Han låg bakom den globala jihadismen

RECENSION. På förmiddagen den 24 november 1989 satte sig den palestinafödde jihadistledaren, Abdullah Azzam bakom ratten och körde mot moskén Sab´al-Layl i den pakistanska staden Peshawar. Han hade bott där sedan mitten av 1980-talet. I bilen hade han med sig sina två söner. Han skulle leda fredagsbönen. Klockan 12:20 denna dag exploderade en vägbomb med 20 kilo sprängmedel, den dödade Azzam och hans två söner. Hans död gjorde honom till en symbol för de flesta islamistiska sunnigrupper i världen: En islamistisk Che Guevara?

I boken ”The Caravan. Abdallah Azzam and the rise of global jihad”, som gavs ut på det engelska förlaget Cambridge university press i februari, gör den norska författaren Thomas Hegghammer en djupdykning i Azzams liv, kamp och död. Knappt 700 sidor om mannen som anses vara den andliga ledaren för arabiska afghanjihadister under Afghansk-sovjetiska kriget. 

Boken kretsar kring Azzams roll i skapandet av den globala jihadaismen och uppehåller sig särskilt kring hans grundande av den ”tjänstebyrå” som fungerade som bas för rekryteringen av jihadister från hela världen till ovannämnda krig, men boken handlar också om Muslimska brödraskapet och terrornätverket al-Qaida. 

Med hjälp av första- och andrahandskällor, ett 60-tal intervjuer, möten med både Azzams familj, andra jihadister, underrättelsepersoner och mannens egna texter försöker Hegghammer ge oss en helhetsbild av Azzam. De mest centrala delarna i boken är Azzams biografi, hans inflytande på den globala jihadrörelsen och egna bidrag till jihadismen i världen. 

För det är jihad som hans namn kommer att förknippas med hela livet.

Muslimska brödraskapet

Utifrån ett aktörsperspektiv får vi lära oss om det starka bandet mellan Azzam och Muslimska brödraskapet. Redan när Azzam gick i skolan i Jenin ledde han studiecirklar som handlade om Muslimska brödraskapet och om vikten av att göra Dawaa – kallelse till islam. Hegghammer lyfter upp Muslimska brödraskapets deltagande i kriget mot Israel. En natt fick Azzam ”en politisk uppenbarelse” om att han skulle ansluta sig till palestinska gerillan Fedayin. Läsaren anar att just den drömmen eller ”uppenbarelsen” handlade om att Azzam kände skuld över att palestinska vänstergerillagrupper deltog i ”befrielsekampen”, medan han i egenskap av islamist inte gjorde det.  Drömmen fick Azzam att starta jihad, enligt boken. 

Genom hela boken får vi en känsla av att Azzams lever i en värld som kantas av den profetiska tillvaron; ”martyrer” doftar mysk, de ler när de dör, de överlever mirakulöst hårda strider, och så vidare. Det är inte unikt för Azzam.  Jihadistiska grupper domineras alla av samma myter. Det är inte något som förknippas med den moderna historiens jihad utan det går tillbaka till profeten Muhammeds tid. 

Det påstås att Azzam själv var aktiv i gerillakriget mot Israel, och även Hegghammer låter honom spela denna roll i boken. Var han verkligen det? Vi har fler bevis på att han gjorde Dawaa och färre bevis på att var delaktig i det militära arbetet. 

Svarta september

Det som brukar kallas för ”the bases of sheikhs” grundades någon gång efter 1968 – samtidigt var Azzam upptagen med sina studier vid al-Azhar universitet i Kairo. Syftet med dessa baser nära gränsen till Israel var att träna upp ”gerillakrigare” och även utföra militära attacker mot israeliska mål. Baserna som låg under palestinska PLO:s regi [Palestinska befrielseorganisationen, reds. anm.] stängdes ned i samband med Svarta september 1970. Det var då Jordanien och PLO hamnade i ett blodigt krig och kung Hussein krossade PLO i Jordanien. Muslimska brödraskapet ställde sig positivt neutralt på kungens sida. 

Saudiarabien fanns ständigt i Azzams liv och resor.

Varför deltog inte Azzam och Muslimska brödsraskapet i striderna på PLO:s sida? I Hegghammers bok saknar jag en tydlig analys av Azzams syn på ”härskaren” och i det här fallet kungen av Jordanien. Var det för att han följde en salafi-tolkning om att inte störta härskaren ifall han var muslim? Eller hade Muslimska brödraskapet egna intressen i Jordanien? Både och, tror jag. 

Efter Svarta september fick flera ledande medlemmar i Muslimska brödraskapet som var aktiva i baserna, inklusive Azzam, viktiga tjänster inom informationsdepartementet och i universitetsvärlden i Jordanien. Man kan tolka det som en belöning för att Muslimska brödraskapet inte ställde sig på PLO:s sida under Svarta septembers strider.  

Saudiarabien

Saudiarabien fanns ständigt i Azzams liv och resor. Redan 1967 fick han jobb på ett religiöst institut i Saudiarabien. Institutets uppgift var att sprida och lära ut wahhabismen, kungadömets tro. Enligt Hegghammers beskrivning finns det en osynlig skillnad mellan Muslimska brödraskapet och salafismen, men Azzam tillhörde salafisterna inom brödraskapet. Och det var i Mecka i Saudiarabien som Azzam blev rekryterad till kriget i Afghanistan. 

Författaren gör en ambitiös beskrivning av av Azzams relation till Saudiarabien, men när han diskuterar stödet för det som kallas för Azzams tjänstebyrå (”Services bureau”) väljer han att dra en slutsats som kan tolkas som lite blygsam. Byråns enda syfte när den grundades 1984 i den pakistanska staden Peshawar var att rekrytera arabiska jihadister till Afghanistan. 

Pengar från Saudiarabien. Politiskt stöd från Saudiarabien. Ideologisk lära från Saudiarabien.

I dess regi gav Azzam ut ett magasin som distribuerades i ett 50-tal länder och delades ut gratis i bland annat Saudiarabien. Magasinet syfte var att sprida propaganda, uppmana folk att skänka pengar och få män att göra jihad i Afghanistan. Därför blir jag förvånad över att Hegghammer når följande slutsats: ”However, these were ad hoc efforts, and there is little to suggest that he cooperated systematically with Saudi officials, much less served as an intelligence asset. There is also no evidence of direct Saudi government funding of the Services Bureau”.

Pengar från Saudiarabien. Politiskt stöd från Saudiarabien. Ideologisk lära från Saudiarabien. Dessutom var ett av de viktigaste jihadverktygen en fatwa från den högsta muftin i Saudiarabien Abd al-Aziz Bin Baz. Den sa: ”Helping and aiding our fighting and exiled Afghan brothers is an individual duty on Muslims today, financially and physically or one of the two according to one’s capability”. I ett land som Saudiarabien kontrollerar regimen varje detalj, särskilt när det gäller politik, religion, mediefrågor och liknande. Ambassadören i Pakistan skulle aldrig våga samarbeta med Azzam om inte hemlandet godkände det, och det gjorde han.

Azzam och bin Ladin

Hegghammer skriver ”the Services Bureau subsisted at around $200,000– $300,000 per year in the 1980s.  Everything came from private donations”. 

En av huvuddonatorerna var Usama bin Ladin. Tjänstebyrån som Azzam grundade var den främsta basen för arabiska jihadrekryter från hela världen.

I Azzams testamente (som inte finns med i boken), publicerat av tv-kanalen al-Jazeera i januari 2005, skriver Azzam: ”Jag ber mycket för den som finansierade denna byrå från sina egna pengar – det är vår broder Abou Abdullah – Usama Muhammad bin Ladin”.

Azzam och bin Ladin kände varandra långt innan dess. De träffades både i USA, Saudiarabien, Jordanien och i Pakistan/Afghanistan. Författaren lyckas få ihop flera olika källor som bekräftar att det var Azzam som påverkade bin Ladin och inte tvärtom. Är det viktigt att kunna dra en säker slutsats om kausaliteten i deras relation? Ja. För att kunna göra en säker tolkning om idén bakom konceptet al-Qaida. 

al-Qaida

Vem kom på namnet? Det finns olika teorier, men i boken skapas känslan att det var bin Ladin själv. Någon gång under 1987 blev det tydligt att de två männen hade olika syn på hur man skulle agera i Afghanistan. 

Azzam ville att allt skulle ske i Tjänstebyråns regi. Bin Ladin hittade sin egen metod och grundade militära baser inne i Afghanistan. Det finansiella stödet till Tjänstebyrån påverkades av att bin Ladin började satsa på andra jihadprojekt inne i Afghanistan. Tvisten överdramatiseras i boken, men jag tror ändå att bin Ladin och Azzam var överens om strategin, men möjligen oense i en del taktiska frågor. Författaren lutar snarast åt att det var bin Ladin som grundade al-Qaida, samt att även namnet kom från bin Ladin. Bevisen för denna slutsats är dock vaga.

Azzam trodde på ett återskapande av kalifatet. Hans prototyp var Ottomanska riket. Han ville skapa ett samhälle som tar emot jihadister från hela världen. De skulle bilda en muslimsk armé. Arméns uppgift skulle vara att försvara muslimska samhällen som utsätts för ockupation eller attacker. Författaren väljer att tolka betydelsen av ordet al-Qaida som basen ur ett mikrojihadistiskt perspektiv. Jag tolkar ordet al-Qaida som basen ur ett makrojihadistiskt perspektiv. Azzam ville göra hela Afghanistan till en bas, basen, Qaida, al-Qaida.  

Går det att gå tillbaka i historien och analysera hur Azzams jihadism hade tett sig om han fått leva? Författaren skriver: ”Had he survived, he would most likely have become a Peshawar-based grand old man of jihadism, supportive of Hamas and sympathetic to al-Qaida”. Det är en möjlig gissning. Men kan det inte också vara värdefullt att titta på vad som hände med dem som stod Azzam nära under hans år i Pakistan/Afgahnistan? ”Several of the key characters in this book continued their militant activities (al-Qaida) and died or were imprisoned as a result”, skriver Hegghammer.

Takfir

Att göra takfir på folk innebär att förklara dem gudsförnekare, och per automatik göra dem till sådana som ska dödas. Gjorde Azzam takfir?  ”Azzam had takfiri tendencies insofar as he publicly declared certain categories of Muslims as infidels”, skriver Hegghammer. Det är korrekt.

Under Afghanistan-sovjetiska kriget var ”takfir” ett sällsynt fenomen. Världen började se takfiri-fenomenets brutalitet först i och med terrorgruppen IS. Jag anser att Azzams syn på takfir (han gjorde takfir på vänstergrupper, judar, kristna, shiamuslimer, etc.) hjälpte al-Qaida – och IS vid senare skede – att etablera sin brutala religiösa kultur.

Han drömde om och arbetade för att återskapa ett muslimskt kalifat.

Azzam – som vid något tillfälle i boken beskrivs som ”moderat”, vilket kan vara en orsak till att han dödades – var i själva verket jihadi-salafi och takfiri. Läser man Azzams bok ”Jihadistiska frågor och svar” upptäcker man snabbt hur han tolkade islam – precis som IS. Hans drömmar var mycket större än bin Ladins. Han drömde om och arbetade för att återskapa ett muslimskt kalifat. Ett sådant som IS? I teorin, ja. 

”The caravan” är intressant läsning för den som vill få få en horisontell skildring av Afghansk-sovjetiska kriget, Muslimska brödraskapet och inte minst Abdullah Azzam. Författaren radar upp flera teorier om vem som kan tänkas ligga bakom mordet på honom, men en säker slutsats får vi aldrig. 

Jag är dessutom säker på att Azzam – om han levde och hade möjligheten att läsa boken – skulle vara nöjd med innehållet. 

Kassem Hamadé är utrikesreporter på Expressen.