Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En vacker och sann bok om sorg

Naja Marie Aidt. Foto: Mikkel Tjellesen
Naja Marie Aidts "har döden tagit något ifrån dig så ge det tillbaka".

Naja Marie Aidts son hoppade ut genom fönstret och dog.

Annina Rabe läser en sorgebok som i sin råhet är besynnerligt upplyftande.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

LITTERATUR | RECENSION ”Att befinna sig i sorg är…”. ”När man drabbas av sorg…” ”Alla som upplevt sorg…”. Jag prövar lite olika sätt att inleda den här recensionen, alla lika platta och därtill beskäftiga. För det finns ju inget ”man” eller ”Alla som…” när det gäller sorg – det vet den som upplevt den. Sorg är den kanske mest universella av alla känslor, och samtidigt den mest individuella. Alla som drabbas av akut sorg gör det på sitt eget sätt: och alltid som om det var för första gången. Sorgen är spretig, taggig, oförutsägbar och helt utan framtidsperspektiv. Bara ett akut nu.

Bok om sorg

Kring detta akuta ”nu” kretsar Naja Marie Aidts sorgebok ”har döden tagit något ifrån dig så ge det tillbaka” med undertiteln "Carls bok". Gång på gång återvänder hon till stunden då telefonen ringer under en middag: hennes son Carl ligger för döden efter att ha hoppat ut genom fönstret under en drogrelaterad psykos. Telefonsamtalet är det centrala partiet som knyter boken samman; för varje gång det dyker upp tar hon sig ett steg närmare den outhärdliga kvällen då allt förändrades. Däremellan: fragment. Av dagboksanteckningar och dikter, av drömmar, andra författares skildringar av sorg. Det är ett tomt kärl som måste fyllas: Carls död har berövat henne, poeten, på hennes språk.

”inget språk möjligt språk dog med mitt barn kunde inte vara konstfärdigt inte vara konst ville inte förbannad konst kräks över konst över syntax skriver som ett barn…” skriver hon vid ett tillfälle, och hela boken är ett trevande återerövrande av ett språk som nu måste existera på helt nya villkor. Aidt förenar en mängd litterära genrer i denna svårkategoriserade bok som tangerar både poesi, essä, självbiografi och sakprosa. Formmässigt är det en bok som öppnar sig mer och mer vid varje läsning; med poetens exakthet finns här inte ett radfall som är slumpmässigt. Johanne Lykke Holms översättning är precis så känslig och tonsäker som boken kräver. Mellan de egna mödosamt framskrivna raderna söker Aidt uttryck för sin sorg hos några av världslitteraturens största; Rainer Maria Rilke, Walt Whitman, Emily Dickinson, Inger Christensen och Anne Carson. Men hela tiden cirklar det runt den hårdaste och mest smärtsamma kärnan: Carls sista dygn i livet. 

Skönhet och livsnerv

Det här är faktiskt en av de vackraste och sannaste böcker om sorg jag läst, inte minst för att den i sin råhet också närmar sig något slags motsägelsefull skönhet och livsnerv. Aidts bok är på gränsen till outhärdligt sorglig, men på något besynnerligt sätt känner jag mig ändå upplyft när jag läst den. Glad att ha fått ta del av den. Inte minst för att den är ett sådant fint prov på vad litteraturen faktiskt är kapabel till. 

 

LÄS MER – Annina Rabe: Ett äktenskap rymmer inte två genier 

 

ESSÄ

NAJA MARIE AIDT

har döden tagit något ifrån dig så ge det tillbaka – Carls bok

Översättning Johanne Lykke Holm

Wahlström & Widstrand, 158 s.

 

Annina Rabe är kritiker på Expressens kultursida.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!