Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Han visar att Svenska Akademien valde rätt

Ulf Olsson. Foto: BJÖRN DALIN / STOCKHOLMS UNIVERSITET
Timothy Hamptons ”Bob Dylans poetics”. Foto: ZONE BOOKS
Bob Dylan får Medal of Freedom av Barack Obama. Foto: CHARLES DHARAPAK / AP TT NYHETSBYRÅN

I ”Bob Dylan's poetics” visar litteraturvetaren Timothy Hampton hur Bob Dylans låtar fungerar. 

Ulf Olsson har läst en djupsinnig studie av Nobelpristagaren.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. I ett hav av mediokra eller alltför nördiga böcker om Bob Dylan finns fångster att landa: Ola Holmgrens ”Stickspår”, från 2016, är en sådan. Och nu har den amerikanske litteraturvetaren Timothy Hampton med ”Bob Dylan’s poetics” ytterligare höjt kvalitetsnivån. Och han gör det inte genom att fråga efter meningen i alla dessa låtar, utan genom att diskutera hur de fungerar och verkar. Och om Holmgrens bok bar undertiteln ”Åtta skäl varför Bob Dylan borde få nobelpriset” så är Hamptons bok tillkommen efter priset – och visar att Akademien verkligen gjorde rätt. Båda dessa böcker genomlyser en mästerlig konstnärs verk.

Hamptons undertitel är ”How the songs work”, och det greppet visar sig mycket produktivt. Utgångspunkten är att Dylan verkligen är en oerhört viktig konstnär, men Hampton låter ändå ingen onödig respekt hindra sig. Vägledd av den litteraturteori han normalt anfört om renässansens litteratur, hans specialitet, ser Hampton hur Dylan blir som mest politisk när han inte tycks tala om politik, utan i stället ”ger röst åt sociala relationer och det spel mellan makt och motstånd som formar vår kollektiva erfarenhet”.

Röstkonstnären

Och det är röstkonstnär Dylan är, och hans texter är det material rösten levandegör. Det sker i en ”kombinatorisk konst”: Dylan monterar samman citat och allusioner till nya helheter, rösten formar sig efter den erfarenhet som texten försöker fånga. Han sjunger, som Hampton skriver, låten men inte melodin. 

Dylan har många förklädnader. Hampton frilägger lantliga dialekter hos den unge Dylan, eller hur den sene Dylan använder det som lingvister kallar ”African american vernacular english”: den svarta kulturens språkliga register. Och han visar hur den unge Dylans förklädnad som en irrande strövare förbyts i någon som är fångad och fast: ”Stuck inside of Mobile, with the Memphis blues again…”

Petrarca och Kerouac

Hamptons tour de force är nog analysen av Dylans beska mästerverk, ”Tangled up in blue”, från skivan ”Blood on the tracks”. Han visar hur texten i själva verket består av en sekvens av sju sonetter, en litterär form som Dylan lekfullt anspelar på genom att sjunga om en gammal italiensk poet. Denne var Petrarca, som på 1300-talet uppfann sonetten för att besjunga sin kärlek. Dylan tar Petrarcas formspråk men omsätter det, menar Hampton, i ett amerikanskt landskap framställt av Jack Kerouac i beat-klassikern ”On the road”, från 1957. Kombinationen använder Dylan för att konfrontera alla de villfarelser som sextiotalets ungdomsgenerationer fångats i. Och inte minst sångaren själv, han som i slutversen finner sig återigen vara på väg till ännu en sylta… och fortfarande intrasslad i detta blå.

Och rösterna rimmar, anspelar, leker, missljuder, vanställer, härmar, rosslar, väser, biter.

De ständiga skiftena av identitet, röstens moduleringar, dess pendlande mellan traditionell blues och country, mellan elektrisk rock och croonerns framförande av klassiska låtar ur den ”amerikanska sångboken”, ger till sist röst åt en erfarenhet som vi delar: den exil och hemlöshet som den globala finanskapitalismen skänker oss alla, vår upplevelse av att vara utan röst. I den exilen blandar Dylan sina röster för att artikulera villkoren han som vi lever under. Och rösterna rimmar, anspelar, leker, missljuder, vanställer, härmar, rosslar, väser, biter – det är i mötet mellan text och röst, mellan ord och värld, som Dylans storhet finns.

SAKPROSA

TIMOTHY HAMPTON

Bob Dylan's poetics. How the songs work

Zone Books, 285 s. 

Ulf Olsson är professor i litteraturvetenskap, kritiker och medarbetare på Expressens kultursida.