Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Hennes rädslor är tyvärr befogade

Hanna Rajs Lara.Foto: David Lagerlöf / Albert Bonniers
”Under månen”.
Foto: MIKAEL SJÖBERG

Anna Hellgren jublar över Hanna Rajs Laras nya diktsamling.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. Det är ingen hemlighet att Hanna Rajs Lara kan skriva, men satan så bra hon gör det i sin tredje diktsamling. De slampoetiska rimmen smäller skevt över sidorna, välter bröstkorgen över ända, baby

Att poeten lämnat de mindre förlagen för det mer städade Albert Bonniers märks inte. 

”Under månen” kretsar främst kring det ärvda traumat efter Förintelsen, och om kärleken som trots allt förmår skingra tyngden av att vara vid liv i en värld som vill en illa. För den som är judinna och gift med en invandrad kvinna finns mycket att frukta. Ibland är rädslan är ett iskallt vittnesmål, som i dikten ”Till skogen”: 

”väktare på kollot där jag jobbat / polisen tränar på att landa sina helikoptrar […] övningar i krissituationer, vart ska vi springa / ta så många barn du kan och bara spring / spring mot skogen, mot vattnet, mot vägen”

Ibland ett stilla konstaterande (”Jag kan se oss”):

”jag kan se oss dela stad med / folk som hoppas att vi dör / som i film och på tv / du vet som lesbiska gör / det får gå att dom bor bredvid / så länge som dom inte stör / och om dom hotar hur vi lever / har vi lurar i så vi inte hör”

Visst, de flesta av hennes samtida poeter följer andra mallar.

Allt är inte rädsla. Här finns gott om rimmad erfarenhet: sorgen efter en död vän, drogmissbruk, tsunamin i Indiska oceanen 2004. Groparna i linoleumparketten första gången diktaren ligger med sin fru.

En gång hörde jag en kulturperson säga att Rajs Laras dikter inte inte gick att skriva något vettigt om, eftersom de inte är poesi. Det senare kunde inte vara mer fel – och det säger jag inte bara för att jag som god kulturman intresserar mig för både lesbianism och Förintelsen.

Visst, de flesta av hennes samtida poeter följer andra mallar, vilar tyngre i en mer välgarderad och litterär tradition. De flesta andra är också tråkigare. 

Ibland når talspråksrimmen inte hela vägen fram, men det händer så sällan att det är svårt att hysa invändningar. För viktigast är detta: hos Rajs Lara är tillvaron och dikten osäkrad, full av både avgrunder och de ljuvligaste ting. 

Den är rosh hashana på valdagen 2018: en skål för framtiden med mormor och morfar som överlevde Förintelsen som barn, samtidigt som nazister kandiderar till riksdagen. Den är minnet av tiotusen cigg på en inglasad balkong i Vårberg, en överdos, en mamma som får cancer. 

Är ”korta naglar långt hår / jag har varit ren länge / men du tänder mig / upp / ringar på fingrarna / fjärde fingret inuti / du har mig lindad runt dom”.

 

 

LYRIK

HANNA RAJS LARA

Under månen

Albert Bonniers, 71 s.

 

 

Anna Hellgren är redaktör och kritiker på Expressens kultursida. 

 

LÄS MER:
Hon är den enda som betyder något

Majken Johansson borde le i sin himmel

 

Lyssna på ”Två män i en podd”

https://embed.radioplay.io?id=75111&country_iso=se

En sökande podd från Expressen Kultur – om manlighet, kärlek och ensamhet. Med två av kultursidans främsta namn: Radiostjärnan Eric Schüldt och Daniel Sjölin, författare och tv-profil. Självhjälp för intellektuella.