Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En sång för samhällets alla bespottade kvinnor

Henrik Bromander. Foto: JESSICA SEGERBERG / ATLAS
"Högspänning".
Amanda Svensson. Foto: LUDVIG THUNMAN / LUDVIG THUNMAN EXPRESSEN

Efter djupdykningar i manligheter är Henrik Bromander tillbaka hos kulturtanten.

Amanda Svensson läser en rolig upprättelse för de inbillade sjuka. 

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

LITTERATUR | RECENSION. ”Vad är det som skapar detta besinningslösa hat, detta hån?” frågar sig den nyligt (själv-)diagnosticerade elallergikern Lotta i Henrik Bromanders senaste roman ”Högspänning”. Det kan också sägas vara en av de centrala frågeställningarna i Bromanders författarskap – i såväl serieform som prosa och dramatik har han gett röst åt människor som annars sällan får inta subjektsposition, människor som hatar eller blir hatade, som kämpar för att få om inte samhällets respekt, så i alla fall den egna gruppens. 

I hans nyligen avslutade trilogi om manlighet porträtterades bland annat kroppsbyggare och näthatare. I ”Högspänning” vänder han i stället blicken mot två mindre aggressiva, men kanske ännu mer bespottade och osynliggjorda, samhällsgrupper: Elöverkänsliga och (den övervägande kvinnliga) lärarkåren. 

 

LÄS MER – Victor Malm: Hos Henrik Bromander är manligheten i fritt fall

Hvitfeldtska gymnasiet

Lotta Dahlin, frånskild gymnasielärare i svenska på ansedda Hvitfeldtska gymnasiet i Göteborg, kattägare och mamma till en snart vuxen son med ambitionen att försörja sig på e-sport, har ett ganska vanligt men ganska bra liv. Eller okej, relationen till sonen hade kunnat vara bättre, det sociala livet är väl så där och läraryrket är inte längre riktigt vad det brukade vara – så mycket administration, så obildade kolleger, så mycket fokus på teknik och digitalisering.

Lottas problem börjar dock på allvar först när Hvitfeldtska får en ny, pigg rektor som verkar mer intresserad av att skapa en konkurrenskraftig ”tech hub” än av att eleverna ska tillägna sig grundläggande kunskaper om världslitteraturen. Plötsligt är det allt mer som skaver – inte minst telefonluren och tangentbordet, som får Lottas kinder och händer att blossa och värka. Sakta går det upp för Lotta att något ofattbart har hänt – hon har blivit elöverkänslig, och kampen för att få sitt sjukdomstillstånd erkänt och respekterat av ”strömsamhället” tar sin början.

 

LÄS MER – Nina Lekander: Välkommen till Bromanders sydsvenska mörker

Täppas Fogelberg

Det är onekligen en kamp i uppförsbacke. Som de flest vet är elöverkänslighet inte en diagnos som kunnat beläggas av vetenskapen, och Lotta får stå ut med såväl oförstående handläggare på Försäkringskassan som rent hån från Täppas Fogelberg i Ring P1. 

Det är svårt att inte känna med Lotta, vars lidande förstås är helt och hållet verkligt, även om källan må vara en annan än den hon tror – sakta men säkert blir hon en paria, någon som andra uppfattar som tokig och besvärlig och skrattar åt i hemlighet. Ändå är Lotta tapper, så tapper! Hon förtvivlar aldrig, blir aldrig hatisk eller hotfull, försöker så gott hon kan att fortsätta vara en närande del av ett samhälle som hon inte längre tror på, och som inte tror på henne.

Kulturtanter

Precis som i sina tidigare romaner har Bromander gjort en mycket grundläggande research kring sitt valda ämne, vilket gör ”Högspänning” till en realistisk och övertygande berättelse. Trots att det i grund och botten är en satirisk text med tydligt komiska inslag blir Lotta aldrig någon pajas – ”Man måste älska sina romankaraktärer”, menar den passionerade läsaren Lotta, och det märks att det är en devis Bromander lever efter. 

Så blir ”Högspänning” inte bara en upprättelse för de inbillat sjuka och deras verkliga lidande, utan också för den hånade kulturtanten, för lärarna och bibliotekarierna och bokcirkelkvinnorna som bär det här landets bildning på sina värkande axlar. 

Det är en rolig bok, en mer renodlad komedi än många av Bromanders tidigare verk, men också djupt sorglig  – för att vara ett samhälle som säger sig hylla originalitet, individualitet och egensinne är vi svenskar, trots allt, mycket dåliga på att acceptera eller ens försöka förstå de verkligt avvikande.

 

 

ROMAN

Henrik Bromander

Högspänning

Atlas, 208 s.

 

 

Amanda Svensson är författare och medarbetare på Expressens kultursida. 

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!