Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Gammpojkarna och den ensamma mamman

Kjell Johansson.Foto: Sofia Runarsdotter

Kjell Johansson har skrivit en berättelse som sträcker sig över hela 1900-talet fram till i dag. Gunilla Brodrej blir gripen av fiendskapen mellan två bröder.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Kjell Johanssons nya roman ”Familjen” skulle kunna läsas som en anspråkslös svensk version av Elena Ferrantes Neapelkvartett. Här skildrar Kjell Johansson en stjärnfamilj på Stockholms söder under 1900-talet fram till i dag. I centrum finns de ensamstående mammorna Vera och Ellen som lärt känna varandra på korvfabriken. Den politiska övertygelsen kittar dem samman. En önskan att vara sanna.

Vera som är en besjälad för att inte säga dogmatisk kommunist och antinazist och sedermera åker dit som östtysk spion. Ellen är mindre uppfylld av kampen, men behjälplig. Vilket får konsekvenser.

Men viktigast är att Ellen föder två söner, med ett års mellanrum (pappan är en slarver som överger dem) och schismen mellan sönerna får en alltmer framträdande plats. De blir livslånga konkurrenter om den ensamma mammans kärlek. Och så småningom buksvågrar, vilket trasslar till saken ytterligare. 

 

LÄS MER – Nils Schwartz: "Det var inte jag" är en skakande läsupplevelse

Parasiterande bror

Den äldre brodern i Kjell Johanssons roman, Folke, är en rätt misslyckad dokumentärfilmare som lever alltmer som en parasit, hemma hos sin åldrade mor. Det är han som är favoriten, åtminstone enligt den ordentligare Sigvard som misstänksamt kikar på dem från lägenheten mittemot. Hon kan aldrig sluta komma med bredda smörgåsar till sin alltmer försupne och försoffade son. Människor som kämpar, men som sällan lyckas nå sina mål har en särskild plats i Kjell Johanssons hjärta och författarskap.

Det är tragiskt att läsa hur föräldrars aningslösa favoriseringar av vissa barn gör ärr i själen på den som är förfördelad. Sigvard ombeds på gamla dagar hålla ett trevligt och informativt anförande om sin avlidne bror och ju längre vi kommer i historien desto mer förstår vi hatet och att detta aldrig kommer att bli av.

 

LÄS MER: Gunilla Brodrej: Om vålnader i Midsommarkransen 

Ibland tycker jag dock att uppdraget att skildra 1900-talet blir en belastning för romanen. Författaren vill komma vidare, berättar anekdotiskt och kan inleda kapitel lite oinspirerat med: ”Tiden gick…” eller ”Nyliberalismens blomstrade…”, "Nu gick 1900-talet mot sitt slut…” vilket gör att jag vill hoppa av. Vi glömde ju några viktiga detaljer om de där två kvinnorna längs vägen.

 

Roman

KJELL JOHANSSON

Familjen

Weyler, 361 s.

Gunilla Brodrej är kritiker på Expressens kultursida.