Hoppsan!

Ett tekniskt fel har uppstått. Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa Expressen i ett bättre anpassat format?

Du kan alltid välja vilket format sidan ska visas i, i sajtens sidfot.

Fröjd och förvirring hos Jäderling

Viktoria Jäderling debuterar med novellsamlingen "Åh Lunargatan".
Foto: Sofia Runarsdotter.

Nina Lekander recenserar Viktoria Jäderlings "Åh Lunargatan" och njuter av känslornas svall.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Jag läser debutanten Viktoria Jäderlings ”Åh Lunargatan” på helspänn och söker i min arma hjärna efter referenser och influenser. Jag har bara hunnit tänka Aase Berg (naturens blick eller blindhet) och Kate Larsons överraskningseffekter förrän Linna Johanssons tjejer i ”Lollo” stökar omkring – eller vad nu, är jag inne i ”The shining” nu med all den här snön och skräcken? Och ser man på, här har vi ju självaste Penelope som väver och väntar på sin Odysseus – en mycket kort och frän omdiktning som genast får en att vilja läsa om Eyvind Johnsons ”Strändernas svall”.

Hur som helst. Mycket ägg blir det, och gravlika livmödrar. Liksom bröstvårtor, sexighet och förstås dess raka motsats. Barnlöshet och barnavsky. Barn kan både vara ”den magiska kärleksaffären” och ett fasligt besvär. 

Och så sex. Med humoristisk metaforik, kan ni bara tänka er? Så här till exempel: ”Hon bullade upp rumpan och rörde sig målmedvetet, han rörde sig något ryckigt och hårt som när man släpper ett toalock över toasitsen mitt i natten …”


LÄS MER – Nina Lekander: Elegant formulerad dödsångest i Agnes Gerners "Sus".

Poetisk petighet

Den tror jag längsta och skojigaste novellen ”Kennedy high” utspelar sig 1989 och inleds av ett citat från ”The day of the locust” som jag aldrig har hört talas om men genast blir nyfiken på. Författaren är Nathanael West, boken finns även som film och en av figurerna däruti heter Homer Simpson, lustigt nog – och ”locust” betyder i första hand gräshoppa, i den andra falsk akacia, lär jag mig.

Jagberätterskan är utbytesstudent i Kalifornien, och Jäderling gestaltar galant såväl kulturkrockar som människomöten. Det är bröst, tårar, blod och snor; både den svenska synden och bristen på den. Jaget lär sin finländska väninna Hannele ordet fitta, ”en ren och skär fröjd”. Hyckleri och känslokast all the way. Vad är förresten Tampax för en löjeväckande tampong? 

Det är fröjd och förvirring i väl avvägda doser. Snurrande känslor och relationer skildrade i drömsk, poetisk petighet kryddad av en ihopburrad panik som pendlar mellan cool och mild och mardröm.


Nina Lekander är författare och skribent på Expressens kultursida.


NOVELLER

VIKTORIA JÄDERLING

Åh Lunargatan

Albert Bonniers, 315 s.