Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Här finns stoff till minst tre romaner

Amat Levin.Foto: Senay Behre / Natur och kultur
”Slumpens barn. Den osannolika berättelsen om när Sverige mötte Gambia”.
Hynek Pallas.Foto: OLLE SPORRONG

Hynek Pallas läser Amat Levins fascinerande skildring av relationerna mellan Sverige och Gambia. 

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. De senaste årens bästa litteraturvåg har rötter i subsahariska Afrika. Från Petina Gappahs novellsamling ”Rotten row” (2016) till fjolårets gnistrande debutroman ”The old drift” av Namwali Serpell avhandlar en ny generation författare – uppväxta eller utbildade i Europa och USA – migrationsliv, historia och kulturkrockar. 

Trenden saknas än så länge i den svenska skönlitteraturen. Men som journalisten Amat Levins personliga fackbok om relationen mellan Sverige och det lilla västafrikanska landet Gambia visar så saknas knappast blicken – den som med spjärn mot den moderna postkoloniala eran river av ytan och berätta en annan och ofta övernationell historia. 

”Slumpens barn” är kanske Levin själv, med gambisk pappa och svensk mamma. Eller hans nyfödde son, som får Levin att lyfta pennan och börja dra i rötter kring vilka han har så stora frågetecken. 

Alla familjer bär på varianter av tystnad.

Det är eftertänksamt och känsligt. Alla familjer bär på varianter av tystnad. Men invandrarbarn som på grund av detta känner att de försakat språk och kultur – ett andra land och en släkt – upplever självförebråelse eller anklagar föräldrar. Den ram som Levin ger genom sin uppväxt och relationen till sin pappa är också så väl gestaltad att det ger skjuts åt bokens intervjuer med andra svensk-gambier. De utförligare samtalen med Alice Bah Kuhnke och Seinabo Sey, eller kortare stycken med mindre namnkunniga PR-konsulter och poeter.  

Intervjuerna är välredigerade (varken pliktskyldiga eller med detaljer enbart för den insatte) och ger skilda perspektiv. Jag fastnar för diasporaliv, aktivism och hur olika generationer resonerar kring rasism och ställer sina bekymmer mot hur ett liv i Gambia skulle se ut. Och diskussionerna om hur svensk-afrikanska barn hämtar identifikation från afroamerikansk svarthet är utmärkta.

Det är lärorik och fascinerande läsning.

Liksom vittnesmål om ojämlikheten som finns i den omtalade turistindustrin. För ”slump” är väl det bästa sättet att beskriva hur svensk-gambiska relationer på 1960-talet föddes tack vare charterpionjären Bertil Harding och radiopiraten Britt Wadner. Jag påminns återigen om hur dominerande den S-märkta frälsarhistorien om Sverige och tredje världen är – en berättelse om ett världssamvetes generösa och korrekta biståndspolitik – och hur den saknar relationerna som byggdes och underhölls av entreprenörer och invandrare. Här får de röst. 

Levin backar också historien till Gambias egen långa och rika, till de brittiska kolonialåren och de snåriga postkoloniala decennierna sedan 1965. Och, via ett kväljande besök på ett slavfort under svensk fana, till den tidiga svenska närvaron när landet på 1650-talet handlade med slavar från afrikanska västkusten. 

Det är lärorik och fascinerande läsning. Med stoff för tre romaner. Minst.

 

 

 

SAKPROSA

AMAT LEVIN

Slumpens barn

Natur och kultur, 264 s.

 

 

Hynek Pallas är författare och medarbetare på Expressens kultursida. Hans senast bok är ”Ex. Migrationsmemoar 1977–2018”.