RECENSION | POESI. Jag läser Henry Parland – den finlandssvenska författaren, född 1908 i Viborg, död i Kaunas 1930. Låt oss stanna där, vid orden "den finlandssvenska författaren…"
Ja, svenska var hans litterära språk, men hans fjärdespråk i livet. Ryska och tyska kom först. Föräldrarna var finländska medborgare, men båda födda i Petersburg. Mamman kom från tysk köpmanssläkt, pappan hade engelsk härstamning. Som tioåring skrev han dagbok på ryska, långt in i tonåren talade han tyska med sina bröder. Finska lärde han sig mest av arbetarbarnen runt släktgodset norr om Viborg och på semesterorterna vid Karelska näsets riviera väst om Petersburg. Svenska kom sist, det var först som 14-åring som han lärde sig det språk som skulle göra honom till ”finlandssvensk författare”.
Sådan var Henry Parlands situation. ”Situation”, ett bättre ord än biografi – med orterna för födelse och död som sammanfattning. Från Viborg, den fyrspråkiga karelska staden, språkforskarnas favorit. Till Kaunas i Litauen, då huvudstad, en europeisk nordlig metropol där han publicerade artiklar på litauiska, skrivna på tyska.
Hemlösa outsiders
Alla svenskspråkiga modernister i Finland betraktade sig som hemlösa outsiders. En kombo av upplevd realitet och utvald litterär identitet. Men Henry Parland hade fullgod täckning när han skrev i ett brev: "Jag är ju utlänning vart jag än kommer."
Brodern Oscar (författare, psykoanalytiker) sade att Henry aldrig riktigt lärde sig svenska. Talade med balttysk accent. Stavade ”restorang” i sina diktmanus och Gunnar Björling fick rätta.
Mötet som 19-åring med den mer än dubbelt äldre Björling var avgörande. Medverkan i tidskriften Quosego följde, och diktsamlingen "Idealrealisation", den enda boken som publicerades under hans liv.
”Ideal-realisationen / - ni säger, den har redan börjat / men jag säger: vi måste ytterligare sänka prisen.”
Efter Henry Parlands tidiga död – i scharlakansfeber – kom raden av postuma utgåvor med dikter, prosa, artiklar och brev. På så vis expanderade hans författarskap, i synnerhet med utgåvan av den ofullbordade romanen "Sönder", en spegling av Albertehistorien i Prousts "På spaning".
Nyutgivning i fem band
Expansionen fortsätter nu med utgivningen av Henry Parlands "Skrifter" i fem planerade band. I första bandet – "Dikter" – är hälften av texterna förut opublicerade. Läsaren får en intensiv upplevelse av ett författarskap i gryende, i synnerhet genom spelet mellan kommentarer och manusversioner i den digitala utgåvan.
Henry Parland hade två olika ögon. Ett som lät sig tjusas och berusas, omslutas och dränkas. Ett som höll avståndet, var kallt och sakligt betraktande. Det kulturella och språkliga främlingskapet blev hans rikedom, i synnerhet som den svenska litteraturen i Finland då höll på att uppfinna sig själv och sitt språk. Han skrev sig undan befintliga litterära former och dikterna är sällan sångligt lyriska, snarare som kantiga bjärta ting i skyltfönster och på reklamaffischer, småstycken i tidningen, allmänt och blandat, smått och gott, alfapartiklar med snabb utgångshastighet.
Han är performativ, spelar roller, är storslagen. Men hyllar inte jaget utan ytan, sakerna, det låga, det som gör tjänst, strumpor och byxor. Kläderna är människan, människan är kläder. En nivellering som ändå söker ett ideal.
POESI
Magnus Florin är författare, dramaturg och medarbetare på Expressens kultursida.