Kjell Westö. Foto: Marica RosengårdKjell Westö. Foto: Marica Rosengård
Kjell Westö. Foto: Marica Rosengård

Fängslande och episkt av Kjell Westö

Publicerad

I sin nya roman skildrar Kjell Westö en misslyckad författare. 

Annina Rabe ser ett konstruerat men fängslande försök till litterär självrannsakan.

Huvudpersonen i Kjell Westös nya roman är författare, en periodvis ganska misslyckad sådan. Han har haft en stor succé som ung med sin debutroman, ”Drömmaren vid Smedsplan”, en framgång han – i alla fall enligt kritikerna – efter det har haft svårt att leva upp till. Han har fått kritik för sin ständigt återkommande ”sentimentalitet”, ändå är det just den skimrande nostalgiska känslan som har gjort genombrottsromanen så läst och älskad.

Det är lätt att se paralleller till Westö själv, vars genombrottsroman ”Drakarna över Helsingfors” från 1996 är en av de där verkligt oförglömliga läsupplevelserna, som förblivit en ständig referenspunkt när det gäller hans fortsatta författarskap. De uppföljande romanerna som tillsammans bildade den så kallade ”Helsingforssviten” mötte liknande framgångar, men blev inte fixstjärnor på samma sätt. 

 

LÄS MER: Nils Schwartz recension av Kjell Westös "Hägring 38" 

 

Kjell Westö inte författaren

Men författaren i ”Den svavelgula himlen” är inte Kjell Westö. För medan den fiktive författaren framställs lite som ett slags ”one hit wonder” är ju detta knappast en beskrivning som passar på Westö. Efter ”Drakarna” har han haft ett antal stora framgångar med många andra romaner. Han är en av Finlands mest framstående samtida författare, och han är lika etablerad i Sverige. Den förra romanen ”Hägring 38” belönades med Nordiska Rådets litteraturpris 2014 och nominerades till Augustpriset.

Nej, man ska nog inte dra för höga växlar på eventuella likheter mellan huvudpersonen i ”Den svavelgula himlen” och dess författare. Men det litterärt självbespeglande – för att inte säga självrannsakande – draget är ett viktigt tema i romanen. På de drygt 20 år som gått sedan ”Drakarna från Helsingfors” kom ut har både såväl världen, Finland och litteraturen förändrats. Underbarnet Kjell Westö har (bland många andra i sin generation) blivit en del av etablissemanget. I egenskap av "privilegierad medelålders vit man" har han fått ta en del käftsmällar i kulturdebatten på sistone.

Underbarnet Kjell Westö har (bland många andra i sin generation) blivit en del av etablissemanget.

Och Finland är ett land som – låt vara med viss tröghet – mer och mer tvingas till förändring på grund av den turbulenta situationen i världen. Nya röster gör sig hörda. Hur skulle ”Drakarna från Helsingfors” skrivits i dag med dagens ögon, tycks Westö fråga. 

 

LÄS MER: Jesper Högström om sista delen av Kjell Westös Helsingforssvit. 

 

Excentrisk överklassfamilj

Svaret kanske är denna roman. ”Den svavelgula himlen” tycks vilja utforska om den romantiska hållning som präglade de tidiga verken fortfarande är moraliskt möjlig för en författare i vår tid. Återigen handlar det om ett släktepos som sträcker sig över lång tid, från 1970-tal till nutid. Här skildras den klassproblematik som uppstår när en pojke från enklare miljö lär känna en privilegierad och excentrisk överklassfamilj med två barn i hans egen ålder. Med sonen i familjen, Alex, utvecklar han en trevande och inte alldeles jämlik vänskap, med flickan Stella inleder han så småningom en kärlekshistoria som kommer att pågå till och från under större delen av deras liv. Alex blir så småningom en framgångsrik och skamlös affärsman medan Stella tar sig fram först som skådespelerska och sedan som reklamare.

Kring denna trio finns ett stort antal vänner och släktingar, som alltid hos Westö är även bifigurerna ofta omsorgsfullt och minnesvärt tecknade. Och som vanligt lägger han stor vikt vid tidsmarkörerna i de olika epoker han skildrar. 

Det är en fängslande och omsorgsfullt berättad roman, Kjell Westö är och förblir en av våra stora episka berättare. Men det finns också partier som blir lite konstruerade, till följd av ambitionen att täcka in all denna problematik. Det finns ibland en övertydlighet i vad personerna är satta att representera, en övertydlighet som tilltar ju närmare nutiden vi kommer.

Fördomar och moral

En av dessa figurer är Amir, en ung allvarlig och sanningssägande man vars tydliga uppgift är att blottlägga författarens självrannsakan och få honom att möta sin egen fördomsfullhet. Det är Amir som för talan i en av bokens intressantaste scener, när han säger till författaren att denne aldrig skildrat "någon som han". Författaren slingrar sig, ursäktar sig, men tvingas medge att nej, det har han aldrig gjort. Och kanske kommer han aldrig heller att kunna. Har han ens rätt att försöka? Måste han?

”Den svavelgula himlen” lyckas kanske inte fullt ut besvara den ursprungliga frågan, den om moral och författarens ansvar, om litterära och samhälleliga klyftor, men den är ett högst ärligt försök. 

 

ROMAN

KJELL WESTÖ

Den svavelgula himlen

Albert Bonniers, 475 s.

Annina Rabe är kritiker på Expressens kultursida.

Relaterade ämnen
Expressen getinglogga
Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag