Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Hans stora förebild är en flaska Coca-cola

Den spanska författaren Agustín Fernández Mallo.
Foto: Guillem Lopez / TT NYHETSBYRÅN
Victor Malm.
Foto: Izabelle Nordfjell

”Nocilla lab” är den avslutande delen i Agustín Fernández Mallos experimentella romantrilogi. 

Victor Malm hittar en underbar och unik smak – bortom samtidslitteraturens stapelvaror.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. Sedan ungefär början av 1980 är de flesta vattenkranar engreppsblandare. Det sitter inte en kall kran till höger och en varm till vänster. En enda spak sköter vattnet, som strömmar ur ett enda centralrör. 

Skiftet, hävdar den spanske författaren Agustín Fernández Mallo i ”Nocilla lab”, ägde rum samtidigt som samhället omdanades till monokrom tomhet: modernitet blev postmodernitet, de stora ideologierna föll ihop till en enda. 

Plötsligt fanns hundratals tv-kanaler, men alla visade ungefär samma sak. 

”Nocilla lab” avslutar en formmässigt vild trilogi som inleddes med ”Nocilla dream” och ”Nocilla experience”. Den påminner inte direkt om sina föregångare, även om världen som romanen skildrar är samma. De båda förra tog nämligen tv:n som ett slags kompositionsprincip och zappade fram och tillbaka mellan ett myller av fragmentariska berättelser. Tillsammans bildade de ett märligt enhetligt kollage, kanske en karta, över centralrörsvärldens ensamhet. 

Vår blandade och brokiga tillvaro där allt, trots allt, liknar allt annat. Vänster är höger och höger är vänster, en turistbar på en ö söder om Sardinien kan lika gärna vara en turistbar i Azorerna. Bortom det finns ingenting, bara tomrum.

Och Coca-cola. 

”Nocilla lab” är mer konventionell. Fast ja, första meningen är 95 sidor lång. Den skildrar bland annat trilogins slumpartade tillkomst. På resa i Thailand hamnade Mallo i en motorcykelolycka, vilket tvingade honom att tillbringa lång tid sängliggande på hotell med en tv som enda sällskap. Då skrev han ”Nocilla dream”. Självbiografi? Ja, till viss del, men snarare autofiktion i egentlig mening. Sedan återberättas nämligen den långa meningen i rakare fragment, samtidigt som den utvecklas och varieras genom att bli en version av Julio Cortázars (som dykt upp som figur tidigare i trilogin) spöknovell ”Intaget hus”. Allting avslutas med några tecknade serierutor, som ger ytterligare en annan version, nu metaforisk, av romanens tidigare delar. 

Kort sagt, Coca-colan är fri. Friare än litteraturen. Friare än nästan allt.

Märkligt? Ganska. Men också härligt – och nödvändigt. Uppiggande. Romanen är också en sorts förklaring av hela det märkliga ”Nocilla”-projektet – och här spelar den där Coca-colan en avgörande roll.

Mallo beskriver den svarta läsken som något helt unikt. Smaken härmar ingen annan, den liknar inte ens någon annan smak. Drycken saknar ursprung och rötter, är ett helt nytt ting, som skapat ur intet, den befinner sig bortom historien, all moral, hela den värld vi mätt och beskrivit och tänkt stora tankar om. Kort sagt, Coca-colan är fri. 

Friare än litteraturen. 

Friare än nästan allt. Hur massproducerad den än är.

När Mallo sedan jämför sitt projekt med läsken är den underförstådda ambitionen förvisso konventionellt modern – att vilja skapa något alldeles, alldeles nytt – men att välja Coca-Cola som förebildlig modell kan nog inte kallas konventionellt. Bara modernt, eller postmodernt. Utfallet blir också unikt, det smakar nytt, även om domen över den samtida världen hör till samtidslitteraturens stapelvaror: Så lätt och stor, så full av ting och människor, men så ensam. Utsiktslös. 

Det kan man kanske raljera om – säga: fantasilöst, osjälvständigt – men allt kommer an på hur det sägs. Vad som sägs är sekundärt. Litteraturen delar det med livet, att formen kommer först. Och när de flesta romaner är typ Freeway cola, på sin höjd en Pepsi, är Agustín Fernández Mallos vindlande trilogi faktiskt en Coca-cola. 


ROMAN

AGUSTÍN FERNÁNDEZ MALLO

Nocilla lab
Översättning Djordje Zarkovic

Nirstedt/litteratur, 213 s.


Victor Malm är kritiker och redaktör på Expressens kultursida.



Lyssna på ”Två män i en podd”

https://embed.radioplay.io?id=83138&country_iso=se

En sökande podd från Expressen Kultur – om manlighet, kärlek och ensamhet. Med två av kultursidans främsta namn: Radiostjärnan Eric Schüldt och Daniel Sjölin, författare och tv-profil. Självhjälp för intellektuella.