Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Hans helvetesvandring övervinner tvivlaren

Andreas Lundberg skildrar en djupgående depression i ”Gerontion”.
Foto: Jasmin Storch / Modernista
Foto: Jasmin Storch / Modernista

Andreas Lundberg avslutar sin depressionstrilogi med ”Gerontion”.

Ulf Olsson hittar en författare som balanserar bildning med demensvård.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. Ibland är nog litteraturen och konsten den bästa och enda vän man kan ha: en nåd att förtrösta på. Den kan tillåta en deprimerad författare att avsluta sin trilogi ”brinnande brinnande brinnande” i en eld som annars skulle vara dödlig. Och litteraturen tillåter den tystade deprimerade att tala, monologiskt men dramatiskt, självupptaget och utlämnande – som i Andreas Lundbergs ”Gerontion”.

Gerontion är den avslutande delen i Andreas Lundbers trilogi.

Hans trilogi, med en djupgående depression efter en skilsmässa som utgångspunkt, avslutas nu med denna tredje bok. Om elden fortfarande brinner vet vi inte, men den flammar genom den helvetesvandring som Lundberg beskriver.

”Gerontion” har sin titel efter T.S. Eliots dikt från 1920, där en åldrande man berättar hur världen ter sig efter första världskriget. Lundberg lånar något av diktens fria rörlighet, hans prosa söker inte den sammanhängande berättelsen utan snarare intensiva punkter av nu. Och egentligen skvallrar valet av titel om Lundbergs litterära strategi: ”Gerontion” är en litterär apparat, full , ja, överfull, med motton, referenser, allusioner – en sorts litterär spegelvärld motsvarande Eliots ”vildmark av speglar”. Och med Dantes tredelade universum av helvete, skärseld och himmel som övergripande formprincip.

Lundbergs åldrande jag citerar modernismens poeter, från Rilke till Robert Lowell  och Michael Strunge. Men än mer beror texten av tidig kristen mystik, som författaren studerade under en vistelse på Rögle dominikankloster: den vistelsen skildras i trilogins andra bok, ”Ofarbar tystnad”.

Den fråga som hela trilogin grubblar på är om detta instängda, slutna, och egentligen självupptagna jag skall brista.

Det grundtillstånd i livet som ”Gerontion” tecknar i fragmentens form är ett ”overkligt dis” som lagt sig över ett tidigare ”liv som jag knappt kan minnas”. Jaget är skilt från sig självt, inspärrat i en spegelvärld: i badrumsspegeln ser han sig själv ”stirrande som ur en glaskista”. Och den fråga som hela trilogin grubblar på är om detta instängda, slutna, och egentligen självupptagna jag skall brista, om det skall födas på nytt i ”oljigt blodvatten”.

Litteratur kan ljuda och dåna, men inte tala, inte säga något, om den bara är ett eko, och Lundberg balanserar lyckligtvis sin bildning med sitt arbete som skötare i demensvården. Han följer hur Kjell kan allt om fåglarna, men ingenting annat. Han beskriver Stigs händer ”med spruckna valkar tätade med smuts”, han ser Albert med sin fru på besök, ”dessa åldrade händer, så vackra, så nästan genomskinliga där de läker in i varandra”. Och trots depressionen, trots instängdheten i jaget, förmår Lundbergs jag att lyfta blicken från eget till andras liv.

Och ibland får han till en formulering som också en tvekande, tvivlande läsare kan ta till sig: ”hennes tankar är små djur som jag försiktigt bär bort i nackskinnet”. Jag tar med mig sådana bilder och formuleringar ur Lundbergs trilogi, bänder loss dem ur en lite överarbetad prosa, fattar dem i nackskinnet. Det är ju vad litteratur är: ett förråd av formuleringar för läsarna att lägga beslag på, och som vi kan använda i våra egna liv.


ROMAN

ANDREAS LUNDBERG

Gerontion

Modernista, 224 s.



Ulf Olsson är kritiker på Expressens kultursida.


LÄS MER:

Här blir fågelsång till mänsklig tröst 

LÄS MER:

”Padel är den riktiga pandemin” 


Lyssna på Expressen nya mediepodd

https://embed.radioplay.io?id=83624&country_iso=se

Expressens kulturchef Karin Olsson och redaktionschef Magnus Alselind tar er med bakom kulisserna i medievärlden och fångar upp snackisarna. Varje vecka med en spännande gäst.