Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Historien kommer till liv framför våra ögon

Anita Goldman. Foto: VIKTOR GÅRDSÄTER / NATUR OCH KULTUR
"Om stenarna kunde tala i Palma de Mallorca".
Joel Halldorf. Foto: OLLE SPORRONG

Anita Goldman väcker 1600-talets judiska minoritet på Mallorca till liv.

Joel Halldorf läser en inkännande roman om ett historiskt massmord.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

LITTERATUR | RECENSION. Exodus, Leviticus, Deuteronomium. Böcker fyllda till brädden av budord. Enligt rabbinerna rymmer Moseböckerna 613 lagar. Koka inte en killing i dess moders mjölk, ät inte vattendjur utan fenor. Regler för liv och död, för lerkärl och kärlek. 

Vad får man om man slår ihop dem? En rigid petimäter, en laglärd jude – en farisé?

Så har det hetat bland såväl sekulära som kristna kritiker. Vår kultur, som sedan Descartes klyvt människan i själ och kropp, har ibland svårt att se värdet av det yttre. Är inte tron främst en hjärtesak? Tro gärna på Kristus, Allah eller Herren Sebaot – men bespara oss era kläder och matföreskrifter. 

Men Anita Goldman har hittat en bild som kan hjälpa oss att förstå. Buden är inte galler i en bur – de är steg i en dans. 

Den judiska tron som ett sätt att vara i världen, röra sig genom livet. Inte bara inre idéer eller känslor, utan en förening av passioner och praktiker. 

Religionen som dans. Det är en lysande bild. 

Palma de Mallorca

Goldman skildrar livet – dansen – hos Mallorcas judiska minoritet i Palma på 1600-talet. På 1300-talet tvingades deras förfäder att konvertera till den Katolska kyrkan. Sedan dess förväntas de leva som katoliker: judar fick vara judar i det kristna Europa – åtminstone i teorin – men inte den som en gång tagit dopet. 

Därför dansade Palmas judar i hemlighet. De fann på ursäkter för att avstå fläsk och hålla sabbaten. Det skedde diskret, men alla visste. Och år 1691, pådrivna av girighet och nitiska tjänstemän, slog inkvisitionen till. 

Inget levandegör det förflutna som en välskriven historisk roman. ”Om stenarna kunde tala i Palma de Mallorca” är just detta. Goldman skildrar det lilla livet med både psykologisk insikt och en känsla för vardagens konkretion. Som läsare bjuds man in att leva med Palmas judar, att själv känna hur livet stympas när utrymmet krymper. 

Prosan är poetisk och lättflytande – ingen självklar kombination, men en som Goldman behärskar till fullo. Den bygger också på gedigen research, komplett med autentiska förhörsprotokoll som ger en inblick i inkvisitionens inre liv. 

Genom hela boken löper frågan om samexistens: Kan grupper som dansar olika danser kan leva jämsides? Eller kommer de ofrånkomligen kasta onda blickar mot varandra, och undra varför de andra dansar för sig själva?  

Amsterdam och Livorno

Hoppet i Goldmans roman står kommersen för. Jag vet inte om det är medvetet, men det är genomgående. Judarnas handelskontakter ger dem visst skydd, och de drömmer om att fly till handelscentra som Amsterdam och Livorno, där de kan leva i fred vara sig själva. 

Kanske är det en bild av den pragmatiska människan, som bortom bombastisk religiös retorik främst vill kunna sätta mat på bordet – och om möjligt också några exklusiva viner. Samtidigt fångar det den moderna modellen för tolerans, det vill säga tron att dansen kring guldkalven kan förena oss alla. Det kräver dock att hjulen snurrar: ekonomiska depressioner hotar alltid minoriteter.

Goldman har skrivit en vacker och inkännande bok om ett mörkt kapitel i Europas och kyrkans historia. Bitvis är det nedslående läsning, och det är då värt att påminna sig att förtrycket inte är någon naturlag. Europas, Indiens och även Mellanösterns historia rymmer epoker då flera kulturer kunnat leva sida vid sida. De har dansat sina danser utan att kollidera – ja, vid särskilda högtider och heliga platser har de till och med dansat tillsammans. 

De berättelserna saknar den dramatik som inkvisitionsprotokoll och kättarbål erbjuder, men någon behöver skriva också dessa. Och finge man önska något av framtiden vore det svårt att tänka sig en bättre uttolkare än Anita Goldman. 

 

 

ROMAN

ANITA GOLDMAN

Om stenarna kunde tala i Palma de Mallorca

Natur & Kultur, 412 s.

 

 

Joel Halldorf är docent i kyrkohistoria vid Teologiska Högskolan Stockholm och medarbetare på Expressens kultursida. Hans senaste bok är "Gud: återkomsten"

I tv-spelaren ovan visas det senaste avsnittet av Kultur-Expressen.