Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Politiskt suggestiv – men utan liv och auktoritet

”Staden & staden”.
China Miéville. Foto: Geraint Lewis/REX / Copyright (c) 2012 Shutterstock. No use without
Hanna Nordenhök. Foto: OLLE SPORRONG

China Miévilles ”Staden & staden” är en intrikat och suggestiv politisk roman. 

Hanna Nordenhök saknar dock den litterära kraften. 

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. Bland bråten intill en skatepark i den fiktiva staden Besźel påträffas liket av en ”Fulana Detail” – en Jane Doe på det lika fiktiva språket besź – varpå den garvade inspektör Tyador Burlú kopplas in. Så vecklar gåtorna ut sig i det brittiska urban fantasy-stjärnskottet China Miévilles hyllade thrillerroman ”Staden & staden” från 2009. 

Besźel visar sig dela geometrisk rymd med den mer välbärgade staden Ul Qoma, i en trakt som bär drag av Öst- eller Centraleuropa. I de överlappande tvillingstäderna framlevs en uppdelad existens – från barnsben socialiseras medborgarna i respektive stad in i att ”icke-se” varandra och allt som tillhör den andra staden i form av fordon, byggnader, kulturella artefakter. 

Ideologins mörka materia

Osynligheten är med andra ord ett inlärt snarare än övernaturligt fenomen. Här vandrar man inte som astrala moln mellan dimensionerna, men den mentala gränsen mellan de båda städerna understöds av en hel repressiv apparat: den som råkar lägga märke till den andra värld som pågår alldeles intill hotas av hårda straff. 

Och som ett allseende storebrorsöga övervakas murens lag av den hemlighetsfulla organisationen Breach. Rykten florerar dessutom om en tredje stad, Orciny, som sägs existera på glipande mellanplatser där mer flytande livsbetingelser tycks bli möjliga. Orciny liknar en mytologisk zon, ett slags ideologins mörka materia, och bär ett vagt släktskap med Breach själv.

De bästa romanerna, oavsett genre, upprättar alltid världar, kosmos att stiga in i och varsebli som möjliga.

Det är inte svårt att se att Miéville har en bakgrund som marxistisk akademiker och vid sidan av en framgångsrik författarkarriär är engagerad vänsteraktivist. ”Staden & staden” är framför allt ett intrikat bygge av ett molande politiskt universum. Hans tvillingstad är heller inte helt olik platser som Jerusalem, Belfast eller någon annan av de vi känner till där järnridåer av olika slag präglar livet. Eller för den delen de flesta städer där sociala skikt existerar sida vid sida och åtskilda enligt påbjudna undvikandeprinciper. 

Så långt är Miévilles gestaltning också suggestiv. Ändå får jag svårt för de stilistiska klumpigheterna, för bristen på språklig omsorg. Liksom de smått didaktiska grepp som tyvärr ibland åtföljer den här typen av litterära byggen. Varför får jag som läsare inte bara erfara tvillingstadstillståndet som något, i all sin grymma surrealism, självklart, utan överförklarande utflykter? 

De bästa romanerna, oavsett genre, upprättar alltid världar, kosmos att stiga in i och varsebli som möjliga, tänkbara, och därför verklighetsvidgande. Men för en sådan sak räcker inte ett gediget tankearbete. Språket och bilderna måste leva, upprätta en egen auktoritet. Dit når inte Miéville.

ROMAN

CHINA MIÉVILLE

Staden & staden

Översättning Fredrik Malmquist

Doppelgänger förlag, 320 s.

Hanna Nordenhök är författare och kritiker på Expressen Kultur. Hennes senaste bok är ”Asparna”.