Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Från Åland till USA med upphöjt lugn

Sebastian Johans.Foto: Severus Tenenbaum
Annina Rabe.Foto: PRIVAT
Amerikabåt.Foto: GÖTEBORGS SJÖFARTSMUSEUM / GÖTEBORGS SJÖFARTSMUSEUM

Konstkritikern Sebastian Johans debuterar med en emigrantroman.

Annina Rabe framhåller de visuella kvaliteterna framför de litterära.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. Sällan har väl en så dramatisk historia berättats på ett sådant stillsamt sätt. Sebastian Johans debutroman ”Broarna” beskriver ett antal omvälvande skeenden, både i den moderna historien och i huvudpersonernas liv. Men hans berättarmanér är oavlåtligt lugnt, behärskat och eftertänksamt. 

Carl och Ida-Levina emigrerar båda från Åland till USA i början av 1900-talet, men de möts inte förrän de är på plats i det nya landet. Båda har haft förhållandevis mycket tur vid sin ankomst. Carl och hans två syskon finner sig ganska snart tillrätta i ett New York som är i färd med att sammanbindas med ett omfattande brobygge. Den plikttrogna och religiösa Carl får arbete på brobyggena – ett jobb som han med sina urbana drömmar uppskattar. 

Ett slags skev vänskapsrelation, som i sin subtilitet är ett av bokens mest minnesvärda partier.

Ida-Levina lämnar Åland vid samma tid, och det är med en känsla av eufori hon lämnar ön bakom sig även om överresan blir svår. Där hemma har hon slitit hårt som piga med en allt starkare frihetslängtan. Väl framme i New York får hon anställning i en förmögen och rätt frisinnad familj. Hennes specialuppdrag blir att vara personlig betjänt åt husets dotter, i samma ålder som hon själv. Även om hon hela tiden är medveten om hierarkierna och klasskillnaderna blir det en förhållandevis dräglig tillvaro. Mellan henne och den bortskämda dottern utvecklas ett slags skev vänskapsrelation, som i sin subtilitet är ett av bokens mest minnesvärda partier. 

Så småningom möts Ida-Levina och Carl, gifter sig och börjar ett nytt liv tillsammans. Ett liv i fattigdom, men ändå bättre än det som de lämnat bakom sig på Åland. Genom paret speglar Johans de stora världsomspännande händelserna under 1900-talets första hälft. Det moderna samhällets framväxt, första världskriget, finska inbördeskriget, polioepidemin – fram till den stora ekonomiska depressionen, som till sist tvingar dem att återvända hem. Deras liv saknar heller inte personliga tragedier, och det står snart klart att de inte har samma syn på hemvändandet. 

Sebastian Johans är konstkritiker till vardags, och jag tycker att det märks lite i sättet han berättar på. ”Broarna” är en visuell och detaljrik roman, och det är i de omsorgsfulla beskrivningarna av interiörer eller gatuliv som hans text blir som mest verkningsfull. Romanen är indelad i korta kapitel som inte nödvändigtvis hänger samman – det är lätt att föreställa sig varje kapitel som ett enskilt ögonblick, fångat på kanvas.

Men lite på samma sätt tycker jag att det är med människorna han beskriver, och där blir det svårare. Jag uppskattar Sebastian Johans klara, återhållsamma berättande. Men ibland blir personskildringarna helt enkelt lite för statiska, de lever inte riktigt. Framför allt gäller det Carl. Som om romanfigurerna var för evigt avlägset frysta i något av alla de där uppriggade studiofotografierna som återkommande beskrivs i boken.

 

Prosa

Sebastian Johans

Broarna

Nirstedt/Litteratur, 366 s.

 

Annina Rabe är medarbetare på Expressen Kultur.