Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Fotografens excentriska liv försvinner i pladder

Christina Hesselholdt.Foto: Claudio Bresciani/TT /

Danska Christina Hesselholdt gjorde 2017 stor succé med romanen ”Sällskapet”.

Therese Bohman läser den nya romanen ”Vivian” och blir besviken. 

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. Ni vet hur det man förälskade sig i hos en person också kan bli det man stör sig mest på? När det som först var spännande blivit vardag och plötsligt bara är irriterande?

Lite så känner jag tyvärr inför danska Christina Hesselholdt. Hennes ”Sällskapet” (2017) var brokig och vildsint – oemotståndligt uppfriskande, tyckte jag då. Men när Hesselholdt i ”Vivian” tar sig an fotografen Vivian Maiers (1926-2009) livsöde känner jag mig inte lika övertygad längre.

”Vivian”.

Maier förde under större delen av sitt liv en anonym tillvaro som barnflicka i Chicago. Parallellt med det fotograferade hon – människor, vardagliga situationer, gatuscener. Sammanlagt över 150 000 bilder, som ingen fick se förrän för drygt tio år sedan då en amatörhistoriker som kommit över en del av dem började publicera dem på internet. Det blev startskottet för Maiers postuma berömmelse, som kommit att inkludera dokumentärer och utställningar (bland annat en på Kulturhuset i Stockholm 2016).

Maier var en excentrisk person, av allt att döma inte alltid särskilt sympatisk, men ofta älskad av barnen hon såg efter. Hon var tillbakadragen och dessutom en hoarder, som levde bland travar av tidningar. ”Hon samlade på allt hon såg”, skriver Hesselholdt, även på ögonblick. Givetvis är en sådan person lockande för en författare.

Hesselholdt pusslar ihop sin berättelse om Maier av korta vittnesmål från en rad olika personer – några verkliga, några fiktiva – och därtill en berättare som kliver in och ibland talar direkt till läsaren. Litterära snapshots, var kanske tanken. 

Men det jag förut tyckte var charmerande vimsigt i Hesselholdts stil framstår nu mest som pladdrigt och ofokuserat. Jag tror inte att det fragmentariska och polyfona är den bästa metoden för att berätta om Vivian Maier, som försvinner lite i den litterära röra som romanen utgör. Nog för att hon inte verkade tycka om uppmärksamhet, men hon hade förtjänat att få vara mer av huvudperson i sin egen bok.

 

ROMAN

CHRISTINA HESSELHOLDT

Vivian

Översättning Ninni Holmqvist

Natur & Kultur, 173 s.

 

Therese Bohman är författare och konstredaktör på Expressens kultursida. 

 

 

Lyssna på ”Två män i en podd”

https://embed.radioplay.io?id=75254&country_iso=se

En sökande podd från Expressen Kultur – om manlighet, kärlek och ensamhet. Med två av kultursidans främsta namn: Radiostjärnan Eric Schüldt och Daniel Sjölin, författare och tv-profil. Självhjälp för intellektuella.