Greider ger högern och döden ett långfinger

Göran Greider.
Foto: MAGNUS HALLGREN/DN/TT / DN TT NYHETSBYRÅN
Göran Greider.
Foto: Magnus Hallgren/DN/TT / TT NYHETSBYRÅN
Jens Liljestrand.
Foto: OLLE SPORRONG

Göran Greiders ”Barndomsbrunnen” är en självbiografisk skildring av författarens cancersjukdom.  

Jens Liljestrand ser en av den svenska litteraturens främsta arbetshästar fira en ny triumf. 

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. Litterära, självbiografiska skildringar av allvarlig sjukdom är nästan per definition anspråksfulla. De har en särskild, inneboende resning, ställer krav på läsaren att ta texten på allvar, att om inte älska den så åtminstone respektera den. Den sjuke, särskilt om hon står nära döden, blir en utvald, en annorlunda, på tillfälligt besök från ett annat land.

Nu utkommer Göran Greider med sin egen sjukdomshistoria, ”Barndomsbrunnen”, som beskriver den långa sjukdomsperiod som pågått från våren 2020 och fortfarande inte var avslutad vid bokens färdigställande i juni 2021, då han ännu led av sviterna från en aggressiv men botbar form av blodcancer.

Det anmärkningsvärda när Greider nu skriver in sig i den litterära traditionen av sjukdomsberättelser är att han gör det så helt utan pretentioner. Boken har skrivits i sjuksängen, i väntrummen, hemma i soffan. Flera av texterna har publicerats i sociala medier, där författaren har varit öppen med sin sjukdom och kommunicerat med sina många följare. I boken ryms inga stora existentiella anspråk, inga nya upptäckter eller intellektuella nyorienteringar. Snarare skulle jag vilja sammanfatta boken som ett slags godmodig, meditativ, stillsam övning i acceptans, med rader som:


Döden är en dörr som när som helst kan öppnas

Döden stiger in och tänder alla lampor

Du kommer att vara yrvaken när döden klampar in

Du kommer att vara lika yrvaken som när hoppet

om ett helt nytt samhälle plötsligt föds


Parallellt med strofer om katetrar, blodtransfusioner och upplevelsen att ”halvfem på morgonen få ett vänligt akutläkarfinger uppkört i röven” är boken en arkeologisk utgrävning av barndomsminnen från Vingåker. Trots att dessa minnesskisser ger en del intressanta inblickar i en litterär och ideologisk tillblivelse, framstår även de mest som stilövning och tidsfördriv, en besvärjelse mot apatin och skuggorna.

Boken formas till ett starkt och ärligt uttryck för tacksamhet över att vara vid liv, dessutom i en tid och plats där allvarliga cancersjukdomar går att överleva.

För genomgående är ”Barndomsbrunnen”, om jag räknat rätt bok nummer 36 i ordningen, en triumf för den frustande arbetshästen Göran Greider. I stället för att sjunka ner i dödsångest, trötthet och cellgiftsillamående har han frenetiskt knappat på mobilen eller på Ipaden, ibland skrivit grötrimmade verser han själv kallar ”nonsensdikt”, ibland intervjuat sjukvårds- eller blåljuspersonalen – ”är du mentalt okay så kan det bli spännande samtal om privatiseringar av ambulansen”. Hans intensiva, rastlösa skapande är ett långfinger mot såväl döden som mot borgerligheten, eftersom ”[p]roduktivitet skrämmer den sparsmakade medelklassen”.

Det jag tar med mig från ”Barndomsbrunnen” är därför en paradoxal, sprudlande livsglädje; det var sällan jag läste en sjukdomsskildring där ordet ”sol” är så frekvent förekommande, eller där det uttrycks en sådan eufori över att få äta ett wienerbröd eller koka ett ägg eller titta på en utslagen påsklilja eller umgås med ett husdjur. Boken formas till ett starkt och ärligt uttryck för tacksamhet över att vara vid liv, dessutom i en tid och plats där allvarliga cancersjukdomar går att överleva.

”Jag tackar denna civilisation som jag klagar så mycket på”, skriver Greider. Och skyndar sig med vad jag föreställer mig är ett självironiskt leende att tillägga: ”Men de stora läkemedelsbolagen bör nationaliseras / Kanske på global FN-nivå / Fattigas kroppar är inte nog lönsamma”. 


POESI

GÖRAN GREIDER

Barndomsbrunnen. En historia om sjukdom och minne i brutna rader

Ordfront, 349 s.


Jens Liljestrand är författare, kritiker och medarbetare på Expressens kultursida.