Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Ett judiskt släkte av nunnor och nazister

Diane Meur.
Foto: Marco Castro / Ekström & Garay
Salomon Shulman.
Foto: Expressen / OLLE SPORRONG

Diane Meur har kartlagt släkten Mendelssohn. Salomon Schulman roas av mischmaschet.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. Riktigt avundsjuk blir jag när jag träffar ursvenskar. De känner till sin släkt från berättelser som traderats genom epoker av fred; eller så får de kyrkböcker att berätta. Själv kommer jag inte längre än till min farfars kusin i kraft av att denne hamnat i perifera historielägg. Bortom honom lägrar sig ett ogenomträngligt mörker ända till den bibliske Adam. Krematorieaska har inget att förtälja.

När jag nu får tag på en släktkrönika slänger jag mig girigt över den. ”Mendelssohnkartan” lockade, nedtecknad av den belgiskfranska författaren Diane Meur

En god start för en släktkrets utgör Moses Mendelssohn, en kortvuxen, puckelryggig jude som år 1743 bankar på Berlins stadsport. Med nöd och näppe blir han insläppt. Så börjar historien om en dynasti som omfattar 765 personer. Buddenbrooks kan i jämförelse förpassas till litteraturens miniatyrer.

Moses kom att bli en religionens förnyare och en upplysningsfilosof som slog själve Immanuel Kant på fingrarna. Trängd mellan den samtida rabbinska dogmatismen, den svärmiska chassidismen och den frankism som Olga Tokarczuk så målande beskrivit, stakade Moses ut en rationalismens väg. Hans epokgörande filosofiska verk i detta upplysningens tidevarv lämnar Meur därhän, men icke hans berömmelse. 

Upplysningskungen Fredrik den Store, som regerade samtidigt och gjorde sig känd som både musornas och musketörernas man, hade inte mycket till övers för detta judiska geni. Istället mjölkade han dennes trosfränder på kapital för sina kostsamma krig. Att anses vara en toleransens konung, vilket blivit hans eftermäle, hade sina begränsningar. Då Mendelssohn överträffat Kant i ett filosofiskt spörsmål enligt den preussiska vetenskapsakademin, tillerkändes Moses medborgerliga rättigheter på majestätisk nåder, men inte hans familj. 

Puckelmannen hade med all möda vänt sig i sin grav.

Mendelssohn ansåg att judar borde lämna sitt gettoliv och uppföra sig som tyskar ute i samhället. Deras reformerade judendom skulle däremot praktiseras i hemmen. Filosofens nytänkande, som blev riktmärke för västjudendomen men försmåddes i öst, artade sig till en framgångssaga på ett sätt som nog aldrig Moses tänkt sig. 

Puckelmannen hade med all möda vänt sig i sin grav om han förstått att redan i nästa generation skulle assimilationen ta fart. För ättlingarna var hans filosofi redan något obsolet. Hans gedigna bibelöversättning till tyska med hebreiska bokstäver förpassades till det museala.

Han slapp bevittna att hans barnbarn Felix Mendelssohn-Bartholdy konverterade redan som småbarn, likt Fanny, men redan då vacklade stamträdet. Diane Meurs encyklopediska och wikipediska jakt efter avkomlingarnas livsöden är lika våglig som dråplig. Som var och en förstår blir det svårt att hålla samman denna stora familj.

Enbart en man hamnar i Jerusalem, som också är det stolta namnet på Moses opus magnum. Denne, Arnold Mendelssohn är läkare, inte jude förstås, utan protestant. I det Heliga landet konverteras han till katolicismen innan han dödas i Krimkriget.

Därtill skymtas ett självironiskt porträtt av den otröstliga författaren.

Man finner all slags folk i den fina familjen - rika bankirer, nunnor med manstycke eller torftiga torvsamlare. Och går vi ännu längre fram i tiden, så dyker Mendelssöner upp i Wehrmacht i kraft av att Nürnberglagarna inte befattar sig med lågprocentigt judeblod.

Det är en charmerande bok, en pastisch på alla ståtliga släktkrönikor. Därtill skymtas ett självironiskt porträtt av den otröstliga författaren, som till slut inte vet i vilken tråd hon skall dra, med alla sina 765 bilder av mänskligheten. 

En eloge till översättaren Joachim Forsgren som klätt detta veritabla mischmasch i en begriplig språkdräkt.

För en kvick kritiker är det en baggis att peka på något författaren missat i denna drygt sjuhundradimensionella historiehydra, så låt mig få agera snorkig besserwisser: 

När den vittra, svenska änkedrottningen Lovisa Ulrika (tillika Fredrik den Stores syster) träffade Moses Mendelssohn under nära tre timmar i Berlin anno 1771 föll hon direkt för ”denne sällsynte man, knappast någon metafysiker”. Samma ord fäller senare Goethe om Felix Mendelssohn. dock på en retsam jiddisch: ”det är något sällsynt, ’eppes rores’, att denne judeson blivit konstutövare.”

Efter att ha vinglat sig genom denna litterära labyrint inser man det fullkomligt fåfänga i att söka efter rationalismens genetiska kod.


SAKPROSA

DIANE MEUR

Mendelsohnkartan

Översätting Joachim Forsgren

Ekström & Garay, 496 s. 


Salomon Schulman är barnläkare, författare och medarbetare på Expressens kultursida. Han översätter också jiddischlitteratur. Hans senaste bok är ”Käre Moyshe! Käre Shloyme! Brev i skuggan av döden”.


Lyssna på ”Lunch med Montelius”

https://embed.radioplay.io?id=79948&country_iso=se

En omtalad podd från Expressen Kultur – som tar er med bakom kulisserna i kulturvärlden. Med två av kultursidans stjärnor: Martina Montelius, teaterdirektör och författare, och kritikern Gunilla Brodrej. Podden är en hyllning till alla kulturtanter där ute oavsett kön.


Lyssna på ”Två män i en podd”

https://embed.radioplay.io?id=79573&country_iso=se

En sökande podd från Expressen Kultur – om manlighet, kärlek och ensamhet. Med två av kultursidans främsta namn: Radiostjärnan Eric Schüldt och Daniel Sjölin, författare och tv-profil. Självhjälp för intellektuella.