Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Granska klanväldet – men utan ideologiska glasögon

Foto: OLLE SPORRONG

En ny och omdiskuterad antologi granskar klantänkandet, från antiken till dagens Sverige.

Hynek Pallas välkomnar ambitionen att förstå ett viktigt samhällsproblem men beklagar de många generaliseringarna.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION | SAKPROSA. Häromdagen kunde man i Dagens Nyheter läsa om en gängkonflikt på Järvafältet (8/11). Redan ingressen nämnde ”blodshämnd”. Men den som scrollade vidare såg att frågan även handlade om droghandel och en väska full med pengar. 

Det är välkänt att konflikter, om så i avlägsna länder eller i förorten, ibland omnämns i etniska eller kulturella termer. Det gör att saken för en svensk läsare uppfattas som mytisk och olöslig. Detta är särskilt svårt när samhället bör undvika att göra antaganden om individer utifrån hudfärg eller efternamn. Samtidigt behöver vi för integrationens skull förstå hur exempelvis familjestrukturer ser ut i sammanhang som nya invandrare kommer ifrån. Annorlunda uttryckt – vad konflikten rör sig om kan vara bekant, men inte hur konflikten yttrar sig.

Leila Ali Elmi (MP) valdes nyligen in i riksdagen. I sociala medier anklagades hon för att ha blivit vald genom "klanröster". Foto: OLLE SPORRONG

Vilket gör det till en utmaning att i dagens Sverige tala om klanbegreppet. Det som kortfattat kan beskrivas som en samhällelig organisationsform där individen är underordnad det släktbaserade kollektivet. Efter riksdagsvalet aktualiserat när Angeredpolitikern Leila Ali Elmi anklagades för ”klanröstning”. Exempel på svårigheten syntes för en tid sedan, då Timbro-antologin ”Klanen” anklagades för kulturrasism (Aftonbladet 4/11).

 

LÄS MER – Nalin Pekgul: Som sekulär muslim bosatt i Sverige har jag mycket mer gemensamt med svenskar än med fanatiker 

Antologi med läsvärd idéhistoria

För fyra år sedan publicerade Per Brinkemo, en av ”Klanens” redaktörer (den andre är Johan Lundberg), ”Mellan klan och stat: Somalier i Sverige”. Märkligt nog har det inte kommit fler populärvetenskapliga böcker som närmar sig begreppet. En antologi i ämnet är alltså välkommen – förutsatt att skribenterna lyckas ge en för debatten användbar palett.

När det gäller utblick är svaret ja. I ”Klanen” finns läsvärd idéhistoria: Tomas Lappalainen skriver om medborgarkonstruktion och beskyddarverksamhet i antikens Grekland (och på maffians Sicilien); Joanne M Ferraro om utveckling från klan till familj under renässansen; Nathan Shachar om hur traditioner förändras i Palestina. Lars Trägårdh skildrar framväxt av individualism och förtroende för staten i Sverige. Denna förståelse är grund för all diskussion om ”krockar” i synen på samhällsinstitutioner.

Johan Lundberg. Foto: JOHAN SUNDBOM / JOHAN LUNDBERG

Men det är i de antagna krockarna – de som redaktörerna slår fast som fundamentala skillnader mellan kulturer – som problemen börjar. Richard Swartz korsklipper mellan en man som väntar på att bli mördad i Albanien och påståenden om dagens svenska invandrare (”analfabeter”). På flera håll osar generaliseringar och antaganden: Släkter styr rättskipning i hela områden. Våld mot blåljuspersonal beror på att unga löper amok i konflikten mellan stat och klan. Sant? Kanske. Men källorna är flortunna så vad som är ”klan” är svårt att fastställa.

Invandrare beskrivs som välfärdstärande

Talande nog är det den somaliske journalisten Abdi-Noor Mohamed som får påpeka att han kom till Sverige för att undkomma klansamhället. Det är viktigt att betona att de som flyr är individer och att de kan söka sig hit för att friheten lockar. Ja, även den som är uppväxt i klanen. Så varför är det främst Mohamed som understryker detta – och därigenom att ”kultur” inte är en essentiell kärna? Det är svårsmält hur invandrare på andra ställen i boken skönjs som välfärdstärande grupper illa anpassade till modernitet.

Roligare då som filmvetare att se hur många skribenter som använder konsten i samhällsdiskussionen. I ”Klanen” finns klassiska dramer och amerikanska tv-serier. Låt mig därför bidra med ett aktuellt svenskt exempel. I filmen ”Goliat”, som kretsar kring vit arbetarklass i en död bruksort, berövas tonårssonen framtidsval när han på grund av familjen fjättras vid drogförsäljning. ”Goliat” kan sammanfattas med ett citat ur Anosh Ghasris essä: ”Klanens sammanhållning väger tyngre än abstrakta etiska principer, och klanens överlevnad trumfar den enskilda individens integritet, moraliska principer och handlingsfrihet.”

Förståelsen av människors relation till familj och samhälle är viktig för integrationen. Den debatten behöver forskning, empiri och färre gissningar. Jag vill höra hur någon som Leila Ali Elmi navigerar när hon kampanjar i Somalia, Angered och Minneapolis. För att komma åt det krävs också sådant som Trägårdh stelbent avfärdar som postnationellt flum. 

Och som ”Goliat” visar finns även anledning att tala om andra förändringar av tillit i världens modernaste land – det vill säga bortom föreställt avlägsen kultur, blodshämnd i förorten eller incestuösa relationer i antiken. Detta kräver dock att fler – även på Timbro – tar av sig sina ideologiska glasögon. 

 

SAKPROSA

Per Brinkemo & Johan Lundberg (red.)

Klanen. Individ, klan och samhälle från antikens Grekland till dagens Sverige

Timbro, 320 s.

 

Hynek Pallas är författare och medarbetare på Expressens kultursida. Hans senaste bok är "Ex - migrationsmemoar 1977-2018".

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!