Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Han har skrivit ett halvt mästerverk om Europa

Michael Ondaatje. Foto: BEOWULF SHEEHAN / NATUR & KULTUR
”Lyktsken”.
Amanda Svensson. Foto: LUDVIG THUNMAN / LUDVIG THUNMAN EXPRESSEN

Michael Ondaatjes nya bok är lika delar spion- och utvecklingsroman.

Amanda Svensson läser en efterkrigsskildring som är till hälften mästerlig. 

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

LITTERATUR | RECENSION. Ljuset ligger dunkelt över Europa – det är efterkrigstid, England är sönderbombat, på kontinenten pågår en maktkamp mellan öst och väst. I London lämnas syskonen Nathaniel och Rachel ensamma kvar när deras föräldrar flyttar till Singapore på obestämd tid, skenbart på grund av faderns arbete för dagligvaruföretaget Unilever. 

Först när syskonen hittar all moderns packning undangömd i källaren går det upp för dem att detta inte är hela historien – var finns deras mor? Och vilka är egentligen de två män, ”möjligen kriminella”, som fått ansvar för barnen i föräldrarnas frånvaro?

Spionroman

Michael Ondaatjes nya roman, den åttonde i ordningen, är en arkeologisk utgrävning av barndomens minneslandskap – den vuxne Nathaniel undersöker med minutiös noggrannhet enstaka scener och händelser från tiden då föräldrarna försvann för att försöka närma sig en sanning om sin mor, sig själv, den tid de levde i. 

”Lyktsken” är också en spionroman, med alla genrens klassiska ingredienser: mystiska män i mörka gränder, hemliga meddelanden, dubbelliv, en vacker kvinnlig spion som sätter männens hjärtan i brand. 

Slutligen är det en utvecklingsroman, en berättelse om en ung pojkes första stapplande steg mot vuxenlivet – den första kärleken, de första jobben, de första förebilderna som visar att livet kan levas annorlunda än han tidigare trott. 

Charles Dickens

Romanens båda halvor är mycket olika, så pass att jag efteråt har känslan av att ha läst två separata romaner – den ena lysande, den andra en gäspning. Skildringen av Nathaniel och Rachels nya förvirrande tillvaro som i praktiken föräldralösa är mästerlig. Här finns spår av Dickens, inte minst hos de två godhjärtade gangsters som tar barnen under sina vingars beskydd. 

Tillsammans med Nattfjärilen och Pilen från Pimlico får barnen uppleva en ny, magisk sida av London, full av udda figurer och fantastiska händelser. Ondaatje målar upp dessa scener med en finstämdhet som aldrig tippar över i det sentimentala.

Nathaniels berättarröst klingar plötsligt falsk .

Värre är det med romanens senare del, då den vuxne sonen söker efter svar och allt det som legat i dunkel tvingas ut i ljuset. Nu är det modern, den enigmatiska spionen, som står i centrum, och jag gillar det inte. Nathaniels berättarröst klingar plötsligt falsk – det är en förälskad författares blick på sin hjältinna, inte en sons blick på sin mor. 

Visst är det bitvis spännande att se hur pusselbitarna faller på plats, men jag önskar ändå att Ondaatje skulle ha lämnat lite fler frågetecken kvar. Det jag kommer minnas bäst från den här boken är det jag inte riktigt kan få grepp om. Ironiskt nog tror jag att det är just det Ondaatje försöker säga, ändå faller han själv i fällan att vilja avmystifiera det som borde ha förblivit en sanning bara vagt anad i skuggorna.

ROMAN

MICHAEL ONDAATJE

Lyktsken

Översättning Andreas Vesterlund

Natur & kultur, 265 s.

Amanda Svensson är författare, översättare och medarbetare på Expressens kultursida. Hon är aktuell med romanen ”Ett system så magnifikt att det bländar”.

I tv-spelaren ovan visas det senaste avsnittet av Kultur-Expressen.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!