Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Här förvandlas Sverige till en Fritzl-källare

Kristian Lundberg.Foto: FREDRIK PERSSON / TT / TT NYHETSBYRÅN
Daniel Sjölin.Foto: OLLE SPORRONG

Vad är det egentligen för ett hem som vi håller på att skapa åt oss själva?

Daniel Sjölin finner ett ondskefullt flöde i nationsbyggets källare.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. Det här är hösten socialdemokratin dör ännu en död. Stefan Löfven försöker i SVT:s ”Agenda” säga att tåget står där det allt alltid stått: klart för avgång mot ett rättvisare samhälle. Ingen tror honom längre. Ingen kliver på. Begreppet ”landsfader” slits ifrån honom. Men han ljuger inte. Tåget står där det alltid stått, det är i stället perrongen som har glidit i väg mot en ny människosyn. Enligt många en kärvare, strängare och fattigare. 

Jag tillåter mig att hålla upp Kristian Lundbergs lilla lyriska monolog ”Hemmets lugna vrå” som en grotesk spegel mot utvecklingen. Det må vara orättvist både mot vårt land och hans dikt, som på ytan snarare handlar ”Fru Fritzl”. Ni vet hon i Österrike vars man Josef Fritzl spärrade in dottern i källaren och hade henne som objekt för sina begär. Våldtog, härskade, förnedrade, dehumaniserade.  

Men som porträtt av ett specifikt människoöde är boken inte läslig, det är nog inte heller meningen. Den handlar i stället om oss: ”Vi som tror på att svaga människor bara vill utnyttja / ett system, svaga törstiga människor stjäl vatten från vårt hus, dränerar oss på styrka

Vi bygger våra hus, vårt hem, alltmer frenetiskt, för att få vara i fred med de begär som äger oss

”Vi” är ett pronomen som blixtsnabbt kan växla mellan att omfatta en nation, en kommun, en familj, ett patriarkalt system eller bara vanliga villaägare. Det passar den sedvanligt flödande Lundberg, som släpper fram våld, död, misshandel, styckningar och inte minst: objektifieringen av våra själar. Vi bygger våra hus, vårt hem, alltmer frenetiskt, för att få vara i fred med de begär som äger oss, som gjort oss till lagervaror och de förtryckta till redskap som ska hängas undan. Hårdast effekt uppnår poeten när metaforiken upplöser sig själv: 

”Ett barn kan säras, delas”

Det här är en osmaklig och ond dikt, som med poesins självklara ansvarslöshet tömmer ut en hel nations källardunkel i en enda röra och inte ens lämnar platsen med en anklagelseakt, bara likgiltighetens vrede. 

LYRIK

KRISTIAN LUNDBERG

Hemmets lugna vrå

Pequod press, 53 s.

Daniel Sjölin är redaktör på Expressens kultursida.

”Förr lyckades S kapsla in den folkliga vreden”

Varför går det så dåligt för Stefan Löfven? Jenny Lindahl och Torbjörn Nilsson analyserar Socialdemokraternas kris. Se det senaste avsnittet av Kultur-Expressen med Karin Olsson som programledare.