Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Här skriver de fortfarande dikter efter att ha knarkat

Alice Dadgostar. Foto: CARLA ORREGO VELIZ / ALBERT BONNIERS
”Roxy”.
Hanna Nordenhök. Foto: OLLE SPORRONG

Alice Dadgostars ”Roxy” bjuder på en akut hipsterverklighet.

Hanna Nordenhök längtar efter mer än en ”Girls” i Malmödräkt. 

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. Det är en trång värld Roxy rör sig genom i Alice Dadgostars debutroman med samma namn, så trång att den ger andnöd – och samtidigt så paradoxalt oändlig. 

Å ena sidan inramas den av det hyfsat inrutade liv Roxy framlever som inflyttad skrivarskolestudent i Malmö, med kompisar och sprit och förmanande föräldrar på avlägsna telefonlinjer. Å den andra av de labyrinter av virtuella socialiteter hon på unga samtida människors vis ingår i – i uppmärksamhetsekonomiernas och bekräftelsevirvlarnas flöden på Instagram och Facebook. 

Tone Schunnesson

Roxy fyller snart 23 och skriver bloggkrönikor om att hon är besatt av författaren Tone Schunnesson. Hon driver runt i Malmönatten och letar engångsligg, hon chattar om #metoo-männen och diskuterar ekofeminism och normkritik. Unga människors framgång ger henne dödsångest, men den bultande känslan av avund till trots kan hon inte låta bli att snegla på DN-skribenten Greta Thurfjells Instagramkonto. 

Mest längtar hon efter Josef, en depressiv men ömsint figur som inte vill ligga med hänvisning till att han är porrmissbrukare under avgiftning. Även om denna malmöitiska hipsterverklighet känns ungefär precis så avlägsen som den kan bli, tycks en del saker aldrig förändras i min barndoms stad – nattfalafeln, hängen på Nobes, dikterna skrivna på ketamin.  

”Girls” i Malmö

Dadgostars supersamtida alienationsprosa påminner mig om det enkla faktum att litteraturen inte framför allt skildrar världen, utan är en vision av den, ett förslag, eller ännu hellre: ett motförslag. 

Det är någonting med frånvaron av kritiskt motstånd i denna på en gång lakoniska och skämtsamma språkhantering, som gör att Dadgostar aldrig lyckas förlösa sin berättelse ur dess självbekräftande form. 

Kanske är det meningen att Roxy ska vara ett slags litteraturens svar på ”Girls” i Malmömiljö. Jag kan inte låta bli att hemsökas av känslan att Dadgostar egentligen vill någonting helt annat. 

ROMAN

ALICE DADGOSTAR

Roxy

Albert Bonniers, 137 s.

Hanna Nordenhök är författare och medarbetare på Expressens kultursida. Hennes senaste roman är ”Asparna”.