Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Exilen vibrerar av melankolisk sexualitet

Agota Kristof.Foto: ULF ANDERSEN / W&W
”I går”.
Hanna Nordenhök.Foto: OLLE SPORRONG

Hanna Nordenhök följer Agota Kristof på ännu en nedstigning i främlingskapet och barndomens dunklare vrår. 

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. Det är bara att fröjdas åt att den ungerskfödda exilförfattaren Agota Kristof fått en sådan renässans bland svenska läsare, och det tack vare den tonsäkra översättaren Marianne Tufvessons nyöversättningar av hennes magnifika tvillingtrilogi – ”Den stora skrivboken” (1986), ”Beviset” (1988) och ”Den tredje lögnen” (1991). 

Kristofs skildring av de förhärdade tvillingpojkarna Claus och Lucas, som lär sig överleva i en tillvaro av krig, exil och diktatur i en namnlös östeuropeisk by i andra världskrigets skugga, är bland den starkaste romankonst man kan läsa. Tvillingarnas symbiotiska lojalitet med varandra är större än deras moral, och de navigerar promiskuöst sökande i en laglös värld. De lever sitt syskonskap som en erotisk och existentiell pakt – de är vittnen till det outsägliga i varandras liv, så som syskon i någon mån alltid är.

Kristof skrev sina böcker på franska.

Nu utkommer även romanen ”I går” från 1996 i Tufvessons översättning, en tunn och intensiv roman där motiv från trilogin dyker upp i nya skepnader. Återigen vibrerar en melankolisk sexualitet i varje vrå av exilerfarenheten. Jag känner inte till Kristofs förhållande till Nabokov, men det begärsspel som äger rum i ”I går” har vaga likheter med kultromanen ”Lolita”, också den skriven på ett språk som inte var författarens modersmål: Kristof skrev sina böcker på franska efter flykten till Schweiz från Ungern 1956. Precis som hos Nabokov avhandlas exilmotivet i ”I går” genom gestaltningen av en besatthet vid det förlorade som leder till ett fanatiskt begär efter en undflyende flickvarelse. Hos Kristof är hon dessutom en halvsyster, som för att fullborda det incestuösa motivet, förlorad för huvudpersonen Sandor för längesedan, först i det hemland han lämnat, sedan i en vuxen kvinnas kropp.  

Tufvesson trillar inte ner i fallgropen att normalisera Kristofs råa, ständigt lite stilistiskt skavande språk, hon låter det vara förfrämligat på ett sätt som framstår som djupt lojalt med den franska Kristof skrev, ett ”fiendespråk”, som författaren själv uttryckte det i den självbiografiskt anlagda poetikboken ”Analfabeten” från 2004, som alltmer kom att utplåna hennes ungerska.

Sandor börjar spionera på henne.

I ”I går” arbetar den landsflyktige Sandor på fabrik, precis som Kristof gjorde under sina första år i exil, här i ett namnlöst och grått målland. På kvällarna skriver han på det främmande språket, han är en författare i det fördolda eller på väg att födas. Under tiden väntar han på Line, eller minnet av henne: dottern till den lärare som i hemlandet utnyttjade Sandors prostituerade mamma, en hemlig far som också blev orsaken till Sandors flykt. En dag dyker Line plötsligt upp i den grå staden där Sandor lever bland tröstlösa och alkoholiserade landsmän. Sandor börjar spionera på henne, och den incestuösa kärlek han återfinner är lika omöjlig som hemkomsten till en redan förfluten barndom. 

Det är som om Kristof säger: barndomen kan inte berättas eller återfås, den är dömd att drunkna i förvanskande berättelser, lögner och tillrättalägganden. Men sanningen om den finns, i det levdas mest språklösa ögonblick. 

 

 

ROMAN

AGOTA KRISTOF

I går

Översättning Marianne Tufvesson

Wahlström & Widstrand, 102 s.

 

 

Hanna Nordenhök är författare, översättare och medarbetare på Expressens kultursida. Hennes senaste roman är ”Caesaria”.

 

 

 

Lyssna på ”Lunch med Montelius”

https://embed.radioplay.io?id=75111&country_iso=se

En omtalad podd från Expressen Kultur – som tar er med bakom kulisserna i kulturvärlden. Med två av kultursidans stjärnor: Martina Montelius, teaterdirektör och författare, och kritikern Gunilla Brodrej. Podden är en hyllning till alla kulturtanter där ute oavsett kön.