eftersom Allah inte ser den sibiriska avkrok hon förvisats till. Och hon överlever.

”Kulaker” kallades de, och beskylldes för alla antirevolutionära illdåd. I bakgrunden finns också det tatariska motståndet mot den nybildade sovjetstaten. Det fortsätter också i förvisningen: ”återkulakisering” pågår. Det omöjliga ordet handlar om hur dessa bönder, men även andra, intellektuella eller arbetare, också i förvisningen börjar skapa sig ett liv, de bygger igen ett samhälle.

Djingis Kahn

Och Zulejcha öppnar sakta ögonen, och får syn på en värld där hon måste överleva, och där hennes son måste få en framtid. ”Rödhordister” kallar hon de rödgardister som kräver sina tributer, liksom tidigare ”Djingis Kahn och hans barn, barnbarn och barnbarnsbarn”: våldets historia är gammal.

Den har nog också sina klichéer: slemma medlöpare till kommunisterna, redlöst vodkasupande kommendanter. Men Jachina klarar ändå på något vis att hantera dem: med god hjälp av översättaren Mikael Nydahl gör hon folklivsskildringen till en bred, episk fresk. 

Och en underlig, och allt underligare, romantik gjuter liv i berättelsen: han som hellre älskat sitt Sovjetunionen än någon kvinna, förälskar sig i Zulejcha. Men hennes berättelse blir ändå i sista hand en studie i en mors kärlek till sitt barn, en kärlek som aldrig sviktar.

 

 

LÄS MER – Maria Edström: I Stalins läger finns ingenting att lära sig

 

 

ROMAN

GUZAL JACHINA

Zulejcha öppnar ögonen

Översättning Mikael Nydahl

Ersatz, 518 s.

 

 

Ulf Olsson är professor i litteraturvetenskap och medarbetare på Expressens kultursida.

I tv-spelaren ovan visas det senaste avsnittet av Kultur-Expressen.