Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Ett Sverige utanför den urbana politiken

Sven Olov KarlssonFoto: Moa Karlberg/Natur & kultur
Gunilla KindstrandFoto: PRESSBILD / GUNILLA KINDSTRANDS FACEBOOK
Sven Olov Karlsson.Foto: Moa Karlberg / Moa Karlberg

Sven Olov Karlssons ”Årsboken” handlar om tolv människor som är fångna i sin livsberättelse.

Gunilla Kindstrand tycker att han fångar vardagens mäktighet.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. Det är skarpa kanter på Sven Olov Karlssons noveller. Som skärvor ur den svenska verkligheten ligger de där. Inte alls ofarliga. Tolv brottstycken av Sverige som det ter sig en bit in i tjugonde århundradet. Tolv flisor av människoliv.

Han kallar samlingen ”Årsboken”. Omslaget ser ut som den klassiska almanacka som en gång låg inom kort räckhåll i tiotusentals svenska hem. Samma rödgröna lingonkrans löper längs kanten och en kaffemugg redan har gjort bruna ringar på boken. Tumavtrycken i kanten ger en illusion av att novellsamlingen öppnats många gånger redan, och inte av någon med kontorsfingrar. 

Men inte för ett ögonblick förlorar huvudpersonerna sin värdighet.

De tolv utvalda är människor utan medvind. De stretar mot våld och förnedring och mot den övermakt som sällan visar sitt ansikte. Deras kroppar otrivs och skaver mot strukturerna.  En av de tolv träffar vi under ett pågående njurstensanfall på en överfull akutmottagning. En annan har fått bilen stulen under en kisspaus. Två kvinnor länkas för några oförglömliga minuter samman under det pågående terrorattentatet på Drottninggatan i Stockholm. En barnskötare zoomas in när hon i repetitiv envishet bjuder motstånd mot livets fula. Varje morgon städar hon förskolans gård från snus, fimpar, godispapper, glassplitter, övervakar grinden, håller koll på passerande. Om så de små bara ska ha ett enda minne kvar efter sin dagistid så ska det minnet vara rent och tryggt. Trots att världen varje dag visar sig från en helt annan sida.

Alla är i sina livsberättelsers våld, oförmögna att bryta sig loss från den plats de tilldelats. Om det inte vore för Sven Olof Karlssons ömsinta handlag och sökande språk skulle det föreligga risk att svart och klibbig tröstlöshet vällde in i läsaren. Men inte för ett ögonblick förlorar huvudpersonerna sin värdighet. Det här är en författare som är djupt solidarisk med sina gestalter. Han skriver i ett ärende – att de och vi ska vägra vänja oss vid det gemensammas gradvisa sönderfall.

Sven Olov Karlsson har en unik förmåga att avläsa det som händer utanför politikens tvångsmässigt urbana blickfång.

Sven Olov Karlsson gjorde en omtalad entré i litteratur-Sverige 2003, med romanen ”Italienaren” där en lantbrukarfamilj får livet kullkastat av faderns cancerdiagnos. Sedan dess har han otvunget rört sig mellan romaner, reportage, noveller och ofta med landsbygderna i fokus. I den förra och första novellsamlingen ”Västmanland” från 2015 fick var och en av kommunerna i landskapet sin beskärda uppmärksamhet. Novellerna i ”Årsboken” utspelar sig både i det växande och i det vikande Sverige. Det är framför allt i berättelserna från bygden bortom staden som hans prosa låter sig genomströmmas av en säregen energi. Sven Olov Karlsson har en unik förmåga att avläsa det som händer utanför politikens tvångsmässigt urbana blickfång. 

Som en ryggrad i samlingen reser sig juli månads novell, där änkan Emmy, under en obönhörlig sol, i ett knastertorrt landskap, jagar efter foder till sina kor. Utsatt och ofattbart ensam i ett sammanhang där staten dragit sig tillbaka och där var och en är hänvisad till sin egen ork och förmåga. Här är klimatförändringen inte en fråga om mjölk eller soja till latten, utan ett spörsmål om liv eller död för djur och gård. I en låda i en garderob ligger almanackshäften travade ända sedan 1950-talet.  

Spretiga anteckningar om väder och tranor, om grävlingar och brandkatastrofer. Bakom de korthuggna, skenbart neutrala fraserna utspelar sig den stora dramatiken. På en gård händer mer på ett år än under ett helt liv i stan, tänker Emmy. Med alla sinnen öppna, i en levande, bultande prosa, med subtil känslighet för detaljer, fångar Sven Olov Karlsson den mäktighet som i efterhand kommer att ses som en vardag bland andra.

NOVELLER

SVEN OLOV KARLSSON
Årsboken

Natur & Kultur, 252 s.

Av Gunilla Kindstrand

Sven Olov Karlsson är medarbetare på Expressen Kultur. Därför recenseras boken av Gunilla Kindstrand som är kulturjournalist och skribent på Svenska Dagbladet och Axess.