Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Förintelsens mördande hade också en vardag

Hanna Krall. Foto: Ersatz
Ulf Olsson. Foto: BJÖRN DALIN / STOCKHOLMS UNIVERSITET

Den polska författaren Hanna Krall återvänder i sin nya bok till den polskjudiska erfarenheten.

Ulf Olsson läser en fragmentarisk utgrävning av en sönderslagen civilisation.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION | PROSA. ”Det låter märkligt, visst gör det, men det har hänt.” – Med en vardaglig kommentar slutar Hanna Kralls ”Vit Maria”, en allt annat än vardaglig historia. Men också Förintelsen hade sin vardag, mördandet pågick:

”En fullt frisk man blev skadad i handen av en spik och man blev tvungen att amputera.

Hästskorna ovanför dörren skyddade inte längre.

Hästen spräckte huvudet på ägaren.

Folk förmodade att det var judarnas fel.”

”Vit Maria” är en text som liksom slagits sönder av sitt innehåll. Krall har alltid arbetat med mindre delar som tillsammans bildat en helhet, men här är texten slagen i småbitar. Den är effekten av och svaret på politiskt våld i form av polsk antisemitism, tysk nazism, sovjetisk stalinism, av en övermakt som bara pågår, utrensningarna, rättegångarna. Här fortsätter Krall helt enkelt sin utgrävning av ”en urgammal civilisation” vilken ”försvann på nittonhundratalet”.

En judisk historia: den ”sjunde maj blev de beordrade att infinna sig på torget”. 3 000 vandrade bort på landsvägen. 30 återvände.

”Vit Maria” handlar om den man och den kvinna som inte blev Hanna Kralls gudföräldrar. Och i sökandet efter dem fogas andra historier in: ”Egentligen vill jag inte att Vit Maria någonsin ska ta slut…”

”Vit Maria” var ”tallrikar, assietter, såssnipor, fat”: en servis från den judiska firman Rosenthal, världens ledande porslinsfabrikör. Firman kom under nazistisk kontroll, men namnet behölls, det betydde goda affärsmöjligheter.

Vardagens betydelselösa detaljer

Men porslin håller inte i evighet. Skärvorna blir något för arkeologerna att gräva fram, assisterade av ”Fornletarsällskapet”– men denna Förintelse är ändå del av nuet, av vår pågående historia.

”Vit Maria” är försedd med svartvita fotografier. De är nuets bilder, genom dom anar man det förflutnas vardag: vägen, kvarnen, graven. Krall skriver ned ett gammalt telefonnummer: ”Det saknar betydelse, men det är fråga om en konkret detalj.”

Det är i konkretionen, vardagens alla betydelselösa detaljer, som en historia träder fram. Om medlöperi och motstånd, om förvirring och klarsyn: 

”Det skulle ha kunnat vara någonting judiskt.

Judiskt?

Nej, det var det nog inte.

Det var det nog.

Kanske.

Jag vet inte.”

Historien, Kralls egen historia, är sönderslagen. ”Vit Maria” frammanar den i konkreta detaljer. Vassa skärvor. Spår. Ärr.

”Kommer inte att finnas kvar.” – Krall upprepar orden. Husen och trädgårdarna kommer inte att finnas kvar. Men berättelserna om Förintelsen måste finnas kvar: de talar om vår tid.

Ulf Olsson är professor i litteraturvetenskap och kritiker på Expressens kultursida.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!