Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

När första världskriget äntligen tog slut

Peter Englund. Foto: ANDERS WIKLUND/TT / TT NYHETSBYRÅN
En av många begravningar under första världskriget. Foto: AP / AP TT NYHETSBYRÅN
Ulrika Knutson. Foto: ROGER VIKSTRÖM
Amerikanska soldater i Frankrike jublar över att kriget är slut. Foto: AP / AP TT NYHETSBYRÅN
Den europeiska förstörelsen var stor. Här är ruinerna av franska staden Arras. Foto: AP / AP TT NYHETSBYRÅN
"1918. Stridens skönhet och sorg".
1 / 7

Med "1918" avslutar Peter Englund sin bokserie "Stridens skönhet och sorg".

Ulrika Knutson säger farväl till ett poetiskt storverk om första världskriget.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION | LITTERATUR. Med år 1918 sätter Peter Englund punkt för storverket "Stridens skönhet och sorg". Vad är det egentligen han har skrivit? En historiebok, men också en kollektivroman om kriget, ett körverk för fyrtio röster under fyra år. Alltså ett diktverk, även om varje ord som hans huvudpersoner yttrar är dokument, inte dikt. Englund använder sig av brev, dagböcker, memoarer och tidningar.

Ändå smyger sig dikten in, redan i källorna. Som när den ungerske officeren Pál Keleman siktar en stupad italiensk flygare. Det syns inte att mannen är död. Flygarens "klanderfria elegans" störs bara av att han fått mössan nedtryckt i pannan. I flygarens ficka hittar Keleman "Säsongsbiljett till cirkusen i Verona".

På plats upplivar Keleman cirkusens glittrande lampor, yrande sågspån, direktörens klapprande piska och cirkusprinsessans tyll och gnistrande juveler. Han "skulle vilja stoppa tillbaka kortet under hans blodiga skjorta, så att precis som i hednisk tid allt som en gång varit hjälten till bruk också följde honom i graven."

Pál Keleman är själv stilist, blandar själv fantasi och intuition med klarsynt skepsis. Några sidor senare iakttar han hur en officer hänsynslöst prejar en proviantlastbil på den smala bergsvägen: Sväng undan ditt svin! "Och det stackars svinet svänger undan så långt att hans lastbil välter, och den voltar ned i avgrunden.". 

 

LÄS MER – Ulrika Knutson: Rösterna från 1914 drabbar än i dag

Franz Kafka

Det säger något att Peter Englund låter just denne ungrare inleda sista delen av "Stridens skönhet och sorg". Ribban läggs högt. Vem är då Keleman? Jag slår upp honom, och hittar en konsthistoriker och arkeolog. På 1930-talet utvandrar han till USA, och blir expert på Latinamerikas äldre konst. Men dit är det långt. Just nu vet inte Keleman om han själv ska undgå avgrunden.

Det vet ingen annan heller.  

Franz Kafka, såsom ofta under kriget, är nära nog lycklig. Han sover naken under öppet fönster och glömmer bort att han är rädd för möss.

Olive King, australiskan som tjänstgör som chaufför i Serbien, är som alltid olyckligt kär. Om inte karlarna drar är det pappa som sätter ner foten. Olive har dessutom just fått lugg och ögonbryn svedda. Hon skriver till sin far att hon nu har umgåtts så mycket med män, att hon inte längre är "ett dugg söt eller gullig eller attraktiv." Pappa är varnad. Det är nya tider nu.

Frågan är om Olive själv vet hur nya tider det ska bli. Första världskriget blev miljoner människors grav, men modernitetens vagga. Något som Englund flikar in, gärna i intressanta fotnoter om allt från brevduvor och rösträtt till kokain och kondomer. 

 

LÄS MER – Per Wirtén: Englunds "1915" är en historisk bragd

Snöbollskrig

Historien berättas alltid med facit i hand. Vi betraktar epokerna ovanifrån, tydligt som åkrar från ett flygplan. Statistik, staplar, generaliseringar hjälper också till att mangla ut och platta till historien. Här gör Peter Englund tvärtom. Genom att låna alla dessa pregnanta röster lyckas Englund berätta historien i ögonhöjd. 

Englund för historien tillbaka till individerna, de subjektiva upplevelserna. Människorna blir inte statistik, men olika blickar på samma sak kan ge närmevärden, som tillsammans skapar historisk sanning – med temperament.

Som när vintern 1917 både britten Mousley i Turkiet och amerikanen Nichols, i väntan på avresan från USA, bryter ledan med – snöbollskrig! Soldaterna som lekfulla barn. Så var det också! Men långt fler konstaterar i sina dagböcker att de blivit vuxna för fort. Sköterskan Vera Brittain ser att bror Edward, 22, har åldrats i förtid: "Käre Edward, kommer vi någonsin att bli unga igen, du och jag?". 

I fyra band har vi följt Vera Brittains krig. Hon har förlorat sin fästman, sin bäste vän, och den skadade krigshjälte hon planerat att gifta sig med. Nu är det bara bror Edward kvar. Jag läser med hjärtat i halsgropen: hur ska det gå för Edward? Gode gud, låt Edward leva.

 

LÄS MER – Thomas Engström om "1916": Ondskan bor i maskineriet

Tyskland faller

Det finns de som ångrar sin krigsromantik vid det här laget. Sanningen är ju att nästan ingen protesterade mot kriget när det bröt ut 1914. Ett uppiggande stålbad kunde göra gamla Europa gott... Fyra år och många miljoner döda senare står kriget och stampar. 

Våren och sommaren 1918 är det tyska offensiver överallt. Tyskarna själva konstaterar att de segrar hela tiden, men vinner inte. Den femte tyska storattacken kallas "Friedensturm". Herbert Sulzbach är delaktig när "två valser av eld" följs av gas och granater. Alla bär gasmask, även hästarna. Fransmännen närmast krossade. Varför kommer ingen uppbröstningsorder? Bara väntan.

Salzbach suckar: "Vi är mycket, mycket nedstämda, för om ett sådant jätteangrepp inte lyckas genast är det redan förbi." Sulzbach har rätt. Den 11 november är stilleståndsdagen. Europas karta, dess framtid, allt ritas om. Kejsare faller, kvinnorna får rösträtt, i sinom tid kan man känna smaken av riktigt kaffe igen, efter allt lankigt surrogat.

Bokens sista vittnesmål ger en tysk korpral som fysiskt lider av det förlorade kriget. Han "kastade sig på sängen och begravde mitt brännande huvud i täcken och kuddar".

Senare beslutar han att bli politiker. 

Han heter Adolf Hitler.

 

 

LÄS MER – Ulrika Knutson läser "1917": Det är omöjligt att glömma Englunds krig  

 

 

SAKPROSA

PETER ENGLUND

1918. Stridens skönhet och sorg

Natur och kultur, 336 s.

 

Ulrika Knutson är journalist och medarbetare på Expressens kultursida.

I tv-spelaren ovan visas senaste avsnittet av Kultur-Expressen.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!