Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Fotbollspampen från Östersund talar ut

Daniel Kindberg på plan med Östersunds FK.Foto: TOBIAS NYKÄNEN / BILDBYRÅN
Daniel Kindberg, före detta ordförande i Östersunds FK.Foto: PETTER ARVIDSON / BILDBYRÅN
Elin Grelsson Almestad.Foto: MATILDA RAHM / ATLAS

Daniel Kindberg hann styra fotbollsklubben Östersunds FK mot europeiska höjder innan han åtalades för ekonomisk brottslighet. 

Elin Grelsson Almestad reflekterar kring hans berättelse om den starke mannen och den lilla staden i norr.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. Snart skulle vi fortsätta. Det var vi många som tänkte när vi stod där på Emirates Stadium i London och Jämtlandssången ljöd i väntan på att matchen mellan Östersunds FK och Arsenal skulle spelas. Det skulle komma ett sedan, ett snart, då vi skulle intensifiera vårt arbete för föreningsdemokrati, större insyn och bättre stadgar i den fotbollsklubb som Daniel Kindberg styrde över. Med små medel hade vi börjat försöka reformera klubben. Vi skulle bara njuta lite till av den här bisarra upplevelsen nu. Vår lilla klubb i Europaspel. 

Sedan hann verkligheten ikapp snabbare än föreningsdemokratin. Kindberg åtalades för ekonomisk brottslighet och klubben började falla som ett korthus utan honom. Konkursen närmade sig och diverse märkligheter i bokföringarna från de senaste åren uppdagades. 

Den tidigare yrkesmilitären Kindberg, som varit stadens starke man och lett fotbollsklubben som en enmansshow, började alltmer desperat försöka hålla fast vid sin position. Det är ett intryck som förstärks när han berättar sin historia, via Marcus Birros penna, i självbiografin ”Mitt liv. Inget försvarstal.” Boken saknar urval av händelser eller scener, är en uselt redigerat och korrekturläst text där ingen haft tid att se över formuleringar som ”en hög uppsatt politiker”, skriven i hast och uppenbar affekt.

Så blir boken framför allt ett dokument av en starke man som håller på att förlora, men som klamrar sig fast vid sin egen megalomana berättelse om avundsjuka och hat. Klubben har efter hans sorti skötts katastrofalt konstaterar han, utan att nämnda att det var de uppblåsta siffrorna han själv skapat som bidrog till den ekonomiska kollapsen under 2018. Samtidigt reflekterar han över att fotbollen styrs av ”maktgalna, vita medelålders män”, kritiserar ”maktstrukturer inom fotboll” skriver om sina många terapitimmar efter en trasslig uppväxt och om att ”se hela människan” i en fotbollsspelare.

Du ska kunna styra kommunala bolag med en järnhand, men också berätta om hur du gråtit ut i en terapisoffa över din brustna fadersrelation.

Det kan tyckas svårt att foga samman bilden av den klassiske starke mannen med storhetsvansinne och bluff-fakturor med den socialt medvetne mannen i terapi. Men kanske är Kindberg en starke man för 2010-talet? 

Han är förvisso näringslivsmannen med täta kontakter med stadens politiker, som sitter på stolar i kommunala bolag och byggfirmor, leder det lokala fotbollslaget och skyfflar pengar än hit och än dit utan transparens. Men han är samtidigt någon som pratar om värdegrund och jämställdhet och vill ha HBTQ-certifierade verksamheter att styra över. Kanske är det en exceptionell brist på självkännedom, men det kan också vara så att det här är vad som krävs av en man i ledarposition i dag. 

Du ska kunna styra kommunala bolag med en järnhand, men också berätta om hur du gråtit ut i en terapisoffa över din brustna fadersrelation. 

Dramaturgin kring Östersunds FK har ofta handlat om ett hopp om att vara mer än den lilla småstaden i norr.

På ett sätt är också Kindberg en starke man för ett Östersund på 2010-talet. Den gamla militärstaden som måste ändra skepnad när regementen läggs ner och jobben försvinner. Som i stället hittar ett sätt att marknadsföra sig själv genom turism och mjukare värden: mat, hantverk, naturupplevelser, universitet och ett fotbollslag som dansar balett och nattvandrar. Kindberg är en del i den utvecklingen, där de gamla militära områdena rivs och blir nya stadsdelar med ”livskvalitet ingår” som slogan. Där staden ska - som det heter för alla städer i den globala kapitalismen – ”sättas på kartan”. 

Boken blir på så vis också ett tidsdokument över småstäders fartblindhet i kravet på att konkurrera med varandra som varumärken. Där klyftorna växer mellan stad och landsbygd, mellan centrum och periferi. 

Dramaturgin kring Östersunds FK har ofta handlat om ett hopp om att vara mer än den lilla småstaden i norr. Om att kunna konkurrera på de stora arenorna och att få visa sörlänningarna och storstadsborna att vi också kan. Det är en känsla som kommer att leva kvar långt efter Kindberg.

 

SAKPROSA

DANIEL KINDBERG 

Mitt liv. Inget försvarstal. Berättat för Marcus Birro

Ekerlids, 303 s.

 

Elin Grelsson Almestad är författare och kritiker på Expressens kultursida.

 

 

Lyssna på ”Lunch med Montelius”

https://embed.radioplay.io?id=74519&country_iso=se

En omtalad podd från Expressen Kultur – som tar er med bakom kulisserna i kulturvärlden. Med två av kultursidans stjärnor: Martina Montelius, teaterdirektör och författare, och kritikern Gunilla Brodrej. Podden är en hyllning till alla kulturtanter där ute oavsett kön.