Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Här kommer Frankensteins monster till krigets Bagdad

Foto: Ahmed Saadawi
Foto: OLLE SPORRONG

Franksteins ensamma monster får ny form i Ahmed Saadawis ”Frankenstein i Bagdad”.

Martina Montelius blir nästan för imponerad av fingerfärdigheten. 

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. Mary Shelleys ”Frankenstein” måste vara en av litteraturhistoriens sorgligaste berättelser. Det ensamma monstret, sammansatt av likdelar, som förtvivlat söker mänsklig kontakt i en verklighet som förmodligen inte ens hans kroppsdelars originalbärare förstod sig på. När den prisbelönte författaren och journalisten Ahmed Saadawi omstartar honom i sin genreöverskridande roman ”Frankenstein i Bagdad” vrids han ännu ett varv, och blir ett monster uppstiget ur krigets mest fasansfulla lämningar: de sprängda och sönderskjutna människorna.

I romanens miljö är undantagstillståndet normaliserat – men för läsaren lika absurt som verklighetens slaktmaskiner ter sig för en utomstående, fredsimpregnerad nyhetskonsument. Svarar en släkting inte i sin telefon kan man mer eller mindre börja planera för begravningen. Om det nu finns något att begrava. 

Som om John Ajvide Lindqvist just kommit hem från ett decennium i en krigszon.

Skrothandlaren Hadi i Bagdad, sur och alkoholiserad, är missnöjd med sakernas tillstånd. Samma intresse som han har för säljbara antikviteter utvecklar han för kroppsdelar. Han har alltid ögonen med sig, och börjar samla kroppsdelar i akt och mening att sätta ihop dem till en hel kropp, en som kan symbolisera krigets oräkneliga, som skräp bortkastade kroppar, och återupprätta de dödas värdighet. Men han förlorar kontrollen när en ung pojkes själ tar det ihoptråcklade liket i besittning, och det vaknar till liv. 

Så påbörjas en fullständigt absurd, hjärtslitande och samtidigt snustorr skildring av det moderna monstret Vaheterens hämndodyssé. För naturligtvis är Vaheteren rasande. Han blir den ultimata seriemördaren: en som själv består av mordoffers kroppar. I honom bär varje slamsa på en oförrätt, och han tänker inte vila förrän skulderna är indrivna. 

Men anslaget räddar romanen, trots allt.

Författaren kallar sin bok för ett ”manifest mot krig” – och det är den, men den är också ett monster i sig själv. I sicksack löper de skrovliga gränserna mellan satir, fantasy och osentimental mardrömsskildring. Som om John Ajvide Lindqvist just kommit hem från ett decennium i en krigszon och bestämt sig för att försöka hitta tillbaka till sitt framgångsrecept. 

Det är en balansakt mellan så många element att jag stundtals önskar att Saadawi gjort det enklare för sig, så att jag sluppit sitta och imponeras av hans fingerfärdighet stup i kvarten. Men anslaget räddar romanen, trots allt. Det sakliga, nästan lakoniska sättet att visa att ingen skräckfiktion kan vara mer förvriden än verklighetens minutiöst orkestrerade massmord. Det greppet nitar fast mig, och likt en odöd följer jag det enkla språket djupare in i en analys av krigets, sekterismens och det magiska tänkandets drivkrafter. 

ROMAN

AGMED SAADAWI

Frankenstein i Bagdad

Översättning Jonathan Morén

Bokförlaget Tranan, 350 s. 

Martina Montelius är teaterdirektör, dramatiker och författare samt medarbetare på Expressens kultursida.

Varför hatar alla postmodernismen?

Postmodernism är ett av samtidsdebattens stora skällsord, men få har förstått vad det egentligen betyder. 

Professor Frida Beckman och Expressens Victor Malm reder ut det problematiska begreppet i veckans Kultur-Expressen med Daniel Sjölin som programledare.