Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Hennes värld är full av fusk och yta

Tone Schunnesson.Foto: Céline Barwich.
Tone Schunnesson.Foto: Céline Barwich.
Nina Lekander.Foto: ELISABETH OHLSON WALLIN / NORSTEDTS

Tone Schunnesson har skrivit en osnygg roman om en influencer.

Nina Lekander placerar henne i sitt litterära dockskåp av bångstyriga kvinnor.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. Slutet är snyggt i en osnygg roman: ”Solen lyste som en fucking fittapelsin på himlen”. Jag läser Tone Schunnessons sista mening i ”Dagarna, dagarna, dagarna” som en smått tranströmersk metafor (”en glödande sol i den halvdöda grå solen”), temperamentfullt uppdaterad. Eller som Scarlett O’Hara i ”Borta med vinden”: ”I morgon är en annan dag.” Därtill uppskattar jag att den mångbesjungna fittan kan glänsa av såväl förbannelse, snusk, glädje som skönhet. Vilken vilsen kukdag som helst. Jag gillar rakt av Tone Schunnessons knökiga författeri.

I debutboken ”Tripprapporter” hastade huvudpersonen runt på klotet, här taktar jagberättaren Bibbs fram och åter i ett trots allt mer älskat mer än hatat Stockholm. Hon är – eller var – en influencer med ett förflutet på MTV och i en realityshow. Ansedd som ärlig i en värld full av fusk och yta, glamour och smärta – som alltför många andra, yngre och smalare kvinnor.

Så vad gör en 39-åring som drar storlek 44 eller 46 och vars kille kallad Baby just har gjort slut? Som står på hyreskontraktet för Slipgatan, vilket panka Bibbs snabbt måste håva in 100 lök för att få ta över.

Hennes sexliv är heller inget att hänga i julgran.

Hon drar till med en våldtäktsanklagelse för att tigga till sig stålarna av en killkompis, en lögn som hon ibland tycks glömma bort ”eftersom behovet av att skydda lögnen ställt sig i vägen för lögnens faktum”. Och när hon tänker på saken: ”Med tanke på att vi båda var från psyksläkt skulle det vara konstigt om han aldrig begått något övergrepp.” Indirekt snuddar Schunnesson vid Metoo men går aldrig djupare in i ämnet, kanske för att Bibbs inte kan se något lönsamt i det.

Hennes sexliv är heller inget att hänga i julgran. Det är utan allt blingbling, renons på klockklang. Desto mer klingklang i språket hennes, den ljuder högre än vad storyn är stark eller intrigen slarvigt hoptråcklad. Bibbs har ”fantiserat sig själv så hårt” att hon ”spänt hela ansiktet”, ett ansikte vars nasolabiala veck trots fillers får hennes kinder att hänga ”tungt ner mot mina axlar”. Och när hon är bakis utan att ha fått sova glider hon ”över i en förstörd nykterhet”.

Hon är fysisk, uppfriskande osentimental men inte självplågande; gör inte ens business genom att influera i gång någon offerkarusell: ”Raden av kvinnor Bodil ville att jag skulle sålla mig till var längre än historien var lång. Det tog emot att ställa sig sist i ledet, för det såg mer ut som en kö än som ett garde”.

Jag ställer henne i mitt litterära dockskåp med bångstyriga kvinnor. Någonstans bredvid Scarlett, Emma Bovary, Amanda i Elise Karlssons ”Lonely planet” och rentav jämte N i Åsa Nelvins ”Tillflyktens hus” – som 1975 konstaterade att det finns hur mycket identitet som helst för den som har pengar.

 

Roman

TONE SCHUNNESSON

Dagarna, dagarna, dagarna

Norstedts, 264 s.

Nina Lekander är författare och kritiker på Expressen Kultur.

 

 

Lyssna på ”Två män i en podd”

https://embed.radioplay.io?id=73816&country_iso=se

En sökande podd från Expressen Kultur – om manlighet, kärlek och ensamhet. Med två av kultursidans främsta namn: Radiostjärnan Eric Schüldt och Daniel Sjölin, författare och tv-profil. Självhjälp för intellektuella.