Gå till innehåll

Hoppsan!

Ett tekniskt fel har uppstått. Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa Expressen i ett bättre anpassat format?

Du kan alltid välja vilket format sidan ska visas i, i sajtens sidfot.

Han är hennes pojkvän - men hon vet inte om det

Foto: Brigitte Friedrich / TT NYHETSBYRÅN

Peter Stamms ”Världens milda likgiltighet” är en förvirrande dubbelgångarroman i ett vintrigt Stockholm. 

Victor Malm vill inte ens försöka få rätsida på de underbara gåtfullheterna. 

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. Skogskyrkogården, några hållplatser utanför tullarna i Stockholm. En medelålders man har stämt träff med en yngre kvinna som han känner, men ändå inte. Träden är kala och på gräset i det böljande landskapet ligger fläckar av snö.

Han är författare, berättar han. Det är hennes pojkvän också. Han vet redan det, men hon vet inte att han vet, och det är därför som han vill berätta sin historia för henne. 

De börjar gå. Förbi de räta gravkvarteren, längs den raka grusvägen som leder genom en gles tallskog. Och han berättar. 

Den schweiziska författaren Peter Stamms kortroman ”Världens milda likgiltighet” (översatt av Sofia Lindelöf) är en märklig dubbelgångarhistoria. Paret som heter Christoph och Lena tar en ganska rak promenad från världsarvskyrkogården i södra Stockholm till universitetet i norr, men Christophs berättelse får deras liv att kröka sig, han har vänt sig om och insett att hans liv utspelar sig en andra gång. 

Kvinnans pojkvän Chris, berättar han snart, är i själva verket han själv, fast i en yngre version. Han har redan skrivit boken som pojkvännen är i färd med att skriva. Och han har kurtiserat henne, eller en annan version av henne, på samma sätt som Chris kurtiserade henne. Hennes liv har redan levts. Han kan berätta henne. 

Var det Cristoph i ännu en skepnad? Scenen kommenteras aldrig.

Hon tar hans meddelande om att de båda är dubbelgångare med fattning. Hon ställer frågor, pekar ut skillnader, berättar själv, och de fortsätter gå genom Stockholmsvintern. Stilen är sakligt enkel, melankolisk som ett tömt vardagsrum. Den existentiella katastrofen inträffar inte, åtminstone inte riktigt. Med lätt hand frikopplar Stamm dubbelgångarmotivet, låter sina figurer vara enskilda och varandras likar på samma gång. Avvikelser finns, små asymmetrier som nästan, men bara nästan, bevisar att de trots allt lever sina egna liv. 

De är exakt samma och ändå inte. Här finns ett manus, de agerar ut det, som dockor styrda av ödets hand, men är ändå fria. De går genom en vinter i Stockholm och berättar om detta. Mänsklig identitet framställs som förvirrande spår, omöjliga att följa. Det finns ingen tröst. 

I mitten av romanen sitter Lena och Christoph på en bar. En man kommer in, hans ansikte är rött av kylan. Han ser dem och närmar sig trevande. ”Det är för sent”, säger han sedan och skrattar ihåligt: ”Efter att han hade stirrat mig länge i ögonen verkade något plötsligt förändras, det var som om hans blick slocknade, och han lämnade puben med snabba steg.”

Sedan fortsätter paret promenera, som om ingenting hänt. Var det Cristoph i ännu en skepnad? Scenen kommenteras aldrig. Verkligheten blir ännu mer instabil och osäker.

”Världens milda likgiltighet” är som alla äkta gåtor ett svar på en fråga som läsaren inte kan ställa sig. Stamm har skrivit en roman som saknar rätsida. Den kan erfaras, men aldrig få en lösning.

Jag vill kalla den en smula mästerlig. 


ROMAN

PETER STAMM

Världens milda likgiltighet

Översättning Sofia Lindelöf

Thorén & Lindskog, 131 s.


Victor Malm är kulturchef på Expressen.