Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Hans kritik av internet och queerteori är misslyckad

”Det naturliga”.
Isobel Hadley-KamptzFoto: OLLE SPORRONG

Queerteori, transhumanism och livet i det digitala är föremål för kritik i Fredrik Svenaeus ”Det naturliga”. 

Isobel Hadley-Kamptz är inte imponerad. 

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. Minns ni det gamla uttrycket att riktig jämställdhet är när mediokra kvinnor kommer lika långt som mediokra män? Låt mig säga så här. Jag har svårt att föreställa mig att en kvinna skulle få bokkontrakt på att ge ut något som Fredrik Svenaeus ”Det naturliga. En kritik av queerteorin, transhumanismen och det digitala livet”. Och i så fall har vi väl en bit kvar.

Fredrik Svenaeus är filosof och professor vid Södertörn och han har skrivit åtskilligt intressant om bland annat bioetik och smärta. För sex år sedan kom han med en populärvetenskaplig bok om neuropsykiatriska och psykiatriska diagnoser, och även om jag ogillade delar av hans ansats, att det diagnosticeras för mycket, så fanns där också viktiga tankar om människans utsatthet och styrka. 

Svenaeus bok faller väl in dagens tidsanda med oprecist konservativt motstånd mot sådant som stör det invanda.

Det är därför ledsamt att skriva den här texten. Jag hade hoppats att Svenaeus, med sin stora kunskap om allt från fenomenologi till Heidegger och just bioetik, skulle kunna ge nya tankar, från nya vinklar, om människans villkor och beskaffenhet. Jag håller också med om grundtanken med den här boken, att människan är utsträckt materia lika mycket som hjärna, att vi inte kan bortse från sinnena eller den levda kroppen. ”Genom vår kropp organiserar vi världen”, som Svenaeus skriver. Detta är helt essentiellt. 

Men av något outgrundligt skäl valde han att inte gräva djupare i det spåret, utan hängde i stället upp sin analys på lösa tankar om sådant som många ogillar i samtiden, nämligen queerteori, faran med datorspel och sociala medier och transhumanism, ämnen som han tyvärr inte tycks behärska djupare än en genomsnittlig upprörd Facebook -kommentator. 

I kapitlet om queerteori hävdar han till exempel att den helt vill avskaffa kön, om så krävs med tvång, även för personer som själva tycker sig ha en tydlig könsidentitet. Han blandar ihop queerteori och transfrågor och tar bland annat upp psykologen Michael Baileys teorier om att bara vissa transkvinnor faktiskt är trans och att de andra – framför allt personer som transitionerat i vuxen ålder och som därför har svårare att passera som kvinnor i offentligheten – i stället har en sexuell dragning till att se sig själva i kvinnokläder. Baileys gränsdragning mellan de här grupperna utgår primärt ifrån om huruvida Bailey själv tycker att transkvinnorna är heta eller inte. Heta transkvinnor, riktiga transkvinnor – inte heta, fejkade transkvinnor. Det där sista nämner Svenaeus inte. 

Jag är inte arg, jag är besviken.

I kapitlet om sociala medier hävdar han att det finns ett glasklart samband mellan ökande psykisk ohälsa och användning av sociala medier. Det finns inget sådant samband. Jag har letat i forskningen och frågade till sist Christian Rück, docent i psykiatri, som håller på och skriver en bok om psykisk ohälsa, om vilka studier som finns som styrker det här påståendet. Inga alls, sade han. 

Och så där fortsätter det. Svenaeus bok faller väl in dagens tidsanda med oprecist konservativt motstånd mot sådant som stör det invanda, men vad som är värre är att den också passar in i vårt allt mer ytliga allmänna samtal, där några halvsmälta köksbordstankar räcker för att fylla ut en hel bok, till och med när man är professor. Givetvis avfärdar han också motståndare som deltagare i ”drev”, medan han framställer sig själv som en ensam röst för nykter rationalitet. Jag vet inte om jag drevar nu, men jag förväntade mig mer än så här. 

Jag är inte arg, jag är besviken. 

SAKPROSA

FREDRIK SVENAEUS

Det naturliga. En kritik av queerteorin, transhumanismen och det digitala livet

Gidlunds förlag, 200 s. 

Isobel Hadley-Kamptz är författare och medarbetare på Expressens kultursida.

 

RÄTTELSE. I en tidig version av texten kallades Christian Rück felaktigt för professor i psykologi. Rück är docent i psykiatri. 

Varför hatar alla postmodernismen?

Postmodernism är ett av samtidsdebattens stora skällsord, men få har förstått vad det egentligen betyder. 

Professor Frida Beckman och Expressens Victor Malm reder ut det problematiska begreppet i veckans Kultur-Expressen med Daniel Sjölin som programledare.