Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Flickans kropp – bokens krydda

Bart Moeyaert.
Foto: Ramús.
Foto: PRIVAT

En flanör tar en skadad flickas plånbok och börjar leta efter sig själv.

Lizette Romero Niknami läser Bart Moeyaerts vuxenroman ”Graz”.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. ”Ibland fattade jag att jag inte levde mitt eget liv. Ibland tyckte jag mig leva om min pappas liv. Ibland fattade jag att jag stod stilla. Sängplätten vid min sida skulle inte ha varit tom om mamma ännu levde.”

Hermann Eichler är en kufig flanör som arbetar i sin fars gamla apotek. Efter en olycka ligger en flicka på gatan utanför hans port, och Hermann stjäl hennes plånbok sedan hon försvunnit i väg med ambulans. Följande natt ger sig Hermann ut i den vintriga staden för att återlämna plånboken, och på vägen möter han dittills dolda sidor av sig själv och sin sexualitet.

Så hade man kanske kunnat sammanfatta belgiske Alma-pristagaren Bart Moeyaerts vuxenroman ”Graz”.

Men det vore också lögnaktigt, då det är ensamheten med stort E som driver handlingen. För visst är Hermann ensam, så ensam att han hela tiden talar högt med sina sedan länge döda föräldrar. Visst är han ensam, när han drömmer om att ingå i en trekant med sina knullande grannar mittemot. Visst är Hermann fruktansvärt ensam, så pass ensam att flickan som låg utanför porten snart blir föremål för en fantasi om hur ett liv med kärlek kan se ut.

Personer som avviker från funktionsnormen görs till del av seriens mystik.

Men här finns något som stör min lojalitet med den trasighet som Moeyaert beskriver, och det är just denna flicka. Efter att Hermann i plånboken läser ett namn han inte får att gå ihop med den person han sett, tar ett omfattande spekulerande kring flickans kön vid.

Det påminner om tv-serien ”Twin Peaks”, där personer som avviker från funktionsnormen görs till del av seriens mystik. Flickan blir på samma sätt en del av Hermanns och romanens skeva stämning. Jag börjar därför undra över denna fantasi om transfemininitet, som här får konsekvensen att flickan blir enbart kropp, till råga på allt en skadad, kanske död kropp. Hon blir en krydda, en chockfaktor och ett spänningshöjande element. 

Det är synd då jag tror att Moeyaert vill mer än att hemfalla åt exotism.


Roman

BART MOEYAERT

Graz

Översättning Per Holmers

Rámus, 122s.


Lizette Romero Niknami är kritiker på Expressen Kultur.


Lyssna på ”Lunch med Montelius”

spotify:episode:6vMFCgMhO7bLk2tlQEo8zf

En omtalad podd från Expressen Kultur – som tar er med bakom kulisserna i kulturvärlden. Med två av kultursidans stjärnor: Martina Montelius, teaterdirektör och författare, och kritikern Gunilla Brodrej. Podden är en hyllning till alla kulturtanter där ute oavsett kön.