Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Här är humorn det starkaste vapnet

Sara Granér.Foto: JULIA LINDEMALM / GALAGO
”Allas lika mellangärde”.
Lizette Romero Niknami.Foto: PRIVAT

Hellre fly än illa festa: Sara Granér är tillbaka med nya enrutingar. 

Lizette Romero Niknami ser en språkbegåvad konstnär som inte håller tillbaka. 

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. Ett arsel varslar om uppsägning, marknadsföringen i kollektivtrafiken består av bilder på avföring, och spargrisar som går med i ”sparamilitära” grupper.

Med sina karaktäristiska djurmänniskor mejslar Sara Granér fram berättelser om samtidens komik och tragik också i nya seriealbumet ”Allas lika mellangärde”. Språket består av en uppsjö tillspetsade varianter av ordvitsar och klyschor, och rör sig mellan personliga erfarenheter och politiserade paroller.

Det handlar om att hellre fly än illa festa och om kväljningar på krogen på fredagskvällar, men också om en nyliberal bostadspolitik, om (sv)algblomning, och om en allt mer repressiv gränsbevakning. Tonläget är hela tiden grundlagt i humor och igenkänning, men lyckas ändå frammana ett kritiskt allvar när det kretsar kring högervridningen av politiken. På samma sätt varieras tekniken och materialet på bilderna: ibland är de skisser och teckningar, andra gånger olja på duk, kollage och brodyr.

Två av enrutingarna i ”Allas lika mellangärde”. Bilderna är en aning beskurna.Foto: SARA GRANÉR / GALAGO

Den finess med vilken Granér förvränger överanvända satser genom att endast ta bort eller lägga till en bokstav visar på en semantisk medvetenhet som penetrerar boksidan med sin vasshet. Granér detroniserar politiker, incelmän och överklassen genom att göra dem skrattretande. Och som jag skrattar när jag läser ”Allas lika mellangärde”.

Här är humorn verkligen det starkaste vapnet.

Emellanåt är det lätt att gå vilse bland Granérs många ämnen och teman. Ibland saknar det konstanta vitsandet nerv, och känns plötsligt kraftlöst. Och medan rörigheten kan sägas vara en konsekvens av bokens enrutiga format, är det slappa överflödet inte det, vilket får mig att fundera på om ”Allas lika mellangärde” inte hade vunnit på ett mer avskalat omfång.

Ovanstående är dock inte en avgörande invändning, då jag ofta häpnar över Granérs precisa språk, som när artdöden gestaltas med en ättestupa för djur, och beskrivs som ett ”biologiskt mångfall”.  

 

 

SERIER

SARA GRANÉR

Allas lika mellangärde

Galago, 146 s. 

 

 

Av Lizette Romero Niknami

Lizette Romero Niknami är poet och medarbetare på Expressens kultursida.