Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Håkan Lindgren / Jacob Wallenbert 1892-1980

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

FAKTA

HÅKAN LINDGREN | Jacob Wallenberg 1892-1980 | Atlantis

Till utseendet påminde Jacob Wallenberg en del om en mammut. Väldig överkropp, markant nos, djurisk nacke. Man kunde tro att en släkt som i ett sekel befunnit sig i en ledande industriell och ekonomisk samhällsställning skulle ha hunnit odla en något mer aristokratisk air. Men på porträtt ser Wallenberg snarare ut som en grovarbetare som tagit en hastig paus från cementblandaren.
The leisure class, fritidsklassen, var Thorstein Veblens nu vedertagna begrepp på den amerikanska överklassen. I den mån 1900-talets Wallenbergare tog semester var den strängt schemalagd.
Det framgår av biografierna om svärdssidan av familjen att även jakten, seglingen och bridgen genomfördes i ett slags plikttrohet gentemot föregångarna.
Jacob Wallenberg lotsade tillsammans med den yngre brodern Marcus familjeimperiet över 1930-talets krisår och in i folkhemmet. Han var den klart mindre frivola av de två. De gånger bröderna råkade i affärsmässiga gräl med varandra gällde saken hur långt från pappans inprogrammerade kurs man vågade styra skutan. Jacob förordade småskalighet, och upplevde den av brodern genomdrivna sammanslagningen av Enskilda Banken och Skandinaviska banken på 70-talet som ett avgörande svek mot traditionen.

Traditionen var patriarkal, men privat var Jacob Wallenberg underordnad sin mor, matriarken Amalia, vars födelsedag familjen ännu firar den 29 maj varje år. Jacob flyttade hemifrån först när han närmade sig 30, och då bara en trappa upp i huset på Strandvägen 27. Han fick en egen kokerska, men Amalia blev irriterad då han lade in en heltäckningsmatta för att inte klackarna från tillfälliga besök skulle ljuda genom taket.
Trots stort umgänge, avsevärd framgång och privatförmögenhet förblev han ogift. Biografen Håkan Lindgren, professor i ekonomisk historia, låter förstå att den oklippta navelsträngen hade betydelse.
Hans omfattande biografi är på sätt och vis kongenial med sitt föremål. Där professorskollegan Ulf Olsson var rapp och rolig i sin teckning av brodern Marcus Wallenberg i biografin Att förvalta sitt pund från 2000 är Lindgren omständlig och torr. En uppdelning som också fångar brödernas.
Där Marcus var den progressiva fritänkaren, var Jacob en ”seminarielärartyp” vars hedervärda men föråldrade noggrannhet och försiktighet ”verbaliserades med en docerande och med stigande ålder allt mer högljudd stämma”. Han kunde få ångra sin prudentlighet, som den eftermiddag då brorsonen och den påtänkta arvtagaren Marc ”Boy-boy” upprepade gånger försökte träffa honom. Men Jacob fann ingen lucka i sitt telefonschema, varpå Boy-boy sköt sig samma kväll.
Det är kanske också en riktig prioritering, sett ur Jacobs perspektiv, att Håkan Lindgren avhandlar stämningsläget kring 1968 och den omfattande kritiken mot familjen – ”Känner du stanken från Enskilda Banken” – med några bisatser, medan han i mer detalj redogör för den ekonomiska krisen i Kungliga svenska segelsällskapets tidskrift Till rors, som heroiskt löstes av Jacob.

Skulden för Boschaffären, den skandal som förenklat bestod i att Wallenbergarna under andra världskriget samtidigt gjorde affärer med tyska och amerikanska Bosch, trots att man lovat amerikanerna motsatsen, har framför allt burits av Jacob. Lindgren äreräddar honom något genom att portionera ut skulden även på brodern.
Den röda tråden här, liksom i Ulf Olssons böcker och tv-dokumentären från i julas, är familjens pliktkänsla gentemot sin egen historia och fosterlandet. Att denna berättelse får så stort utrymme just nu är säkert ingen slump. Jämfört med dagens finansmän, Mats Qviberg till exempel, som nyligen lovordade klimatkrisen i Dagens Nyheter, framstår dessa ämbetsmannakapitalister från det korporativa Sveriges vagga som något mindre cyniska, något mer långsiktiga och mycket intressantare.
 Varje morgon, en avrivning i badkaret eller dopp i Mälaren om temperaturen översteg 15 grader. Man känner samma respekt inför Jacob Wallenberg som inför ett förhistoriskt djur uppstoppat på Naturhistoriska museet.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!