Hoppsan!

Ett tekniskt fel har uppstått. Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa Expressen i ett bättre anpassat format?

Du kan alltid välja vilket format sidan ska visas i, i sajtens sidfot.

Han gjorde det – tolkade Joyces kökkenmödding

Författaren och journalisten Bertil Falk.
Foto: TOMAS NYBERG
Magus Florin, skribent.
Foto: OLLE SPORRONG

Det tog Bertil Falk 66 år att fullborda sin omöjliga idé att översätta ”Finnegans wake” till svenska.

Magnus Florin finner en litterär händelse, lika storslagen som kuriös.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. Jag hör James Joyce läsa ur sitt sista verk ”Finnegans wake”. Rösten är rytmiskt flödande, nästan sjungande. Den irländska accenten sträv. En scen vid floden Liffey, Dublin. Två tvätterskor skvallrar om Hugh Humphrey Chimpden Earwicker och hans hustru Anna Livia Plurabelle. ”Ah, but she was the queer old skeowska anyhow, Anna Livia, trikettoes!”

”Orthological Institute” står det på etiketten till 78-varvsskivan från 1929. Ortologiska institutet? En tidstypisk skapelse av excentrikern Charles K Ogden, som drömde om ett universellt språk – hans basic english bestod bara av 800 ord men rätt kombinerade skulle de kunna uttrycka allt och skapa förståelse mellan människor.

Mötet mellan Joyce och Ogden är ett möte mellan utopier. Även det väldiga verket ”Finnegans wake” vill vara universellt, men inte genom reduktion utan genom övermått. En Noaks ark för alla olikheter. Påbörjat 1922 i ett Europa sargat av världskriget, avslutat och utgivet 1939 vid tröskeln till nästa världskrig. 

Här är orden öra och mun, mer än öga.

”Finnegans wake” är nattsidan av dagromanen ”Ulysses” och en drömmens och sömnens bok, fast utan högaktning för Freuds libidinösa omedvetna – som döps ned till ”lippudenies of the ungumtious”. För Joyce själv var det fullkomningen av författarskapet, men många av hans närmaste anhängare såg frågande in i en återvändsgränd. För andra blev verket med tiden en källa att alltid återvända till – John Cage och Jacques Derrida hörde till beundrarna. För Vladimir Nabokov var det en stel kall pudding.

Och numera? Död eller skendöd? Kan boken väckas mitt i vakan som folkvisans Finnegan när han bestänks av några droppar whisky? Anekdot från universitetet: – Har professorn läst romanen Finnegans Wake? – Nej, men jag undervisar i den. 

Många inbitna joyceaner bedyrar hur frustande jättekul boken är. Så inte den mångkunniga litteratören Bertil Falk (född 1933), en ganska tradig bok att läsa, tycker han. Men ändå så tilldragande att han nu har fullbordat det han påbörjade på jullovet 1954-55 i Sigtuna Folkhögskolas bibliotek – en komplett svensk version.

Översättning vill han inte kalla det, snarare motsvariggörande: ”ur originalets egendomliga språk uppstår på svenska ett annat egendomligt språk”. I varje fall är det en litterär händelse, lika storslagen som kuriös. Förut har delar tolkats av Mario Grut och Lars Johansson, nu finns det hela, i snittet mellan omsorg och bravur, språklig arkeologi och fria påhitt.

Det är roligt att jämföra med originalet, denna kökkenmödding av Egyptiska dödsboken, ”Alice i underlandet”, Shakespeare, Bibeln, myter, folksånger, prutthumor, levande och döda tungomål, liturgi, grov slang och rusiga etymologier. Och så en del Ibsen – men inte Strindberg, annat än degraderad till ”Awghost” och ”stringbag”. Jag gillar att Bertil Falk associerar till Almqvists ljudlystenhet och Öyvind Fahlströms Nalle Puh-döpta konkreta manifest ”Hätila ragulpr på fåtskliaben”. Här är orden öra och mun, mer än öga. Fenomen är lika med fonem.

Låt oss sätta fingret någonstans och se vad Bertil Falk gör! En liten skapelseberättelse:

 ”In the buginning is the woid, in the muddle is the sound-dance and there inofter you’re in the unbewised again, vund vulsyvolsy. You talker dunsker’s brogue men we are souls speech obstruct hostery.  Silence in thought! Spreach!”

”I byginnelsen är tomrummet, i röran är ljuddansen och däriofta är du i det unbeweised igen, vund vulsyvolsy. Du pratmakar dunskers arbetssko män vi våra själars tal hindrar histyria. Tystnad i tanke! Spredika!”

Bra, illa, rätt fel? Vad kan sägas, annat än som slalomkungen Stenmark till reportern: ”Åk själv, då!”

Språk och folk dör och föds på nytt, äts upp och spottas ut och sväljs igen – det är vad som sker på denna likvaka, till det ständiga översättandets lov. ”Attabom, Attabom, Attabombomboom!”, står det på ett ställe. En vacker hälsning till författarens första svenska översättare Ebba Atterbom.


Magnus Florin är författare, kritiker och medarbetare på Expressens kultursida.


ROMAN

James Joyce

Finnegans likvaka

Motsvariggjord på svenska av Bertil Falk

Aleph, 496 s

”Jag vet ingenting osexigare än avund”

KULTURKRIGET. Daniel Sjölin möter Horace Engdahl i ”Kulturkriget” för att prata om den värsta dödssynden. ”För mig är avunden en råtta”, säger Horace Engdahl.