Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Exotiskt Norrland i koketterande debutroman

Karin Smirnoff. Foto: POLARIS
Ulf Olsson. Foto: BJÖRN DALIN / STOCKHOLMS UNIVERSITET

Karin Smirnoff är sensationellt Augustnominerad för sin debutroman "Jag for ner till bror".

Ulf Olsson läser en roman om ett exotiskt Norrland där beskrivningen av arbetet i hemtjänsten är den stora behållningen.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION | ROMAN. Det finns fortfarande en del av Sverige som tycks tillräckligt långt borta, som är tillräckligt outforskad och okänd, så att den kan framställas som exotisk: ”Norrland”.

Där sker hela tiden gruvliga saker – men vilka är förutsättningen för den norrländska friden: ”Med fadren död under en fodersäck och djuren mjölkade och stillade var livet perfekt.”

I Karin Smirnoffs debutroman ”Jag for ner till bror”, tillika sensationellt nominerad till Augustpriset, är Smalånger i ”Norrland” en plats där man dödar varandra med hötjugor och spadar, alla ligger med alla, fäder våldtar sina barn, allt är i olika stadier av smuts, skit och förfall. Om man pratar så gör man det monotont och monologiskt: ”Samma enformiga berättelser. Det eviga återberättandet som en effektiv skyddsmur mot andra former av samtal.”

Det omdömet gäller också för den roman det fälls i. Exotismens Norrland är en redan berättad historia. Den invecklade intrigen, värdig vilken usel kriminalroman som helst, tjänar bara till att återigen visa att intriger är en fångenskap.

Arbetet i hemtjänsten

Här stänger utredandet av forna händelser effektivt inne en begåvad författare. Detta är ingen oäven debut, den är bara obehaglig och tvetydig. Bäst är den när Smirnoff skildrar vad som kunde vara ”en typisk smalångersbo som rättat in sig i ledet med jobb i offentlig sektor man och barn vid drygt tjugo”. Beskrivningen av arbetet i hemtjänsten, mötena med de gamla och behövande, beskrivningarna av människors rum, är styrkan i ”Jag for ner till bror”.

Men ingen förlagsredaktör tycks ha hejdat Smirnoff i tid, fått henne att avstå en del av den exotiserande dramatiken, skurit ner romanen med en tredjedel, rensat i en del språkligt koketteri. När man kommit halvvägs delar åtminstone denne läsare berättarens eget omdöme: ”Fy fan sa jag vad jag är less på alla historier. Kan ingen vara normal någon gång. Se vanlig ut och säga vanliga saker”.

 

ROMAN

Karin Smirnoff

Jag for ner till bror

Polaris, 318 s.

 

Ulf Olsson är professor i litteraturvetenskap och kritiker på Expressens kultursida.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!