Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Förjävliga nätmyter – vår tids Klintbergare

Jack Werner Foto: Gabriel Liljevall

Jack Werners nya bok avhandlar nätmyter, fake news och bristande källkritik.

Elin Grelsson Almestad läser en spretig och mångordig bok som inte stryker någon medhårs.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION | SAKPROSA. Journalisten Jack Werner är konnässör i virala skrönor i en rad sammanhang; som föreläsare, krönikör, programledare för "Creepypodden" i P3 och författare till boken ”Creepypasta” (2014) om spökhistorier på internet.

I ”Ja skiter i att det är fejk det är förjävligt ändå” tar han ett rejält grepp om nätmyter, fake news och bristande källkritik. På nästan 350 sidor avhandlas allt från de tidigaste nätmyterna till de mest aktuella exemplen, som så kallade ”hatstormar” mot allt från SVT:s omklippning av Kalle Anka till Åhléns Luciareklam, eller den märkliga clownskräcken under hösten 2016.

Werner döljer inte vem förebilden är; folkloristen och etnologen Bengt af Klintberg förekommer ofta som referens i ambitionen att berätta om samtida folksägner som med sociala medier och internetforums hjälp sprids på ett helt annat, och mycket snabbare, sätt än förr. Samtidigt är Werner journalist och syftet med boken är också att diskutera hur lätt källkritiken får stå tillbaka när snabb spridning blivit allt viktigare för såväl propagandamakare som mediehus.

 

LÄS MER – Joel Halldorf: Nej, internet utvecklade inte demokratin 

"Bra sagt, Dan!"

Det är inte en lätt balansgång att kombinera dessa två: att å ena sidan presentera virala myter, deras ursprung och spridning i en lättsam ton och samtidigt fördjupa diskussionen om kollektiva beteenden, privat och offentligt på nätet och bristande källkritik.

Ofta fastnar boken i försöket att vara allt detta och täcka så mycket som möjligt och analyserna blir svepande och ytliga, medan historierna blir alltför många.

Som bäst är Werner i tydligheten med att inte stryka någon medhårs när det kommer till alltför snabba retweets eller likes. Jag skrattar gott åt hur den rasistiska propagandisten misslyckades med att byta fejkkonto och ryggdunkade sig själv i den ökända kommentaren ”bra sagt, Dan!” men sätter skrattet i halsen i ett nästkommande kapitel.

 

LÄS MER – Håkan Boström: Journalister är inga sanningskommissarier 

Fejknyhet om Lega Nord 

För gillade och delade jag inte den där historien om Lega Nord-aktivisterna som skulle göra en poäng av hur enkelt det var för asylsökande att ta sig över Medelhavet men själva tvingades räddas ur havet av maltesiska armén?

Den som spreds i mitt flöde under ett par dagar och som jag nog aldrig riktigt kollade upp ordentligt, för det var ju en kul historia liksom. 

Med ett bättre disponerat material och en hel del rejäla strykningar hade just den poängen framgått tydligare: vi är alla en del av ett nytt medielandskap där vi med nya metoder sprider såväl myter som propaganda utifrån vår egen världsbild.

I grunden har Werner något viktigt att säga till oss som någon gång har klickat ”dela” utan att riktigt kolla upp vad det är sprider. Och det har, tyvärr, de allra flesta av oss.

 

SAKPROSA

JACK WERNER

Ja skiter i att det är fejk, det är förjävligt ändå

Albert Bonniers, 344 s.

 

Elin Grelsson Almestad är författare och medarbetare på Expressens kultursida.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!