Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Ett egenkärt barn av sin kaotiska tid

Jon Jordås.
Foto: CATO LEIN / LINDELÖWS
”Min Martina”.
Ulrika Kärnborg.
Foto: OLLE SPORRONG

Ulrika Kärnborg imponeras av Jon Jordås roman ”Min Martina”.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. ”Jag kommer att göra dig en liten sorg”, säger Gertrud till sin älskare i Hjalmars Söderbergs pjäs.

Repliken kunde varit tagen ur radiojournalisten Jon Jordås debutroman ”Min Martina”. Söderberg skrev sitt drama som mogen man, efter en flera år lång, uppslitande kärlekshistoria med en redan gift kvinna. Jordås bok är snarare en uppväxtskildring, full av valpig charm. 

Ändå finns det en fin de siècle-ton i ”Min Martina”. Något lite svävande och vemodigt som för tankarna till Söderberg och hans regnvåta Stockholmsgator. Kanske är det porträttet av den självständiga och distanserade Martina? Som ouppnåeligt ideal har hon alla förutsättningar att leva vidare bland Söderbergs hala och svala donnor: Gertrud, Lydia Stille och Helga Gregorius.

Förlagan till ”Min Martina” är emellertid inget mindre än Gun-Britt Sundströms relationsklassiker ”Maken”. Är det då inte modigt, för att inte säga dumdristigt, att skriva vidare på en berättelse som är så pass välkänd? Jovisst, men Jordås med sin milda humor och självdistans klarar sig utmärkt. 

Nykonservativ och nykterist, full av bekymmer.

I hans version är det ”maken” själv, Gustav, som för ordet. Förflyttad till det känslomässiga kaosets 2010-tal, gestaltas han som ett egenkärt barn av sin tid. Nykonservativ och nykterist, full av bekymmer för såväl karriär som stundande klimatapokalyps, vädjar han till sin Martina trots hon inte alls är med på noterna. Vill hon lova evig trohet, skaffa barn med honom? Fast de är några och tjugo och nyss har träffats?

Det är inte svårt att känna med Martina som tvingas uthärda den här tondöva anstormningen. Hon verkar vara en helt vanlig, feministisk tjej som vill fortsätta sina studier vid högskolan i lugn och ro. Ställd inför Gustavs omöjliga krav förvandlas hon, liksom i Sundströms bok, till en ”kanske-kvinna” – och tvingar dem båda in i ett öppet förhållande med ångestfyllt tinderdejtande och experimenterande sex.

Ändå ligger inte behållningen med ”Min Martina” i det intensiva käbblet om kärlekens natur. Redan originalets moralfilosofiska ältande har ju något snålt och grått över sig. Nej, här är det Gustav som med sin barnsliga energi får stå för både karisma och substans. Trots sin självupptagenhet vågar han stå naken och oskyddad inför världen, och hans ömsinta sätt att röra sig i ett universum befolkat av djupt älskade människor, är helt enkelt rörande. 

Och kanske är det bara jag, men är det inte väldigt ont om sexuellt uppriktiga litterära skildringar av hur det är att vara ung, förälskad kille?



ROMAN

JON JORDÅS

Min Martina

Lindelöws bokförlag, 205 s.



Ulrika Kärnborg är författare, dramatiker och medarbetare på Expressens kultursida. 



 Lyssna på ”Två män i en podd”

https://embed.radioplay.io?id=76834&country_iso=se

En sökande podd från Expressen Kultur – om manlighet, kärlek och ensamhet. Med två av kultursidans främsta namn: Radiostjärnan Eric Schüldt och Daniel Sjölin, författare och tv-profil. Självhjälp för intellektuella.