Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Hjärtekrossande av Kallifatides om antiken

Theodor Kallifatides. Foto: Florence Montmare
Ulrika Kärnborg. Foto: MAGNUS BERGSTRÖM / UPPHOVSRÄTT: MAGNUS BERGSTRÖM

Theodor Kallifatides har skrivit en modern omdiktning av Homeros "Illiaden".

Ulrika Kärnborg läser en ömsint fredsapell som borde bli en klassiker i sin egen rätt.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION | ROMAN. Det är inte så många år sedan Theodor Kallifatides offentligt uppgav att han tänkte avsluta sitt författarskap. Stänga butiken, om man nu kan utrycka det så när det gäller ett så pass själsligt yrke som författarens. Hur som helst lät sig den snart åttioårige men vitale skriftställaren sig avfotograferas utanför den idylliska faluröda skrivarlyan i Vita bergen, som han vid den tidpunkten var på väg att lämna.

Istället blev det tvärtom. Kallifatides ”avsked” verkar ha blivit startskottet för en omorientering. Istället för romaner skriver han andra typer av resonerande texter, senast i tankeboken ”Ännu ett liv”, och hans twittrande tillhör en av ljuspunkterna i det annars tråkiga och förbittrade svenska medieflödet.

Den nya boken, ”Slaget om Troja”, är också en hybrid, både en ömsint och minimalistisk omdiktning av Homeros storverk ”Iliaden” och fredsappell i egen rätt. 

 

LÄS MER: Ulf Olsson recenserar "Ännu ett liv" 

En Scheherazade för 1940-talet

Jag tänker mig att den går utmärkt att använda i olika typer av undervisning, kanske i historia eller svenska, för den som vill ha en lättare ingång till Homeros komplicerade universum.

Som så ofta skriver Kallifatides klart och avskalat, men med större inlevelse än vanligt. För parallellt med berättelsen om kriget som den sköna Helenas otrohetsaffär utlöste, löper en annan, den om andra världskrigets Grekland och de krigsförbrytelser som både tyskar och allierade gjorde sig skyldiga till där.

Medan de allierades bomber faller över den grekiska byn, låter Kallifatides ortens lärarinna och skolbarnen fly till en grotta. Som en 1940-talets Scheherazade håller hon där skräcken borta genom att berätta om ett annat krig, nämligen det då grekerna belägrade Troja. Eller, som Kallifatides med Homeros skriver, när akajerna besegrade Ilion.

Stark antikrigsdikt

På senare tid har Kallifatides i intervjuer, finast i "Söndagsintervjun" med Sveriges Radios Martin Wicklin, pratat mycket om den känsla av ensamhet som förföljt honom sedan migrationen till Sverige 1964. Med ensamheten kommer också minnena från barndomens krigsdrabbade Grekland, intensifierade, nästan som hemsökelser.

Så fungerar de också i ”Slaget om Troja”, där scenerna med tyskarnas upphängningar av avrättade partisaner i träden, blir minst lika vidriga som de antika skildringarna av blodiga slag, gruppvåldtäkter och brutala hämndaktioner.

”Den är i mina ögon den starkaste antikrigsdikt som har skrivits”, säger Theodor Kallifatides om ”Iliaden”. Nu har han själv bidragit till traditionen med en hjärtekrossande saga som jag hoppas blir en klassiker i den svenska litteraturen.

 

ROMAN

THEODOR KALLIFATIDES

Slaget om Troja

Albert Bonniers, 200 s.

 

Ulrika Kärnborg är kritiker på Expressens kultursida.