Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Här är en moral för 2020-talet

Agustín Fernández Mallo.Foto: Nirstedt / Nirstedt
Victor Malm.Foto: IZABELLE NORDFJELL

Agustín Fernández Mallo låter litteraturen binda ihop den globaliserade världen.

Victor Malm hittar en ny sorts moralisk fantasi i den lysande ”Nocilla experience”

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. På undersidan av min dator står det ”Designed by Apple in California. Assembled in China”. Påminnelsen är finstilt, kanske banal. Världen är sammankopplad, men förstås på ett än mer komplext sätt än den försåtliga formuleringen anger: delarna som har monterats ihop i Kina har också tillverkats någonstans, och råvarorna som dessa är gjorda av kommer från ännu andra platser, schakt, kanske gruvor som små barn går ner i för att bryta kobolt.  

Formuleringen rymmer alltså inte hela sanningen, men ändå en påminnelse om ett beroende, en global sammankoppling, ett världsomspännande flöde så komplext att det inte riktigt går att få syn på, men som gör det behagligt möjligt för mig att sitta i min vardagsrumssoffa med en högteknologisk, ganska billig manick och skriva detta.

”Nocilla experience”.

Redan på 1980-talet började litteraturvetaren Fredric Jameson prata om att den politiska litteraturen hade till uppgift att ge denna osynliga påtaglighet gestalt. För att ge den enskilda människan en autentisk känsla av vad en plats är och innebär när hennes verklighet konstitueras av det globala, och för att skänka henne en sann bild av hur utspritt hennes jag och avtryck på världen faktiskt är. Vi är inte bara här, just nu, vi är också där, långt borta. 

Slav under teoretikerns recept tror jag inte att Agustín Fernández Mallo är, men utan att yppa ett politiskt ord är hans Nocilla-projekt ändå ett ganska radikalt försök ge vår hopplöst hoptrasslade verklighet en ny litterär form. Första delen, ”Nocilla dream”, mötte lovord i våras, jag kan bara konstatera att tvåan, ”Nocilla experience”, är ännu vassare, men lika ovanligt konstruerad.

Fragment följer på fragment, mikrohistorier varvas med varandra och inskjutna mellan dem finns citat från intervjuer, recensioner och filmer. Nästan nonchalant rör sig romanen från Basra i Irak, via Pasadena och Palm Beach, till Ulan Erge i sydvästra Ryssland, London och en namnlös stad i Spanien. Överallt är människorna ensamma, men ändå ihopkopplade med varandra, fast vagt, bara... på något sätt. 

Det kallar jag en moralisk fantasi för 2020-talet.

Ibland direkt, ibland indirekt, genom tillfälligheter, detaljer, reklamskyltar, eller ett intresse för fia med knuff; en amerikansk soldat förälskar sig i en irakisk kvinna, en änkling håller ställningarna på en strippklubb, en annan man tacklar sin skilsmässa genom att jogga planlöst genom USA och kocken Steves konceptuella restaurang som serverar ”carpaccio på pepparmörade blad från litterära verk” når oanade framgångar.

Dessa berättelser kommer och går, korsar varandra och försvinner, utan att man förstår varför, det är bara tv:n som självrådigt zappar mellan kanaler. Julio Cortázar, den argentinska författaren, vandrar mellan dem som en metaironi och berättar för figurerna att han en gång skrev romanen ”Hoppa hage”. Och även om ingen bryr sig lägger han till att också har skrivit en annan, mycket bättre, men jättehemlig bok. Den heter ”Hoppa hage 2”. Varför? Ärligt talat vet jag inte. Men det är charmigt. Och nyckfullt. Helt likt de andra, ganska meningslösa tillfälligheterna som binder ihop romanens så individuella, ensamma, atomiserade människoöden. 

Delarna är dock inte poängen, allt handlar om helheten, det som blänker till när vintern i Ulan Erge plötsligt speglas i en detalj på andra sidan jorden – världen hänger ihop. Bitar av oss är bitar i andra. Mitt liv korsar ditt, det är bara svårt att se hur. Jag är inte ensam. Vi är både här och där, långt borta. 

Det kallar jag en moralisk fantasi för 2020-talet. 

 

ROMAN

AGUSTÍN FERNÁNDEZ MALLO

Nocilla experience

Översättning Djordje Zarkovic

Nirstedt/litteratur, 246 s.

 

Victor Malm är kritiker och redaktör på Expressens kultursida. 

 

 

Lyssna på ”Lunch med Montelius”

https://embed.radioplay.io?id=75743&country_iso=se

En omtalad podd från Expressen Kultur – som tar er med bakom kulisserna i kulturvärlden. Med två av kultursidans stjärnor: Martina Montelius, teaterdirektör och författare, och kritikern Gunilla Brodrej. Podden är en hyllning till alla kulturtanter där ute oavsett kön.