Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Ett gripande farväl till världens bästa pappa

Philomène Grandin.
Foto: Ellinor Hall / Bonniers förlag
Nina Lekander.
Foto: BEATRICE LUNDBORG / DN / TT / TT NYHETSBYRÅN

Philomène Grandins pappa Izzy Young hade bättre koll på böcker än på pengar. 

Nina Lekander läser en kärleksfull bok om livet med en fattig musikprofil.


Kommentera artikeln! När du läst texten får du gärna dela med dig av dina tankar i kommentarsfältet längst ner.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. När den 90-åriga Izzy Young har gått hädan 2019 och dottern Philomène Grandin ligger sked med honom på äldrehemmet drar jag en suck av lättnad och snorar en stund. Som jag känner igen mig – att ta hand om en allt dementare farsa, ta farväl av världens bästa pappa!

Men det slagets erfarenheter behövs inte för att fösas in i Grandins bok ”Glöm allt men inte mig”. Dels för att hon skriver flyhänt och doserar, eller regisserar, minnen och impressioner väl. Dels för att Izzy Young var en välkänd Södermalms- och innan dess Brooklynprofil med ett hängivet engagemang för både amerikansk och svensk folkmusik plus feeling för rockbeat. Och kände Bob Dylan, arrade hans första konsert inför betalande publik 1961. Dylan var stammis på Youngs Folklore Center i Greenwich Village.

Men även utan denna Youngs claim to fame – inte minst i samband med Dylans Nobelpris i litteratur 2016 – var Izzy Young, född Israel Goodman Young 1928 i Bronx, från och med 1973 en notabel, omtyckt figur i Stockholm och på framför allt Södermalm med sin lilla affär. I likhet med engelsmannen Steve Roney och hans Multi Kulti på Sankt Paulsgatan, en annan folkmusikaliskt kunnig kille.

Här sprakar fest och fattigdom på samma gång.

Skådespelaren Philomène Grandin växlar dramaturgiskt mellan tidsplanen då hon tecknar både en bild av sig själv som liten och vuxen och av fadern som någorlunda ung och mycket gammal. En relation som naturligtvis förändras: han tar hand om henne, senare hon om honom. Pappans sorglösa slarv med pengar och papper förefaller konstant, dock håller han noga koll på sitt omfattande bibliotek. Jag säger bara dedicerade ex av Jack Kerouac och Allen Ginsberg.

Izzy Young.
Foto: OLLE SPORRONG

Ej minst skildrar Grandin, född 1974, ett Södermalm från förr innan stadsdelen helt hade invaderats av först yuppies, sedan hipsters. I högt tempo under en samtidigt stillsam scen från 1981, i Björns trädgård, delar far och dotter på ett halvliterspaket GB-glass från Konsum, ”billigare och kanske godare än pinnglass”. Det är sommarlov på grå varm asfalt.

Här sprakar fest och fattigdom på samma gång. Förpackningen öppnas, skärs itu, fransas millimeterprecist med en ”hyfsat ren matkniv” och äts med ”två illa diskade teskedar”. Längre räcker inte pengarna, inte till en skraplott, inte till en p-biljett som de ibland köper på skoj. Lägg till detta skiftande och påvra bostadsförhållanden. Jo, då för tiden kunde man bo illegalt i källare om det knep. Och det gjordes det ofta.

Men kärleken går inte att ta miste på. Det blir dessutom mer samtida spännande inför Dylans Nobelpris. Vi får bergochdalbanelikt läsa om tillkännagivandet (Sara Danius ringer Grandin och frågar efter kontaktuppgifter som inte genast hittas …), prisutdelningen i Konserthuset med monarkerna och Patti Smith fast ju utan Dylan, stressen med att hela och rena fara till banketten i stadshuset. Det ska kissas, det ska blöjas, det ska sittas och skötas om i flera timmar.

Vi tröstas av ett musikaliskt döende som är oerhört vackert.

Läsaren, i det här fallet jag, förmås att oroas nästan lika mycket som författarens familj och vänner för att hon ska överansträngas i sina omsorger om fadern. Och hur hantera det judiska, den stockholmska synagogan och begravningsritualerna? Men vi tröstas av ett musikaliskt döende som är oerhört vackert.

Jag glömmer inte den här boken. Men ominns helst diverse grammatiska, moderna språkligheter som stör. Alltför ofta ”utav” i stället för bara ”av”, ”bättre än mig”, ”de”, ”dem” och ”dom” huller om buller, frånvaro av infinitivmärken och hjälpverb.

Till sist är det trist att både de engelskspråkiga och tyska Wikiartiklarna om Izzy Young är längre än den svenska. Skriv dit och uppdatera, please.


BIOGRAFI

PHILOMÈNE GRANDIN

Glöm allt men inte mig

Bonniers, 272 s.


Nina Lekander är författare och medarbetare på Expressens kultursida.



Lyssna på ”Två män i en podd”

https://embed.radioplay.io?id=79573&country_iso=se

En sökande podd från Expressen Kultur – om manlighet, kärlek och ensamhet. Med två av kultursidans främsta namn: Radiostjärnan Eric Schüldt och Daniel Sjölin, författare och tv-profil. Självhjälp för intellektuella.

KOMMENTERA ARTIKELN

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder Expressen möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten. De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till expressen.se. Expressen granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen expressen.se. Läs mer om kommentering här.