RECENSION. Tredje gången gillt, det betyder en klyscha. Ida Lindes gör som Malte Persson (”Underjorden”) och Ola Nilsson (”Isidor och Paula”) före henne Stockholms tunnelbana till en mytologisk plats i nya boken ”Karons tunnelbana”. Och med ”mytologisk skådeplats” menar jag inget konstigare än att tågen under jord i Lindes korta, pessimistiska dikter är ett slags passage till dödsriket, det vill säga underjorden.
Bildens lockelse är inte svår att begripa (likbleka, stumma människor som slussas från station till station), men ändå – är den inte lite som en papperstallrik? Duger för engångsanvändning.
Fast visst, det är väl en variation på saken att göra Karon – den grekiska mytologins färjkarl, han som tar de döda till döden – till tunnelbanechaffis och låta hen fantisera om att säga upp sig (”bryta nyckeln / inte köra fler döda”). Väl genomfört är det också. Melankolin i det hopplösa och ändlösa uppdraget – att handha döden – är fin, särskilt när den paras med just drömmen om att göra motstånd (”[k]öra tunnelbanan baklänges”):
Jag ser dem färdas längs rälsen
den förutbestämda världen
inlagd i dem
De färdas längs andras lidande
hur de alltid vänder sig om
förpassar den andre till Hades
Deras ansikten om natten
är upplösta av vatten
Att jag älskar dem
upphäver inte döden
Karon blir en konstig och säregen gestalt. Kanske mer ett slags förvrängd bild av kärlek än av döden: Varje förälskelse går över; våra band till andra går av. Det är bara en fråga om tid.
Stroferna pendlar mellan enigmatiska bilder, som ovan, och det direkt prosaiska, en blandning som snyggt speglar dikternas dubbelhet, hur ena foten står i vardagens upprepningstvång och andra i det ogripbara som kommer när allt tar slut. Bokens grundbild må vara fantasilös och nött, men Lindes poetiska hantverk har jag inget emot.
Särskilt inte när det tecknar vittnesmål från tunnelbanans passagerare, de redan döda, och deras saknad efter tillfälligheterna som råkade vara deras liv. Det är tröstlösa, sanna bilder av den söndergnagda allmänhet som ”Karons tunnelbana” försöker göra till sin: Allas vår meningslösa ändlighet.
Dessutom står de ganska fria från den slitna mytologin.
POESI
IDA LINDE
Karons tunnelbana
Norstedts, 63 s.
Victor Malm är kritiker och redaktör på Expressens kultursida.