Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Fredrik Backman duger som han är

STORSÄLJARE. Fredrik Backman är mest känd för "En man som heter Ove".
Foto: LINNÉA JONASSON BERNHOLM
"Och varje morgon blir vägen hem längre och längre".
"En man som heter Ove".

Martina Montelius läser Fredrik Backman och vill förbjuda romantitlar att börja med "Och".

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Fredrik Backman, mannen bakom “En man som heter Ove”, är en människa som vill oss något. Efter terrordådet på Drottninggatan i april lämnade han in sitt kreditkort på Akademibokhandeln i Stockholm, med instruktionen att låta alla som ville köpa barnböcker på hans bekostnad. Nu ger han ut boken, från början en bloggtext, “Och varje morgon blir vägen hem längre och längre”, och skänker sina royalties till Hjärnfonden.

Berättelsen handlar om den alldeles särskilda död som inträder vid demenssjukdom: kropp, röst och mänsklighet lever ännu en tid, kanske i åratal, men glömskan gröper obönhörligen ur tillvaron, personligheten, relationerna. 


LÄS MER: Björn af Kleen jagar Fredrik Backman över landet 


Den här berättelsen handlar om en farfar och hans älskade barnbarn Noah – “Noahnoah”, som farfar kallar honom, eftersom barnbarnets namn är vackrast av alla namnen i hans sakta vittrande minnesbank.

Ett signalord i boktitlar

Jag har en dröm: att samtliga förlag tar, låt säga, hundra års paus från att ge böcker titlar som börjar med ordet “Och”. Inte för att titlarna inte är vackra - för det är de nästan alltid. Utan för att detta överanvända “Och” har blivit ett signalord i boktitlar. Det betyder att det är en finstämd, men inte svårläst bok.

Kanske är det därför god konsumentupplysning att ge just den här boken en “Och…”-titel, men jag önskar verkligen att man hade låtit bli. Att man hade vågat skippa den banaliseringen av en både innehållsligt angelägen och språkligt välkomponerad text.


LÄS MER: Henrik Högström läser Fredrik Backmans gubbiga böcker 


God läsning i sin egen rätt

Mest uppskattar jag den sorgliga musik som uppstår i dialogerna mellan farfar och Noah. Den ene i färd med att gå i barndom, den andre med att bli stor. Båda passionerat intresserade av matematikens mirakel, universums mysterier och varandras tankevärldar. 

När de båda med lika stor möda försöker närma sig sorgen över vad som är på väg att ske, och när de parerar tanken på utslocknandet med humor och fantasi – då växer boken från vällovligt initiativ till god läsning i sin egen rätt.


BLOGGROMAN

FREDRIK BACKMAN

Och varje morgon blir vägen hem längre och längre

Forum, 85 s.


Martina Montelius är dramatiker, författare och medarbetare på Expressens kultursida.