Eugène Delacroix: "La liberté guidant le peuple", 1830.Eugène Delacroix: "La liberté guidant le peuple", 1830.
Eugène Delacroix: "La liberté guidant le peuple", 1830.

En stark stat – för liberaler

Publicerad

Vad väljer en liberal – friheten eller marknaden?

Ida Ölmedal läser Per Molanders bok om upplysningens välsignelser och misstag.

LITTERATUR | RECENSION. Vi lever i den bästa av världar, förklarar den vältalige Pangloss i Voltaires “Candide”.

Krig, syfilis, omöjlig kärlek – det här är ändå den balanserande avvägning Gud gjort. Det finns inga bättre alternativ. Kamraten Candides slutliga svar – ”låt oss nu odla vår trädgård” – kan ses som en stillsam markering: Vi bör åtminstone försöka ta ansvar för att göra vår värld bättre.

Var håller Pangloss hus i dag? Kanske i liberalismen? I predikningar om att marknaden styr allt till det bästa möjliga, att det är fåfängt eller rentav farligt att rubba balansen? 

Anklagelsen tjuter mellan raderna i Per Molanders bok “Condorcets misstag”.

 

Per Molander, författare.

Per Molander

Per Molander är en intellektuell renässansmänniska. Doktor i reglerteknik, före detta  ämbetsman som bland annat generaldirektör för Inspektionen för socialförsäkringen, på fritiden en glimrande essäist som skriver böcker om filosofi. 

Den här gången handlar det alltså om arvet från upplysningen. 

Condorcet då, vem var han? Tja, lite av en den franska revolutionens Per Molander – man anar en personkemi över seklerna. En matematiker och ämbetsman, en av den första republikens undanskymda arkitekter, vars hjärtefråga var utbildning. 

Och hans misstag, enligt Molander? Pangloss-optimismen. Bara vi gjorde människorna fria, så skulle det mesta ordna sig. På marknaden skulle vi helt enkelt eftersträva att fylla varandras behov, eftersom det skulle tjäna våra egna intressen. Condorcet och andra liberala urfäder underskattade behovet av att odla trädgården, kratta i gångarna, hålla murgrönan i schack så den inte tog över alltihop. 

 

Nicolas de Condorcet.Foto: Okänd/Wikimedia Commons

Liberalism och egenintresse

Förenklat kan man säga att Per Molander skiljer upplysningens mål från dess medel, ideal från instrument.

Först idealen: Frihet och autonomi. Per Molander gör en djupdykning i utbildningens, och särskilt läskunnighetens, alla välgörande effekter. I botten går det att läsa ut en liberal syn på rättvisa: Lika livschanser är det viktiga, skillnader i fördelning kan vara motiverade om de är resultatet av talang och prestation. 

Och så medlet: Det saliggörande egenintresset. Vad upplysningens optimister inte kände till, menar Molander, var vissa naturliga mekanismer på marknaden.

 

LÄS MER: Ida Ölmedal om Ulf Kristersson, Donald Trump och "de vuxna i rummet"

 

För är det verkligen så att vilja och förmåga får styra på en fri marknad där egenintresset råder? I sin förra bok “Ojämlikhetens anatomi” visade Per Molander hur både matematiken och erfarenheten ofta visar på motsatsen. Slumpvis uppkomna ojämlikheter planar inte ut, utan förstärks tvärtom med tiden. Om två lika talangfulla barn börjar spela kula med lika många kulor, kommer spelet leda till att den ena samlar på sig allt fler.

Stora ojämlikheter skapar i regel beroende – och därmed krockar den oreglerade marknaden med idealet om autonomi.

För att få en likhet i livschanser behöver staten kontinuerligt gå in och fördela om resurser. Så uppkommer en konflikt för den med liberala reflexer: Vilket är viktigast? Autonomi, lika livschanser och förtjänsträttvisa? Eller frihet från statliga ingrepp? 

 

LÄS MER: Helena Granström läser Per Molanders bok om Virginia Woolf

Nyliberalism och socialliberalism

I “Condorcets misstag” breddar Molander analysen till att handla om hur egenintresset med nyliberalismen gjorts till mål i stället för medel, och hur den ekonomiska friheten nu hotar de andra friheterna. 

 

Det är socialdemokrati för liberaler, skriven av en rasande ämbetsman.

 

Det handlar inte bara om fördelning, utan också om andra samhällsekonomiska problem. För det första långsiktigheten – som att spara planeten åt kommande generationer. För det andra förvaltandet av allmänningar, där var och en kan tjäna på att åka snålskjuts på andra. För det tredje kunskapsbrist – vi vet inte så mycket om våra valmöjligheter som teorin förutsätter. Och för det fjärde marknadens funktionssätt med kartellbildningar och kriser. 

Det hela mynnar ut i ett försvar för en stärkt stat: "Det ligger en ironi i detta; kraven på ökad ekonomisk frihet innebär att staten måste växa.”

Och för en gångs skull betyder det inte hårdare repression och militär i förorten. Utan saker som att återinföra skatter på arv och förmögenheter. Och att styra upp likvärdigheten i skolan, slopa det fria skolvalet om så krävs, eftersom barns bildning är viktigare än vuxnas valfrihet.

Det är socialdemokrati för liberaler, skriven av en rasande ämbetsman.

 

LÄS MER – Ida Ölmedal om Viktor Banke, Hannah Arendt och flyktingkrisen

EU – bara nyliberalism?

Analysen ligger rätt i tiden. Ett frihetligt försvar mot den konservativa och auktoritära våg där stärkt stat betyder övervakning och repression, behöver inte innebära avståndstagande från staten i sig. 

Lätt onyanserad är Molander dock när det kommer till globaliseringen. I hans ögon tycks till och med EU-medlemskap vara nyliberalt, och den fria rörligheten mest en seger för näringslivet. Som om migration och handel inte också hade en utjämnande effekt. 

I själva verket finns även här en motsättning i arvet från upplysningen. Idealet: universalismen. Medlet: enheten nationalstaten, som då var ett jämlikhetsprojekt, men som också har problem. I dag står stängda gränser och försvårad migration i reell konflikt med idén om frihet och lika livschanser. Dessutom kan man ifrågasätta om en isolerad nationalstat vore mer handlingskraftig. Ska Sverige ensamt höja skatter på kapital och reglera bort klimathotet?

På det svarar Molander rätt kort: Nationalstaten är det vi har. Det är den eller marknaden.

Kanske ryms en liten Pangloss även inom den mest klarsynta tänkare.

 

ESSÄ

PER MOLANDER

Condorcets misstag 

Weyler, 380 s.

 

LÄS MER – Per Wirtén: Skapa inte en stygg stat, Stefan Löfven

 

Ida Ölmedal är redaktör på Expressens kultursida. 

Läs fler texter av Ida Ölmedal här.

Relaterade ämnen
Expressen getinglogga
Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag