Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Har tyskarna knäckt fotbollskoden?

Johanna Frändén.
Foto: NIKLAS LARSSON / BILDBYRÅN
Carl Johan De Geer.
Foto: AMIR NABIZADEH/TT / TT NYHETSBYRÅN
Dan Hallemar.
Foto: OLLE SPORRONG
Thomas Müller.
Foto: MORITZ MÜLLER / IMAGO/MORITZ MÜLLER IMAGO SPORTFOTODIENST

”Att segra är banalt” är en brevväxling om fotboll mellan Carl Johan De Geer och Johanna Frändén. 

Dan Hallemar läser en dialog som är lekfull och sökande.  

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. Den tyske fotbollscoachen Thomas Tuchels arbetsmetod beskrivs i boken ”Edge” av Ben Lyttleton med det tyska uttrycket querdenken. Det är en variant av ”tänka utanför boxen” men med det tyska språkets känsla för mångtydighet bär det på så mycket mer. En känsla av både envishet och uppror. Ett annat tyskt ord brukar tillskrivas den tyske fotbollsspelaren Thomas Müller, raumdeuter. Ett ord som kan översättas med någon som tolkar rum eller rymd.

Båda orden, och båda karaktärerna, pekar mot en särskild form av individualism, men båda personerna – Müller och Tuchel – är också del i det kollektiv som är fotbollslaget. Deras dialog med fotbollen är en dialog mellan individens ”vid sidan om”-tänkande, individens egen tolkning av det rum hen befinner sig i och det kollektiv de är en del av.

Jag läser den brevväxling mellan sportjournalisten Johanna Frändén och konstnären Carl Joahn De Geer som samlats under boktiteln ”Att segra är banalt” och det är som att se en Tuchel – Frändén – och en Müller – De Geer – som i dialogens form försöker navigera i det kollektiv som är jorden, mänskligheten, religionen, nationen och inte minst just fotbollen.

Varje brev – eller ska man säga mejl – inleds med att de kallar varandra för något nytt: Lagkamrat, Parisare, målvakt, förbrytare, medbrottsling, medborgare. De provar roller, som man gör i bra dialoger – inget är bestämt, allt är möjligt. Frihet inom ramen. Fröken Querdenker och Herr Raumdeuter.

I ett brev läser den erfarne krönikören Frändén de Geers brev och slås av energin och konstaterar att hon är arbetsskadad av ”att skriva kolumner och det vi kallar ’tyck’ (också känt som krönikor) där man argumenterar fram och tillbaka för att i princip alltid avkrävas en slutsats på slutet”.

I nästa mening skriver hon om vädret i Paris.

Man ser en dörr öppnas, vart ska vi, men brevet tar slut.

Det är i vissa stycken en frustrerande läsning eftersom man hela tiden får frön av tankar som man skulle vilja följa längre in, längre ner, in i de outforskade rummen och tankemönstren. ”I slutändan är man ensam i världen”, skriver Frändén. Man ser en dörr öppnas, vart ska vi, men brevet tar slut. 

Samtidigt är den här mejlväxlingen intressant som en sorts bild av den isolering – den längtan – som så många har delat de senaste 18 månaderna. En längtan efter en röst på andra sidan, någon att prata med tills stadslivet, gathörnets möten, krogbordens, teatrarnas, konsthallarnas, fotbollsläktarnas eller något annan gripbar upplevelse av ett kollektiv för isolerade själar fäster en vid livet igen.

Frändén och De Geer delar anekdoter, reflektioner, närmar sig varandra både försiktigt och törstigt. De kliver inte ner i djupet – lodar inte vidare i de stora tankarna – kanske för att tiden, isoleringen på något sätt gjort oss mer sökande, mer osäkra.

Det är en bok som mellan raderna hela tiden rymmer frågan: Vad tänker du?

Det gör den till en lite frustrerande läsning ibland men också till en fin skildring av hur våra lådor kanske gjort oss till fångar, hur vår relation till rummen, rymden, nu omprövats och ifrågasatts.

Vilka är vi innanför de linjer som är det samhälle som nu långsamt öppnar sina rum för oss?


SAKPROSA

JOHANNA FRÄNDÉN

CARL JOHAN DE GEER

Att segra är banalt

Kaunitz-Olsson, 231 s.


Dan Hallemar är medarbetare på Expressens kultursida, förlagschef på Arkitektur och driver podcasten ”Staden”.



Lyssna på Expressens mediepodd ”Lägg ut”

https://embed.radioplay.io?id=85450&country_iso=se

PAPARAZZI. Dominika Peczynski gästar Expressen mediepodd och pratar om Stoppa Pressarna, Bolibompadrakens ”knarkiga fnitter” och TV4:s censur av megahiten.