Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Han gör Elin Wägner till en levande människa

Per Wirtén.Foto: Sofia Runarsdotter / Albert Bonniers
”Europa, ständigt detta Europa. Elin Wägners förlorade kärlek”.
Mikaela BlomqvistFoto: Privat

I Per Wirténs Elin Wägner-biografi lägger han krutet på fyra år av hennes liv. 

Mikaela Blomqvist uppskattar en bok vars grepp ger historien nerv.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. Biografins form är ofta enkel: någon föds, lever och dör. De händelser som återges är i huvudsak hämtade från denna någons privat- eller yrkesliv och det ljus de skildras i är i allmänhet eftersinnat och avklarnat. Människan är däremot en sammansatt gåta, genren är alltså illa skickad att fånga henne. Till förtjänsterna med Per Wirténs bok om Elin Wägner, ”Europa, ständigt detta Europa”, hör att han lyckas bevara något av det kaos och den motsägelsefullhet som ett liv rymmer. 

Det är i hög grad en fråga tempo. På dryga 300 sidor får vi följa Wägner från år 1921 då hon är 38 år gammal, till 1924 då hon fyller 42. Det är en kort men avgörande period i Wägners liv: hon bryter upp från äktenskapet med kritikern John Landquist, är med och bildar Fogelstadgruppen, blir fostermor till brorsonen Giovanni samt låter uppföra lantstället Lilla Björka där hon sedermera kommer att bo.

Ändå är inte dessa händelser särskilt framträdande i ”Europa, ständigt detta Europa”. I stället koncentrerar sig Wirtén på den politiska utvecklingen i det efter Versaillesfreden ockuperade Rhenlandet och Ruhrområdet i västra Tyskland. Wägner gör flera resor dit, som journalist och intellektuell engagerad för freden. Under en av resorna inleder hon en kärlekshistoria med den tyske nationalisten August Ritter von Eberlein. Han är en överstelöjtnant som leder en underrättelseverksamhet i Pfalz, hon är en övertygad pacifist som tror på ett enat Europa. 

Elin Wägner.Foto: Pressens Bild / TT NYHETSBYRÅN

Bokens undertitel ”Elin Wägners förlorade kärlek” skvallrar om hur det går men ska nog läsas som dubbeltydig. Den kärlek till nästan, i Søren Kierkegaards efterföljd, som Wägner vill praktisera förbyts enligt Wirtén efter andra världskriget i besvikelse och stelbent misantropi. I en mer personligt hållen prolog och epilog tecknar han hennes sista, uppgivna år i livet. Det är ett tråkigt slut och Wirtén värjer sig mot det genom att skriva Wägners 20-tal som om de skeenden hon stod inför då ännu vore pågående och oavgjorda. Det ger boken en märklig nerv och har moraliska implikationer för läsaren. Wirtén verkar vilja påminna oss om att vi alla, ständigt, är med och formar historien. 

Vi ser här de faror som hotar varje intellektuell.

I den aspekten framstår Wägner som oförtröttlig, trots det ointresse och motstånd hon möter. DN slutar köpa in hennes artiklar eftersom hon är alltför kritisk mot Frankrike, den diskret politiska romanen ”Den namnlösa” blir missförstådd som ett mellanmänskligt drama i småländsk hembygdsmiljö och reportageboken ”Från Seine, Rhen och Ruhr” får knappt någon spridning. 

Dessutom kräver vännerna i Fogelstadgruppen att Wägner ställer sig till organisationens förfogande och tar över ansvaret för veckotidningen ”Tidevarvet”. Till slut ger hon med sig. Vi ser här de faror som hotar varje intellektuell: lojaliteter (mot organisationer såväl som enskilda personer), trender och fattigdom.

”Europa, ständigt detta Europa” är omsorgsfull och detaljrik. Ibland kan jag tycka att Wägner försvinner väl mycket bland allt material, och kärlekshistorien med Eberlein som annonseras på baksidan är det inte mycket bevänt med. Den som hoppas på stor romantik lär bli besviken, materialet består av hans brev och hennes antydningar. I stället ligger bokens värde i hur Wirtén tecknar utvecklingen i Wägners tänkande, och hur detta tänkande i högsta grad formas av de verkligheter hon vistas i. 

Det enskilda livet blir begripligt först om vi förstår de historiska skeenden som omgärdar och genomsyrar det. Jag läser gärna fler biografier som den här.

 

 

SAKPROSA

PER WIRTÉN

Europa, ständigt detta Europa. Elin Wägners förlorade kärlek

Albert Bonniers, 350 s.

 

 

Av Mikaela Blomqvist

Per Wirtén är medarbetare på Expressens kultursida. Därför recenseras hans bok av Mikaela Blomqvist, kritiker i Göteborgs-Posten.

 

 

 

”Min vision är att alla ska ta plats”

”After utan work” är Expressen Kulturs spontana program från coronakarantänen.

I det här avsnittet samtalar Daniel Sjölin med författaren Joel Halldorf – om samhället efter corona och om att vara den som liberalerna vill sätta dit. Och hur effektiv är förresten Halldorf som magnet på krogen? 

Förra veckan möttes Daniel Sjölin och poeten UKON. Se det avsnittet nedan.